lördag 27 oktober 2018

Att skänka sin kropp....

Under den pågående tiden på min utbildning har min mamma ibland frågat om det vi lär oss, för det kan emellanåt verka som att, utifrån de arbeten vi gör, vi ska bli läkare.
Det gör att jag börjat tänka på en lögn jag en gång i tiden drog på ett uteställe, just här i Umeå.
Jag var 18 år och bosatt i Skellefteå. Hade the time of my life och trivdes verkligen med det jag gjorde just då (jobbade på lokal-TV).
Min kompis Madde bodde här i stan och pluggade. Det var valborg och gänget från Luleå plockade upp mig på vägen mor Umeå där vi skulle sova hos Madde.

Det är en valborg jag aldrig ska glömma. I min värld innebar valborg i den åldern av brasa och korvgrillning.
Hur som helst kom vi till lägenheten som hon vid detta tillfälle delade med sin bror. Han var tack och lov inte där den här dagen.
Vad jag kommer ihåg från den här kvällen var att Anette kom på att vi kunde grilla korv i ugnen.  Så hon la på en massa korvskivor på gallret vilket resulterade i att Madde fick ägna kommande dagar åt att skrapa bort inbränt fett i ugnen.
Jag var kär i en kille från Skellefteå som av en händelse befann sig i Umeå just denna dag, varför jag ringde honom och bjöd in till fest.
Innan de kom till oss skulle Madde färga håret. Men när hon lutad över badkaret skulle skölja ur färgen rasade hela duschdraperistången ner i nacken på henne och hon ramlade ner i badkaret. En porslinsfigur ramade ner från ovansidan av badrumsskåpet och spräckte handfatet.
Allt vi andra hörde var ett jäkla liv inifrån toaletten. Jag kunde verkligen inte sluta skratta åt detta, och tro mig jag skrattar fortfarande åt det hundra år senare.

När killarna kom till festen ställdes det fram chips och dip på bordet. Ta chips, erbjöd jag....å dipp!
Vad jag inte visste då var att tjejerna tagit fram en skål cornflakes och en annan med fil.
Det blev aldrig nåt med den killen kan jag säga!

Vidare åkte vi till stan och gick på nåt uteställe....där var det nån smörig kille som....ja, jag kommer inte ihåg om han flirtade med Madde eller mig, men jag försökte imponera på honom och drog till med att jag pluggade till läkare. Jaha, tyckte han....(smått imponerad kanske...)
Ja, sa jag myndigt, just nu håller vi på att obducera, och jag tycker det är såå bra när folk skänker sin kropp till vetenskapen!!


Sen drog jag hem till Skellefteå och gjorde ett reportage om en tant som skrev poesi!


fredag 26 oktober 2018

En förmögenhet för en ynka sladd!

Det är fredag eftermiddag och jag är lite trött eftersom det redan börjar skymma ute. Idag har jag suttit och pluggat inför terminologi-tentan vi har på måndag. Tillsammans med Nina har jag kört glosförhör på distans. Vissa ord vill verkligen inte fastna!

Jag har beställt en ny laddkabel till min dator. Igår kväll när jag låg i sängen och tittade på Gråzon tyckte jag att det luktade lite bränt. Studerade sladden och upptäckte att den såg ut så här!


Idag har jag tejpat den med eltejp väntan på den nya som jag beställt. Jag hittade en på nätet för 299 kr. Svindyrt för en kabel, men med tanke på att den kostar över 900 kr på Clas Ohlsson och Apple så kom jag lindrigt undan.

Har tagit lite skollediga nu och sitter och petar på en mönsterrapport till Stinas kommande kollektion. Hundar i alla varianter. Det känns skönt när man har tid att slutföra projekt som legat och grott ett tag.
Jag har även börjat fundera på julmarknaden som går av stapeln den 8-9 december.


Jag hoppas jag får samma placering som tidigare år. Det är precis vid ingången till museet så toaletten är nära, och det är perfekt när man vill gå in och värma sig. Att stå ute en hel dag gör verkligen att man blir totalt genomfrusen.


