Uppdatering av läget

Jag vet inte vart jag ska börja. Jag har haft en period med många kroppsliga problem.  Jag går regelbundet till min rygg - guru Oscar som jobbar hårt på min sneda höft och "skolios-kota". Just nu går jag i väntans tider och längtar efter att få komma till honom på torsdag förmiddag.
Dessutom har jag fått en kortisonspruta i min västra axel och inväntar att smärtan ska lägga sig.
Ja, va fan....nu när jag ändå håller på och beklagar mig över kroppsliga krämpor så har jag fått vad som kallas för "tennisarmbåge" = lateral epikondylit.
Hade jag varit en häst hade jag med största sannolikhet blivit hamburgerkött i en vakuumförpackning på ICA.

All kroppslig skit gör att jag tappat fokus på skolan och just nu är jag minimumfokuserad. På måndag börjar dock andra praktikperioden så det blir ett välkommet avbrott i studierna.

I morgonkväll tar jag tåget till Umeå för att åtgärda dels kroppsliga problem (hos Oscar) och hårproblem (på Horizånt).

Jag vill även passa på att upplysa er om att julen närmar sig (som om ni inte visste det) och jag har lagt ut 36 nya figurer i webshopen. www.lunadsign.se

Passa på om ni vill ge bort nåt unikt som inte alla andra har eller säljer!

Don't drive so fucking fast!

Bilister som kör som dårar är inget som rekommenderas i något bostadsområde. Vårt hus ligger längs en kringlig och backig väg som lockar många bilister att köra extra fort bara för att de tycker att det är roligt.
De tycks inte reflektera över att det både bor barn och djur bakom kurvor och krön och detta gör mig skogstokig.

Eftersom jag har turen att leva med en snickare som kunde såga ut figurer ur några träskivor bestämde jag mig för att göra mina egna "kör sakta lekande barn" skyltar.

Det blev lite pysslande under några kvällar för att måla och lacka dem. 

I går kväll gick vi ut och satte upp dem. Nu kan man bara hålla tummarna för att bilisterna uppmärksammar dem och faktiskt släpper gaspedalen lite. Jag hoppas även att färgen sitter kvar på skyltarna....om inte får jag utveckla det vidare. Det här får bli en prototyp.

Ge varandra en powerboost

Igår var det sista skolträffen för terminen. Drygt 60 mil tur och retur i min nya bil som var underbar att köra. Lite för lätt att köra för fort i bara, men underbar!

Vi fick göra en övning som var riktigt rolig och peppande. Alla fick skriva sitt namn på en lapp och sedan fick vi dra varsin lapp och komma fram till fem styrkor hos den personen. Victoria och Maria hade skrivit om mig.
Jag blir alltid lite rörd när jag får höra andra säga bra saker om mig. Är väldigt dålig på att se det positiva i mig själv.

* Som de uttryckte det så var jag jävligt kreativ. Ja, så är det även om det för mig bara är ett sätt för mig att leva. Något jag måste vara för att må bra.

* Målmedveten är något som jag inte själv tänker att jag är eftersom jag i många saker lätt börjar brinna men lika fort falnar. 

*Inre lugn, trygg och harmonisk...ja nu känner jag mig faktiskt så. Så har det inte alltid varit men jag är på rätt plats i livet nu och det känns underbart.

*Strukturerad, ja vad ska man säga...hade de sett mig hemma de senaste veckorna hade de inte skrivit det men de menade på att kunna göra allt jag gör med företaget, plugg och allt jag gör så måste man vara strukturerad så kanske är jag det till en viss grad. Men jag är också vääääldigt ostrukturerad många gånger.

* Att jag med mina foton kan fånga ögonblick som inte alla andra ser och fånga det vackra i det lilla. Det gjorde mig glad och förvånad. Jag har aldrig tänkt på det, även om jag fått höra samma sak tidigare. Kanske har jag lite talang som bör utnyttjas bättre....om jag bara får ändan ur vagnen och vågar.

Det här är en superövning som jag tycker alla bör göra ibland eftersom det får en att må så bra.

På agendan idag står ett besök på Ikea för att byta överskåpen mot underskåp och sedan åker jag hem till Sidensjö och bygger ihop köksskåpen och målar luckorna ett varv till. Det kommer bli så fint och skönt att få mer plats för alla grejer som idag står staplade i skåpen.

Mönster

Nu är mönsterrapporterna inlämnade och godkända. Safarimönstret jag gjorde är på fabrik och kläderna sys upp i detta nu. Det är så spännande!!

