Ge ditt stöd till småföretagen

Juliet är en liten supermysig butik på Hornsgatan 48, på söder i Stockholm. Jag och Stina (som äger och driver butiken) har samarbetat i ett flertal år nu. Hon var den första som köpte in mina lunafigurer och gör det fortfarande.

Till en början var det enbart inköp av figurer vi hade tillsammans. Sedan skapade vi ett klädmärke som hette Luna & Juliet. Vi var på Formex tillsammans och marknadsförde oss.

När vi bestämde oss för att lägga detta på is började jag rita mönster på kläder som hon säljer i sin butik.

Det är svårt för alla småföretagare nu, så om du behöver köpa kläder till dina barn, kika in på Juliet så kommer du få se en massa fina kläder i bra kvalitet. Kläder som inte alla barn på dagis eller skolan har.
I dessa tider vill man kanske inte ut och shoppa, men då är det ju sådan himla tur att hon har en webbshop! Adressen är www.juliet.se

Och som grädde på moset kan jag säga att jag idag upptäckte att mina nya mönster nu ligger ute i butik så gå in och kolla!

Kläder

Nu är första mönstret ute i handeln! Tidigare i år jobbade jag fram två stycken mönster till tyger som Stina skulle göra sy upp kläder av och sälja i sin butik Juliet.
Nu är den första laddningen på plats!
Ni hittar kläderna på www.juliet.se och är ni eller bor ni i Stockholm kan ni gå in i den riktiga butiken på Hornsgatan 48.

Här är ett urval av de kläder som finns, och de finns i många olika storlekar!

Medical vs zombie

Idag kom det efterlängtade svaret. Jag hade ont i magen när jag såg mailet i inkorgen. Händerna skakade och jag mumlade...gode gud, gode gud....låt det vara bra!

Jag har försökt tänka att om det blir ett nej, så var det inte meningen. Men det blev inget nej....det blev ett JA!

Spänningen släppte och jag grinade av lycka i 5 minuter, sen tog jag mig samman. Nån måtta får det vara på känsloyttringar!

Jag ska bli student och utbilda mig!

Skickade ett sms till min systerdotter och fick det här svaret tillbaka (högljutt dessutom....ha ha ha)

Avslutar kvällen med denna bild!

Heads up!

Nu har de vägghängda Lunafigurerna kommit upp på väggen i mitt arbetsrum. Jag la på klarlack på dem som en sista finish bara för att de inte skulle skava av någon färg på väggen.

Vad tycks?

När man får fria händer

Idag gjorde jag om i entrén på jobbet. Inget extravagant eller så, men vintertemat försvann och ersattes med lite vårigare inslag.

Det är sådana här dagar jag trivs som bäst på jobbet. När jag får vara lite kreativ och i liten mån göra som jag vill.
Det finns ju trots allt gränser för hur mycket jag kan och får göra.
Hade jag fått helt fria händer hade jag kunnat skapa underverk. Men företaget har sina riktlinjer så det finns inget annat att göra än att följa dem.

Jag kom att tänka på hur det var under min McDonaldstid. På den tiden få det var restaurangen jag jobbade på franchiseägd och jag kunde ta ut svängarna rejält när det kom till temaskyltning.
Vi hade en Medelhavskampanj med smaker från medelhavet.
McDonalds Sverige utlyste en tävling där restaurangen med bästa kampanjskyltningen skulle vinna 25.000 kr.
Då gick jag all in. Jag satt hemma på kvällarna och tillverkade grekiska pelare som sedan fästes vid de kaklade pelarna framme vid kassan. Ur högtalarna strömmade surr av bin, fågelkvitter och spansk/italiensk/grekisk musik.
Jag hade fått låna en massa växter och en fontän från en blomsteraffär så det porlade vatten och vårgrönt och lummigt.

Mitt hårda jobb resulterade i att vår restaurang tog hem priset!
Tänk vad man kan göra om man bara låter fantasin och kreativiteten flöda!

Min ö i havet

När jag hittar något som gör mig nyfiken och fascinerad så nördar jag ner mig i det ämnet totalt. På en familjesemester på Kreta åkte jag och min pappa till en liten ö som ligger strax utanför Plaka på Kretas östra sida. Ön heter Spinalonga och var fram till 1953 en spetälskekoloni för hela Grekland.
Alla som visade tecken på sjukdomen separerades från sina familjer och samlades ihop på den lilla lilla ön.

Min ö i havet - Spinalonga

Där skapades ett eget litet samhälle under många år. Folk levde och dog där. När kolonin upplöstes 1953 och de sjuka skickade till sjukhus, bl.a. i Athen fick husen och samhället förfalla.
Tiden och vädrets makter bröt ner husen i ruiner och naturen tog över.

När jag var där första gången var det en torr, het och öde ö med stenhus som mer eller mindre rasat ihop. Det enda som fortfarande stod kvar och inte förstörts var kyrkan.