Jag har tryckt ut fler lappar till figurer, slutfört påbörjade och lagt ut i webshopen. Nu är det bara att invänta datumet!



onsdag 24 oktober 2018

Att umgås med en sjöman!

Så här låter det vissa dagar:

- Varför i hela jävla helvete!
- Gud så jävla förbannad jag blir!
- Helvete vad ont i ryggen jag har!
- Jävla idioter!
- Jävla skit!
- WTF!
- Nä! Jag vill inte göra nån jäkla enkät! NEJ! Stopp! Fuck!
- Jävla pedalen!
- Den där jävla varningen!
- Region Jönköping tjofräs!
- Fan vad störd jag blir när vi fick fel för att vi hoppat en jävla rad när det såg bättre ut!
- Jävla nefro-barnläkar föreningen!

Vi sitter 21,7 mil ifrån varandra! Och detta är vd jag får höra - dagligen!







































Nä, skämt åsido, det är väldigt roligt och uppfriskande att prata med dig Nina! You make my day!

Allt är inte enkelt alla gånger

Jag är ofta snabb på att ta på mig saker jag kan hjälpa till med. Kanske är jag för snäll, men många gånger rent korkad.
Jag få för mig att saker ska gå så lätt och snabbt.
För många år sedan jobbade jag på McDonalds. Vid jul hade handlarna gått ihop och anordnat ett tomtelopp som skulle gå av stapeln längs Storgatan. Olika företag tävlade mot varandra i ett hinderbanelopp där det fanns olika julinspirerade stationer. Man skulle springa med säck, slå in paket med vantar, äta pepparkakor och vissla "hej tomtegubbar" och så vidare.
Vi ställde upp med ett lag och jag tog naturligtvis på mig att ordna med tomtedräkter. Vi var 5 st i laget och jag hade sett ut tomtekläder som skulle passa perfekt. Ett stort gult M skulle naturligtvis finnas på ryggen så alla kunde se vart vi hörde hemma.
Min plan var att med gul textilfärg måla dit dem - hur enkelt som helst. Fel! Färgen sögs in i tyget och det syntes knappt någonting alls.
Då tänkte jag att jag köper gult tyg och syr dit. Det gick åt fanders! Jag hade köpt trikåtyg som drog åt alla håll och kanter. Bör tilläggas att allt det här var före tiden då jag sydde. Symaskin var i mina ord en svordom, ett hån!
Efter många fula ord och en del tårar gjorde jag som vanligt, ringde mamma.
Hon kom över, och ordnade upp allt! Vi var väldigt fina på tomteloppet! Tyvärr har jag inga bilder att visa, bara en film.

Vi fortsätter till nästa episod. En McDonaldsflagga skulle kortas av, och jag skulle sy in en kanal för en tyngd för att hålla den rak. Men att få vinkeln rätt så att den inte bara är rakt av utan lutar lite var inte det lättaste.


Om jag inte minns fel hamnade den där flaggan någonstans långt nere i restaurangens källare....ofärdig.
Saker kan ofta verka enkla i mitt huvud, tills jag väl sätter igång och inser att min plan inte riktigt fungerar.


lördag 20 oktober 2018

Värme i hjärtat

Dagen började med kramkalas när jag kom till jobbet efter nära två månaders frånvaro. Det kändes så himla härligt att folk var så glada att se mig.

Det visade sig vara både Lukas och Pernillas sista jobbhelg. Pernilla börjar som spaterapeut på iksu och Lukas flyttar till kärleken på Gotland.
Jag har känt mig så lugn och positiv idag. Kunnat rycka på axlarna åt kunder som uttalar sig spydigt och Evelina försökte nu ikväll beskriva hur hon uppfattade mig.
Jag försökte hjälpa henne med att säga "för mesig?". Men hon tyckte att jag kändes som en snuttefilt som man bara ville krama! Så fint!!

Hur roligt det än varit så är det skönt att landa hemma. Jag som sitter ensam och pluggar hela dagarna och mest har online och telefonkontakt med mina studiekamrater upplevde en stor skillnad i att se levande människor i massor. Så lite trött är jag kanske ändå.