Så här ser mönstren ut!

Hjärta, hjärna och samvete - en illa vald kombination

Livet pågår och ibland är det svårt att stanna upp och bara njuta. De senaste veckorna har jag känt mig oerhört stressad, till den punkt då jag vaknat på natten och haft svårt att somna om.

* Mitt hjärta säger - Fixa hemma, det är det du vill. Umgås med familjen.
* Min hjärna säger - Ägna dig åt skolan. Fixa hemma. Njut av livet. Ta det lugnt. Gör undan alla
   måsten.
* Mitt samvete säger - om du gör ditt får du dåligt samvete för datt. Jag räcker inte till på alla ställen.

Det går liksom inte ihop. Jag har sagt ja till vissa, lovat andra, fixat en del, gråtit över annat, kämpat igenom delar och under tiden försökt hålla ihop. Med hjälp av tunnelseende och fokus, men med magvärk och sömnsvårigheter som resultat.
Jag har känt mig spretig, vilket är det sista jag vill. Jag vill kunna njuta, och det har jag också gjort emellanåt. Men det dåliga samvetet och stressen över saker har alltid funnits där.

Den här terminen har skolan varit katastrofal. Jag har tagit mig igenom den med VG men mitt hjärta och min motivation har saknats. Det har mer handlat om att göra undan det.
Flera lärare inklusive kursledaren har sagt upp sig och det har drabbat oss som studenter genom att schemat och all planering har blivit upp och nedvänd. Det är inte bra för varken psyket eller gnistan.

Efter en dags sammanbrott, ett låååångt samtal med Nina i telefonen så kändes det bättre. Vi fick ventilera lite, få en kontroll över vad som faktiskt skulle göras och när. Dessutom fick jag under veckan undan de surdegar som under våren legat och jäst - mina mönsterrapporter till Stina.
Hemsidan fick jag fart på häromdagen och nu känner jag äntligen att jag kan andas ut och bli normal igen.

Som grädden på moset fick jag hjälp av en fysioterapeut med att räta till mitt sneda bäcken som med tiden gjort att jag känt mig mer som en tegelsten än en människa.
Livet är rätt najs ändå!!

Vänskap

Tiden bara rinner iväg och all tid går åt till annat.
Det är många idag och förra fredagen satt jag och Evelina i en relativt tom lägenhet, på varsin picknickfilt och pratade minnen.

Det är svårt att i efterhand komma ihåg hur man träffades och blev vänner. Jag vet ju att vi träffades på jobbet men hur kommer det sig att vi firade vår anställning hemma hos mig med rosévin? Det kommer ingen av oss ihåg. Men hur som helst så ville vi fira/sörja min flytt söderut där allting började.

Pizza och kebabtallrik, vin och tända ljus. Vänskap och minnen som kommer att bestå trots flytt!

Helgen

Vi trodde att helgen skulle innebära slutet på flytten men vi fick lämna några få grejer i lägenheten som inte fick plats.

  

Igår kväll myste vi till det på golvet med Prisonbreak innan vi blev allt för trötta.

 

Sen är förrådet fortfarande orört.

Men en hel del fick plats och är nu inpackad i huset. Fortsättning följer om två veckor - då är allt hitflyttat.
Jag känner mig rätt sliten nu om jag ska vara ärlig. Dagar och åtaganden flyter ihop till en massa.
I fredags fick jag klart med anmälan till Åsele marknad (förhoppningsvis kommer jag med). Webshopen är på god väg att bli klar och förhoppningsvis en mönsterrapport till nya klädkollektionen.
Nu är vi på plats i Sidensjö och ska grilla ute för första gången i år. Så härligt!!

Tack till Jonas och Cebastian som hjälpte till att bära idag.

Processen

Tystnaden på bloggen beror på att jag i princip inte gör annat än att packa ihop lägenheten, är ute på praktik på veckorna och packar upp i huset på kvällarna.
Det är en process att flytta. Det tar både tid och energi. Men det kommer att bli så bra när det är klart och allt finns på en och samma plats.

I lägenheten är det bara kaos, nerpackning kombinerat med tömning av rum och städning.

Vi kör flyttlass helgvis. Nu i helgen jobbar jag och tar med det jag får plats med i bilen tillbaka. Det mesta som rör kartonger och småprylar är redan flyttade så nästa helg borde vi få med allt resterande i möbelväg.

I huset har vi närmast fått ordning på vardagsrummet. Det är skrämmande påminnande om vardagsrummet i lägenheten. Rätt cool känsla.