Guiden som visade oss runt berättade om livet på ön och jag fascinerades. Ett nytt intresse frodades och jag hittade nåt att nörda ner mig i.

Pelopidas - världens gulligaste guide som blev så glad att träffa mig några år efter våra intervjuer.

Jag bestämde mig för att göra en dokumentär om denna plats och åkte hem, samlade fakta, läste på och skrev ner min idé för att söka pengar till att finansiera den. Jag kontaktade ambassaden, tog kontakt med läkare i Grekland och sökte sponsring.
När jag tillslut fick pengar från Filmpool Nord för att åka ner till Grekland på en rek.resa kunde jag knappt tro att det var sant.
Jag hade fått pengar för att göra en kort sammanställning på film för att med den söka mer pengar till den riktiga dokumentärfilmen.
Jag fick företag på plats på Kreta att sponsra resor till och från ön. Jag fick kontakt med en man som heter Kostas och som skulle vara vår tolk under våra intervjuer.

 Jag ville att allt skulle vara på grekiska eftersom jag ansåg att det skulle bli mest genuint och dessutom lättare för personerna på plats att uttrycka sig.

Vi var ett team på fyra personer som under tre veckor skulle vara där nere och filma, intervjua och samla så mycket fakta som möjligt.

Jag tillbringade mycket tid i telefonkiosker och pratade med läkare, guider och andra inblandade personer och gjorde upp om tider för intervjuer och möten.

Jag kan idag inte förstå att jag faktiskt har gjort detta. Att jag vågat, trott på min idé och genomfört den första delen i sagan.

Att det i slutändan, av olika anledningar, inte blev mer än den resan, och att drömmen om dokumentären inte gick i uppfyllelse känns inte som ett misslyckande.

Snarare följde jag mitt hjärta och gick på magkänslan. Jag fick en upplevelse utöver det vanliga.
Och kanske, kanske, kan jag någon gång i framtiden fullfölja den drömmen.

En dröm som gick i uppfyllelse

När jag var liten stod jag ute på min gata på kvarteret med min "trailer" och spelade tennis. Ni vet en sån där klump med gummisnodd där det sitter fast en tennisboll.
Det är ett minne som är starkt hos mig. Jag stod där och slog bollen, om och om igen. Med tiden torkade gummisnodden mer och mer och blev skör. Den gick av och bollen åkte all världens väg. Jag lagade den med knut efter knut och snodden blev till sist kortare och kortare.

Jag minns att jag målade mitt tennisracket vitt på ena sidan, med svarta ränder, och svart på andra sidan, med vita ränder.
Som så mycket annat i mitt liv så påbörjas projekt som aldrig blir slutförda. Mitt tennisracket blev halvmålat, precis som mitt paljettpannband som till hälften syddes med paljetter, men aldrig slutfördes.
Så typiskt mig....så många halvfärdiga projekt som påbörjas i iver men slutar med uträkning och brist på engagemang.
Jag är en "starter" men ingen "finisher".

När jag växte upp hade jag lust att prova på tennis på riktigt, men vågade inte. Antagligen berodde det på rädslan för att misslyckas. Som i så mycket annat.
Men i helgen var jag för allra första gången på en riktig tennisplan, med racket och bollar redo för att testa och se om det skulle vara precis så roligt som jag trodde att det skulle vara. Och det var precis så roligt som jag trodde. Jag var inte bäst, och jag känner inte något tvång att vara det. Det var bara roligt!

Det här är verkligen ett sätt som jag gillade att röra mig på. En träningsmetod som kan fungera för mig. Längtar redan till nästa gång jag får chansen att stå där.
Då ska jag se till att ha skor med sulor som tål att röra sig i alla riktningar och inte den skit jag hade på fötterna i lördags.

Jag tappade bägge sulorna, eller slet loss dem för att kunna fortsätta efter att de till hälften lossnar från skorna efter bara en kort stund.
Until next time!

Luna

Tänk ändå att jag har sytt så enormt många figurer genom åren! Dumt nog har jag aldrig hållit räkningen!

Häromsistone syntes mina figurer i "Vem bor här" på SVT. Det var min systerdotter som lade märke till att de låg på sängen. Annars hade jag missat det!

Testmålaren Susannah rapporterar

Jag har ju med jämna mellanrum fått rapporter från de testmålare jag valt ut till min målarbok. Det är roligt att få se deras bilder och få höra vad de tycker om min bok.
Alla andra som har boken och målat i den får mer än gärna höra av sig till mig med åsikter, det är bara roligt och nyttigt!

Här kommer Susannahs rapport:

Hej!

Målandet pågår.
Här är dom jag jobbar på just nu, trädet och discot.
Discot är svårt! ser fram emot att få glitterlimma när det är målat klart. Trädet var mycket lättare. Roligt att det finns olika så man kan välja nivå utefter dagsskicket
Mina favoritbilder är dinosaurierna, rymden, insekterna i trädgården, och badrummet! 