Nu tar jag det lugnt resten av kvällen!

torsdag 18 oktober 2018

Tillbaka till rötterna

I helgen ska jag jobba för första gången sen augusti. Det är bara två dagar så det känns roligt att komma in och gästspela. Back in blue - once again!
























































Det som blir roligast är att få träffa alla kollegor. Dock är det Pernillas sista jobbhelg innan hon börjar sitt nya jobb, men jag är glad för hennes skull! Hon kommer att passa bra på sin nya arbetsplats!

Har suttit med inlämningsuppgift hela dagen, blandat med två lektioner, diskussionsforum och sjukdomslära.
Det som fascinerar mig är att jag faktiskt kan skriva annat än det jag vill. Länge har jag trott att jag saknar den förmågan.
Jag tycker att jag kan skriva, även om det inte alltid är korrekt enligt alla svenska skrivregler.  Jag brukar utgå från det jag tycker låter bäst helt enkelt - jag tänker inte så mycket, bara gör. Och jag är medveten om att det jag skriver ofta är talpråk.
Min syster har under flera år pluggat på universitetet, till socionom. Bara att höra henne prata om B- och C-uppsatser, rapporter och annat har gett mig kalla kårar. Jag har känt att det det skulle jag jag aldrig klara av. Men hittills verkar det som att jag gör det.

Jag tänker på tiden när jag skrev reportage till en tidning i Luleå. Det jag fick som respons från han som var ansvarig för tidningen var att mina reportage var jättebra. Så jag antar att jag kan, om jag bara engagerar mig.

Ikväll har vi firat min pappa som hade födelsedag. Familjen var samlad och åt lasagne och tårta. En mysig kväll helt enkelt! Just nu sitter jag och jobbar på illustrationerna till boken. Det pirrar i magen när författaren skriver "vår bok"! Hoppas verkligen att det är något bokförlag som nappar på idén!

onsdag 17 oktober 2018

Ljuva nostalgi

Det var länge sedan jag gjorde ett nostalgi inlägg, så nu är det god tid för det.
När man har barn i sin närvaro inser man att tekniken har tagit riktigt stora steg från ens egen barndom till nutid.
Nu streamas film, det finns Netflix, HBO och massa andra filmtjänster.

För jag var liten hade vi inte ens en VHSspelare, den kom in i familjen långt senare. Så det häftigaste var när ens pappa lånade hem en spelare över en helg och jag fick hyra en film på macken eller en videobutik. Tänk att det var så speciellt. Nu kan barn se film när som helst utan att det är det minsta spektakulärt.

Ibland hände det att vi hyrde en moviebox. En portabel VHS-spelare som var förpackad i en väska. Så himla coolt det var!


Det som var viktigt när man hyrde film var att spola tillbaka den till början. Så där satt man på vardagsrumsbordet och väntade, väntade och väntade tills det klickade till och filmen var tillbaka till dess början.

För vi köpte en VHS-spelare så kunde man ju spela in program och filmer från TV. Jag vet inte hur länge jag kånkade runt med en flyttkartong full med inspelade band. Det var Jönssonliganfilmer, serier och jag vet inte allt.


Slutligen bestämde jag mig för att kassera alla inspelningar. Det var när jag bodde i Sundsvall och jag föreslog till mins föräldrar att vi skulle se nån film. Men vad jag än slog på så var det suddigt, hoppigt och allmänt dålig kvalité. Så de fick gå till skroten.

Fortfarande kan man på olika loppisar hitta VHS-filmer för 5 kr/st. Finns det ens någon som har en spelare kvar i bruk?

måndag 15 oktober 2018

Matadoren

I går kväll ville jag göra som matadoren i Tjuren Ferdinand och slita mitt hår och bara grina rakt ut.
Efter att ha haft en svår start att komma igång med illustrationerna till boken kom jag tillslut igång. Jag hade gjort ett klassrum, placerat in de färdiga barnen och skissade på två nya.

