Igår kunde jag ta det första riktiga andetaget sedan 5 juli. All inre stress som har belägrat min kropp under 8 månader kunde försvinna och jag kände mig helt lugn inombords, som att magen var fylld med bomull.
Igår fick jag veta att jag fått jobbet som jag var på anställningsintervju för i onsdags. Redan efter intervjun kändes det så bra, men jag var rädd att hoppas på för mycket och kraschlanda om jag inte fick det. Hela vägen hem från Bredbyn var mitt mantra "hoppas inte på för mycket".
Ända sedan min sjukskrivning upphörde och jag inte längre fick sjukpenning har jag haft dåligt samvete för allt som måste köpas. Varenda liten sak har känts jobbig eftersom jag pga av mitt företag inte var berättigad till A-kassa. Det är en sjukt jobbig känsla att inte kunna bidra till hushållet lika mycket när det kommer till det ekonomiska. Jag har känt mig som en parasit.
Men, igår ringde alltså chefen upp mig och berättade att de väldigt gärna ville att jag skulle få jobbet som medicinsk sekreterare på hälsocentralen i Bredbyn när Kicki går i pension. Det var där jag hade min andra praktikperiod och jag trivdes jättebra. Det är liten, mysig och familjär arbetsplats.
Djupa, lugna andetag är det som gäller nu!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Jag blir jätteglad om du vill skriva en rad, eller två! Jag svarar på kommentarerna i min egen blogg, så glöm inte bort att återkomma!