Vi packar upp, rumsterar om och fixar.

I hallen är trappan, taket och golvlisterna målade.

Väggarna spacklas och kommer målas inom en snar framtid. Har insett att jag är kung på att spackla.

Oorganisation

Jag kom hem till Umeå igår kväll för att packa ihop lägenheten.

Idag har jag packat x antal kartonger och städat ur tömda skåp. När mina föräldrar och systerdöttrar kom förbi med mat från Max insåg jag åter igen att jag inte är speciellt organiserad när det gäller packning...eller kanske nåt överhuvudtaget. Jag har inte skrivit på en enda kartong vad de innehåller, och de har använts vid minst 3 olika flyttar så det står redan en massa på dem. Men...allt ska ju ändå med och uppackningen får ske i ett lugnt tempo. Det är en del att fixa i huset också innan vissa saker är värd att packas upp.

När livet händer!

De senaste två veckorna har runnit iväg. Praktiken började som jag berättat, förra måndagen. Jag kände mig relativt lugn till sinnet och körde min sträcka mellan Sidensjö och Husum som tar mellan 45-50 minuter.
Ganska skönt att hinna vakna till och kunna ta det lugnt med en ljudbok innan man ska börja jobba. Det finns ju de som bor i storstäder som får pendla längre tid än så!
Det är en rätt liten hälsocentral och stämningen är väldigt familjär. Alla, oavsett titel, pratar och äter tillsammans som en enda stor familj och det tycker jag känns himla bra.
Min första praktikvecka blev dock inte som jag hade tänkt mig då det hände något oerhört tragiskt på tisdagkväll, eller vi fick veta det då.
Min sambos bästa vän hade helt plötsligt gått bort i en hjärnblödning. Det var som att någon slog undan fötterna på Mats och jag visste inte riktigt vad jag skulle ta mig till. Det finns inget som man kan säga i ett sådant läge som gör att minsta lilla känns bättre, det vet jag. Allt jag kunde göra vara att finnas nära, stryka honom på ryggen, hämta papper, låta honom prata, vara så ledsen som han behövde vara. Barnen hämtades av farmor vilket kändes skönt...det var ingen optimal kväll att ha dem där. Så de hade det mycket bättre hos farmor och farfar.
Dagen efter stannade jag hemma, med Mats....bara som ett stöd. En axel att gråta ut mot eller någon som kan säga något eller hjälpa till med att göra något....en kopp te eller vad som helst.

Det var även hans födelsedag och det hela kändes allt annat än festligt. Men jag och barnen knåpade ändå ihop en tårta på kvällen som vi fikade tillsammans.

Resten av veckan har gått upp och ner. Vi var i Umeå under helgen eftersom jag skulle jobba. Jag önskar att jag hade kunnat finnas mer till hands och hjälpa till med allt eftersom det kan vara tungt med två barn som emellanåt tjafsar när man inte är på topp. Men han klarade det, så klart, även om det antagligen var tungt.

I veckan har jag "steppat" upp på praktiken. Börjat skriva diktat, först ett antal som en av handledarna sedan gick igenom, och sedan på egen hand som skickades direkt till läkarna för signering.
Ett misstag som roade handledarna var något som jag själv tyckte var rimligt just i skrivandets stund men som jag sedan skrattade gott åt var när jag hade skrivit, CT: i en journal när det i själva verkat var CT colon dvs Computerized Tomographic Scannic på colon = tarm.
Nåja, de säger " det är så gulligt". Ja, det säger det när jag pratar om en patients registreringsnummer också men menar personnummer. Det kan bli lite oreda i skallen när man jobbar inom två vitt skilda arbetsområden!

Nu har jag tagit helg! Jag är i Umeå och ska börja sortera och organisera lite här hemma inför det kommande flytten. Ja, jag ska flytta. Från stad till by! Från lägenhet till hus!
Jag har aldrig i mitt liv känt mig så säker på en person och vad jag vill med honom. Allt är så självklart! Jag förstår att många tycker "herregud, det går ju så fort". Ja, det går fort MEN det är så rätt. Varför vänta? Varför lägga ut en massa pengar på att betala hyra för en lägenhet jag är i 2-3 helger/ månad? Det är ju där han är som jag vill vara - han får mig att känna mig trygg och lycklig!

Jag har inte sagt upp lägenheten än, men det är bara en tidsfråga. Just nu ska jag sortera ut en massa som jag inte vill/behöver ha kvar och sälja undan det. Pengarna kan jag använda till andra saker, som att göra något kul eller fixa till i nya hemmet. Vi har redan börjat med vardagsrum och hall.