Jag satt nog i mer än två timmar och gnetade när plötsligt programmet bara la av. Och jag hade inte sparat på läääänge.
Medan jag startade om det mumlade jag om och om igen...gode gud gör så det är kvar, gode gud gör så att det är kvar....
Gick på recent files och höll andan. Tomt!
Allt mitt jobb var borta! Illustrator är inte som word som självsparar med jämna mellanrum. Nej nej, här hänger allt på den som sitter bakom skärmen. Jag hade inte gjort mitt jobb, jag var för inne i det jag gjorde i stunden.

Klockan var runt åtta på kvällen och jag tänkte att nu skiter jag i det här och går och lägger mig. Men skam den som ger sig.
Som tur var hade jag tagit några få skärmdumpar i början och den senaste fick ligga som mall för den nya bilden.


































Arbetet efter sista skärmdumpen hade kommit mycket längre, en figur var klar och den andra långt gången.

Ikväll ska jag spara, spara, spara!!

söndag 14 oktober 2018

Nystädat

Söndag och nystädat hem! Fy tusan så skönt att börja veckan på noll.
Jag tänkte sätta mig och lyssna på en ljudbok och fortsätta rita till boken. Jag kom av mig och tappade lite fokus och nu känns det lite svårt att komma igång igen.

Jag har även slutfört lite nya figurer så lagret inför julmarknaden är utökat.




lördag 13 oktober 2018

Fantastisk fantasi

Jag har hört att det är många som tycker att det inte finns något mer ointressant än att höra någon annan dela med sig av nattens drömmar.
Själv är jag så fascinerad av detta "fenomen", alltså drömmar. Varför drömmer vi? Vad vill drömmarna säga? Finns det nån dold mening i det vi drömmer - något som ska hjälpa mig eller få mig att inse något?
Jag har varit på några drömföreläsningar och det är ett väldigt intressant ämne.

Jag drömmer oerhört mycket, och väldigt detaljerat. Miljöerna är som hämtade ut fantasyfilmen och jag kan förundras över hur jag kan drömma sånt som jag drömmer.
Men drömmar är svåra att beskriva för andra, ofta blir det hackigt och osammanhängande och det känns inte alltid som att man har bilden klar för sig.
Jag önskar verkligen att jag kunde dela med mig av de oerhört häftiga miljöer och händelser som utspelar sig i min hjärna om nätterna.


Kanske kan man säga att drömma är ett av mina intressen.

Den senaste veckan ha vi läst om hjärnan i skolan. Tänk vad betydelsefull den är, och vad den kan göra. Både hjälpa och stjälpa.
Att lite grå och vit substans kan innehålla så mycket!

torsdag 11 oktober 2018

Same thinking - same result

Under lång tid, jag vet faktiskt inte om det är under hela mitt liv, har jag känt att jag inte kan göra saker lika bra som alla andra.
Av den anledningen har jag varit rädd för att testa, utmana mig själv eftersom jag inte vill misslyckas.
Om någon säger något bra om mig eller något jag har gjort så har jag svårt att ta den komplimangen. Jag blir både glad och generad. Tacksam. I samma sekund tänker jag att det är något de bara säger för att vara snäll.

Om man inte testar kan man aldrig misslyckas, men man kan inte heller lyckas. Min mamma har alltid bankat in att man inte ska vara rädd för att fråga. Hon har definitivt inte den spärren som jag har.
Det värsta är att jag hellre låter bli att fråga för att inte verka korkad. Men hur korkat är inte det!
Jag tror att många med mig känner samma sak - man vill inte visa att man inte förstår. Istället sitter man där, ler och nickar, låtsas som att allt är solklart. Idioti!

Jag har inte trott att jag kunde studera. Dels för att jag av erfarenhet vet att jag är väldigt splittrad som person och har svårt att hålla mig till ämnet. Och då sedan läsa på distans.....oh my god! Det skulle jag aldrig klara av.
Jag vill jobba med kreativa saker. Jag vill inte ha några krav. Jag vill inte bekymra mig om pengar. Jag vill inte ha deadlines. Jag vill kunna göra som jag vill. Jag vill bestämma över mig själv.

