Ibland saknar jag lerbäcken extra mycket......men jag saknar som det var då, inte nu.
Jag är väl partisk när jag tycker att det var mycket finare förr.....för då var det som det ska vara. Min mamma och pappa som gjort allting, perfekt och fint!
Men som min mamma alltid säger, man har minnena kvar även om saken/stället inte längre finns kvar.
Så är det, men jag är ju av den sorten som gärna vill ha kvar det verkliga också.
Jag sitter och jobbar lite med mina bilder på mina lunafigurer som ska in i webshopen.
Ute skiner solen och det är jättevackert, men isande kallt.
Jobbar kväll idag också. Igår kom Janita (en arbetskompis till mig) och frågade hur i hela världen jag kunnat få två skoavtryck i rumpan. Där hade jag gått omkring i butiken och det har sett ut som att nån sparkat mig i baken med dubbla fötter.
Jag insåg att de uppkommit när jag grejat på i en hylla och suttit på knä. Tydligen lyckades jag sitta på fötterna.
Det blir det inget av idag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Jag blir jätteglad om du vill skriva en rad, eller två! Jag svarar på kommentarerna i min egen blogg, så glöm inte bort att återkomma!