I morgonkväll kommer Mats hit och vi ska ha en mysig helg då vi ska fixa en massa saker och på lördagkväll ska vi promenera hem till Marina och Jocke som bor ett stenkast härifrån. Umgås, dricka nån öl och bara prata! Det var hundra år sedan vi sågs!

Produktivt

Barnfri vecka innebär hemmafix! Vi har fått tapeten till vardagsrummet och ikväll gjorde Mats underarbetet.

Sen började vi slipa trappan till övervåningen. Vi har skruvat ner ledstång och spaljén för att slipa sen men en mindre slip. Dammigt värre!

I morgon ska jag troligtvis åka på en föreläsning tillsammans med min syster och M här i Övik.

Idag har jag jobbat ikapp en del i skolarbete. Lämnat in en massa inlämninguppgifter och pluggat inför tentan på fredag. Jag försöker hamra in en massa glosor.

Nu har jag röstat vovve och ska jag hoppa in i duschen för att få bort all dammpeeling.

Hej då skola, hej jobb!

Back in Umeå.
Tvättmaskinen går för fullt efter ett litet bajsmissöde strax innan Hörnefors. Nu har jag lärt mig att ska kissarna åka bil så får de ingen mat innan. Mitt fel!
Snart åker familjen norrut. Mats har just slutat jobba och ska hämta barnen på skola och förskola, packa in i bilen och hämta hunden.
Varför åker vi inte tillsammans kanske man kan fråga sig?! Jo, för att jag ska upp på Neurologiavdelningen på måndag och få lära mig lite journalsystem. Därför!

I helgen är det jobbhelg för mig och de övriga ska tydligen en sväng på Leo´s lekland. Det blir säkert kul för barnen!

Just nu sitter jag och skriver ett skolarbete om risken för fallolyckor hos äldre, en kampanj som heter Balansera mera. Det är helt sjukt att det är så många som 70 000 människor som faller illa varje år. Många av dem är så klart äldre, men det är givetvis en del yngre också. Kostnaden för samhället var 2016 så mycket som upp emot 20 miljarder kronor!

Nu ska jag hänga mig över badkarskanten och skölja ur färgen ut håret, sen tar jag helg från skolan och säger hej till jobbet!

Min Päls!!!

Igår ringde det två gånger från ett Luleånummer. Jag svarade inte eftersom jag inte förstod vem som ville mig något från Djursjukhuset i Gammelstad.
Tredje gången satt jag i bilen och tänkte att nu måste jag väl ändå kolla vad de vill, de söker ju mig uppenbart.
Kvinnan presenterade sig och frågade om jag ägde en katt.
Ja, svarade jag och blev lite konfunderad.
-Vi har en katt här som ska somna in, och du står som ägare på henne, sa hon då.
- Är det Pälsen, frågade jag lite försiktigt.
Kvinnan bekräftade detta och jag frågade vad som hänt. Jag sa att om det handlar om att hon är sjuk så kan jag ju inte säga emot, det vore ju bara plågsamt för katten, men om det handlade om att mitt ex inte ville ha henne längre så skulle jag komma och hämta henne.

Det visade sig att hon hade njursvikt, hade magrat en massa och börjat dra sig undan. Jag vet tecknen eftersom Luna agerade på samma sätt.
Givetvis kändes det jättetråkigt, men det blir inte riktigt på samma sätt eftersom hon inte bor med mig och inte gjort det på ett antal år.
Däremot så har jag ju Smilla som är en av Pälsens kattungar från första kullen. Så när jag såg henne igår kväll kändes det lite vemodigt.

Pälsen - vila i frid! Du var en fantastisk och underbar katt på alla sätt och vis!

Plötsligt händer det!!

Det är inte ofta, men ibland sker saker som man bara drömt om. 

Jag har länge drömt om att få illustrera en barnbok. Egentligen drömmer jag väl om att skriva en också men än så länge har jag inte lyckats få ur mig nån historia även om jag har en som ligger och gror. Det kanske kommer när tiden är rätt.

Men att få illustrera en bok har jag verkligen velat göra.

För några år sedan gick jag med på en sida där författare kunde annonsera efter illustratörer, och illustratörer kunde leta lämpliga projekt.

En tjej som heter Malin Toverud hade en idé om en bok och jag hörde av mig till henne och presenterade min portfolio.

Hon gillade mina illustrationer men de passade inte riktigt in i det hon hade tänkt sig.

