Min Päls!!!

Igår ringde det två gånger från ett Luleånummer. Jag svarade inte eftersom jag inte förstod vem som ville mig något från Djursjukhuset i Gammelstad.
Tredje gången satt jag i bilen och tänkte att nu måste jag väl ändå kolla vad de vill, de söker ju mig uppenbart.
Kvinnan presenterade sig och frågade om jag ägde en katt.
Ja, svarade jag och blev lite konfunderad.
-Vi har en katt här som ska somna in, och du står som ägare på henne, sa hon då.
- Är det Pälsen, frågade jag lite försiktigt.
Kvinnan bekräftade detta och jag frågade vad som hänt. Jag sa att om det handlar om att hon är sjuk så kan jag ju inte säga emot, det vore ju bara plågsamt för katten, men om det handlade om att mitt ex inte ville ha henne längre så skulle jag komma och hämta henne.

Det visade sig att hon hade njursvikt, hade magrat en massa och börjat dra sig undan. Jag vet tecknen eftersom Luna agerade på samma sätt.
Givetvis kändes det jättetråkigt, men det blir inte riktigt på samma sätt eftersom hon inte bor med mig och inte gjort det på ett antal år.
Däremot så har jag ju Smilla som är en av Pälsens kattungar från första kullen. Så när jag såg henne igår kväll kändes det lite vemodigt.

Pälsen - vila i frid! Du var en fantastisk och underbar katt på alla sätt och vis!