Boken är jättebra!
Rent praktiskt är den lagomt stor och det är en lättnad med spiralbindning så sidorna alltid ligger platt och att motiven inte försvinner in i mittvecket.
Inga bilder på baksidorna betyder att man inte får avtryck av det man målat på motstående sida (eller man kan ju fortfarande få avtryck, men det förstör ingen bild!), och att sidorna dessutom är tjocka gör att man inte behöver oroa sej över att det ska blöda igenom eller lätt bli buckligt.
Den svarta "ramen" ser prydlig ut och framhäver motiven och färgerna.
Har inte hittat några feltryck eller missar med lagren från designandet sådär så linjerna inte stämmer. Allt verkar helt i sin ordning
Finfin kvalitet!

Själva bilderna är rara, roliga och trivsamma, det var ingen jag ogillade. Det finns plottrigare och svårare om man vill anstränga sej lite mer, och det finns lättare med fler större fält om man vill ta det lugnt. Vissa fält är ytterst små och kan bli svåra med färgpennor, får vässa rejält
Man kan tycka att boken inte är så tjock/har relativt få sidor, men den kommer räcka länge! Den är lönndryg 

Hade jag haft något negativt att säga hade jag skrivit det här, men det har jag inte! 

Har hittills använt färgpennor, akvarellpennor (utan vatten) och torrpastellkritor.
Vid tillfälle ska jag prova akvarellpennor + vatten, akvarellpennor + vaselin, och glitterlim. Så får vi se vad papperet tycker om det . Spännande!

Tack så mycket för att jag fick en bok att provmåla i!
Nu ska jag fortsätta med trädbilden 

Mvh.
//Susannah.

Långa armar som gjorda för kramar

Jag fick ett meddelande på Facebook igår, från min kompis Marinas dotter Emelie. Hon vikarierar på en förskola i Umeå.

Hej Malin! Måste bara få visa vad jag hittade på förskolan jag jobbar på, en pojke på 2år äger denna lunafigur och har med sig den överallt, han har döpt den till Marit och brukar springa omkring och ge folk "Marit-kramar" med dess långa armar! Tyckte det var lite kul hoppas du har det bra, kram!

Jag blir hur glad som helst över att få sådana här meddelanden och se att mina figurer skänker glädje.

Kreativa barn som älskar att måla

Här får ni träffa 4 underbara barn som alla älskar min målarbok. Det är Claire 14 år, Jane snart 13, Oliver 11 och Nicholas 9 år och bor i Utah.

Här är en bild på det härliga målargänget!

Claire, Jane, Nicholas och Oliver

De har alla var sitt exemplar av Luna & Friends och jag har låtit dem få säga sitt om boken. Det har målats, och målats och målats!

Här håller Jane på att färglägga insekternas värld, medan Oliver, som man bara ser tröjan av har valt att färglägga piraterna och skattjakten.

Min bok tillåter en att tänka utanför boxen. Många av bilderna är så fantasifulla att det inte finns något rätt och fel i val av färger.

Här ser det ut som att killarna diskuterar färgval på dinosaurierna. Kanske blev någon rosa!

Här kommer gruppens omdöme:

Nicholas: 

"I love everything about her, she's creative, generous, and very nice. 

She is also a great artist!"

Jane: 

"I think that she is super talented and thinks of the most bizarre subjects and turns them into cute ideas! I like the diversity and categories of the pages."

Oliver: 

"I love her dolls especially the octopus, I think she's very creative, and I love the sea picture and the doctor picture in the coloring book because I love the sea and want to be a doctor when I grow up."

Claire: 

"I love the Luna Dsign coloring book because the pages are so wonderfully detailed and are nothing like any ordinary coloring book you can buy cheap at a drug store but truly genuine and whimsical illustrations that can capture the minds of all ages!"

Thanks kids! You are awesome!

Måla i målarboken tillsammans med barnen

Jag älskar att få feedback på mitt jobb! Therese Fjellström är en av de som fick min målarbok skickad till sig för att måla och recensera den.
Hon la ut ett så fint inlägg härom dagen då hon och barnen hade en "nedvarvningsdag". Vad passar bättre då än att måla tillsammans.

Bilderna har jag lånat från hennes blogg.

Hennes inlägg hittar ni hr: http://daylife.se/frufjellstrom/2016/01/06/idag-forsoker-vi-varva-ner/

Tandtrollsleverantör

Jag har blivit en stor leverantör av tandtroll till Västra Götaland. Med jämna mellanrum kommer det beställningar från dem. Förra gången ville de dessutom ha en som var brud, eftersom någon de skulle ge den till skulle gifta sig.
Den här gången har någon doktorerat och de ville ha en i doktorshatt.

Det är roligt när det blir något utöver det vanliga. När man måste tänka till och inte bara köra på som man brukar.

Några tandtrollslänkar:

http://designofluna.blogspot.se/2014/08/fodelsen-av-ett-tandtroll.html

http://designofluna.blogspot.se/2015/06/here-comes-bride.html