För, ja....vad kan det vara, typ ett halvår sedan eller mindre, fick jag ett mail från henne där hon frågade om jag var intresserad av att illustrera en bok hon skrivit. Jag behövde inte fundera länge innan jag sa ja och projektet rullade igång. 

En barnbok med superhjältar - en utmaning. Jag har som sagt aldrig jobbat med illustrationer för någon annan än min egen skull, borträknat från de barnkläder som jag tillsammans med Stina arbetat med. Så nervositeten och pressen att "duga" var stor. 

Tack och lov så matchade mina illustrationer hennes vision och strax innan jul skickade hon in manus och illustration på omslag och ett bokuppslag till ett antal bokförlag som skulle kunna tänka sig passa denna bok.

Under processen har jag blivit uppdaterad. "Tack för att ni skickat ert manus till oss, men nej tack!". 

Mail efter mail ramlade in med nekande svar och i takt med det sjönk vårt hopp och humör.

Så för några dagar sedan plingade det till i min mobil. Malin hade skrivit på messenger "Har du sett mailet??!!!!!"

Det visade sig att trägen vinner! Ett förlag vill ge ut vår bok och lyckan är total!

Det känns fortfarande helt overkligt att det händer - vår bok ska tryckas!

Dock dröjer det till 2021 innan det verkligen blir på riktigt, med det ger i iallafall mig tid att utarbeta alla illustrationer.

Ovisshet övergår till nervositet

Om en och en halv vecka går vi ut på vår första praktik. Idag fick jag äntligen beskedet om vart jag ska vara mellan vecka 7 och 13.
Jag kommer att vara på Hälsocentralen i Husum.
Det var en enorm lättnad som övergick till nervositet. Jag vet att i princip alla känner sig lätt stressade och pirriga inför praktiken.
Man vill inte göra bort sig, inte skapa kaos och så vill man så klart redan kunna allt. Skitdumt, men så är det för de flesta.
Nu är vi ju faktiskt där för att lära oss och få grepp om vad yrket handlar om.
Det är ju inte så att vi råkar döda en patient eller så....

Idag är det totalt snökaos. Jag hämtade min bil från verkstaden och gjorde några ärenden. Allt tog dubbelt så lång tid eftersom man knappt såg ut genom rutan.
Tanken var att köra tillbaka till Sidensjö idag men det lämnar jag till imorgon. Det har tydligen varit en massa olyckor och stopp längs E4:an häruppe.

Det är en märklig känsla att vara helt ensam i lägenheten. När jag kom hem igår upptäckte jag att grannen under har flyttat ut. Och katterna är kvar i Sidensjö, så det är bara jag allena här.

Vad händer med medicinen?

En tanke som slog mig när det kommer till läkemedelshantering är rutinerna som finns, eller inte finns i samband med att vi lämnar tillbaka utgångna eller läkemedel som vi inte använder till apoteken.
De gånger jag gjort det så här jag bara överlämnat en påse till någon ur personalen. Tanken är att den medicinen ska destrueras.

Jag vet inte hur det fungerar efter det att jag lämnat medicinerna, om dessa förstörs på det apoteket eller om de skickas till någon central för ändamålet. 
När man jobbar i en butik till exempel så finns det ju lagersaldon på hur mycket som finns hemma av en viss vara. Där jag jobbar registreras även återköp och reklamationer så att dessa finns någonstans i systemet.
Nu säger jag inte att detta förekommer, men det måste vara väldigt lätt för någon som jobbar på ett apotek att ta hem någon typ av inlämnad medicin. Tänk om det finns någon som knaprar tabletter som exempelvis innehåller någon typ av morfinpreparat. Ingen vet vad kunden lämnat in för läkemedel och hur mycket av denna.
Finns det någon rutin som förhindrar att läkemedel som lämnas in går någon annanstans än till att förstöras? Det skulle vara intressant att veta.
Som sagt...detta var bara något som slog mig i och med att vi var in på ett apotek och lämnade in gammal medicin.

Skotertur och hemmavid!

En sovmorgon och lugn frukost för att sedan packa fika och ta skotern för att ta skotern upp till Skaltobergstugan. 

De senaste två dagarna har det kommit en del snö.

Det tog ca 20 minuter upp till stugan. Där fikade de vi och värmde fötterna.

Hemma igen fortsatte vi att fixa. I väntan på den beställda tapeten som ännu inte kommit putsade Mats murstocken.

Det var rea på Tapetorama så vi passade på att beställa tapet till ena väggen i vardagsrummet.

Jag tror det kommer bli riktigt bra när den kommer upp!