I det verkliga livet funkar inte det. Det förstår jag. Tiden vi har på jorden är begränsad och varje dag som går utan att jag/vi tar tag i det är en dag som går förlorad.
Jag var trött på mitt jobb, jag var trött på att få skäll, jag var trött på människor, jag var trött på mina arbetsuppgifter. Det sög musten och engagemanget ur mig. Jag kände att om jag inte tar tag i det nu så blir jag kvar här resten av mitt liv.
Så...jag slängde in en ansökan på vinst och förlust. Jag visste inte om jag egentligen ville det här men jag tog mig vidare till ansökningsprovet. Jag gjorde det och klarade av det. Kanske var det för att jag inte hade så stora förhoppningar.
Det slutade med att jag blev antagen till utbildningen. Jag ringde till min mamma och grät. Jag var så lättad, och kanske var det då jag insåg att jag verkligen ville det här.

Men att studera...det var ju något jag aldrig skulle klara av. Men, nu har det gått snart två månader och jag kämpar på. Det är ingen dans på rosor. Absolut inte!
En kurs är avklarad, en kurs jag avskydde men som jag trots allt tog mig igenom. Jag har klarat alla uppgifter och väntar nu på slutbetyget i det.
Idag fick jag tillbaka min sista inlämningsuppgift i ämnet. Det vara bara positiv respons, med ett litet litet minus för ett extra kommatecken som jag  att in. (Vem bryr sig!)

Jag kanske kan det här i alla fall. Jag kanske inte är så korkad som jag trodde! Men oron när jag känner att jag förstår är lömsk. Hela tiden sitter den där lilla djävulen på min axel och viskar....förstår du verkligen, kan du verkligen ha gjort rätt. När det går för lätt blir jag osäker på om jag verkligen förstått vad det handlar om.



Jag tänker i alla fall sluta lyssna på den där lilla elaka rösten, de flesta dagarna.
Jag ska fan i mig fixa det här!

tisdag 9 oktober 2018

Granjäveln ska upp

När jag flyttade ht till Umeå gav jag bort den jättefina julgranen jag hade med mig, till mina föräldrar. Den var jättefin, väldigt äkta för att vara fejk. Men jag ville börja på nytt, ville välja gran själv.
Och det gjorde jag! Jag trotsade alla regler och köpte en vit pärlemor-gran. En som gnistrar!

Jag har allltid älskat julen. Det är något speciellt och magiskt med det, men de sista åren innan jag flyttade hit var det förknippat med så mycket ångest och jobbiga känslor att magin försvann.
Det blir självklar aldrig så magiskt som det var när man var liten, men jag vill ändå ha det så mysigt som det går - i vuxna mått mätta.

Första året här mådde jag ganska si och så. Jag var inte hemma speciellt mycket utan flydde känslorna och tankarna genom att helt enkelt flytta in hos en vän. Men jul är jul och granen ska upp. Så upp kom den, utan något vidare engagemang.
Jag är en person som är svag för riktiga filmjular à la Disney, med färgade lampor i granen. Problemet var att sladdarna till min julbelysning var svarta och granen vit. Ingen vacker kombination!
Nåväl, som jag sa var jag inte speciellt engagerad - granen kom upp, stod där i sin ensamhet och packades ner.

Förra året - granen kom inte ens in i lägenheten trots den nya ljusslingan jag investerat i. Tankarna på att faktiskt fira jul utomlands i värmen kom över mig - något som jag aldrig trodde jag skulle kunna känna. Dock var jag hemma, firade med familjen om än den där riktiga julkänslan inte riktigt infann sig.

Idag är det.....


...jajemen, 76 dagar kvar till julafton. I år ska granjäveln upp, med ljusslinga å allt!
Det är bra att ha satt ett mål i livet! Eller hur?!

måndag 8 oktober 2018

Näsan ovan ytan

De veckor då jag är i Luleå har jag otroligt svårt att få ihop vilken dag som är vilken. Jag kommer hem på tisdagkvällen och i min värld är det då måndag på onsdagen. Det blir liksom fel resten av veckan.
I gruppen turas vi om att ha "depp-dagar" när allt känns tungt Idag var det Ninas dag och jag har försökt få henne att inse att det är helt okej att känna att saker känns tunga vissa dagar. Jag är definitivt inte på topp varje dag. Men så länge vi inte har våra dåliga dagar samtidigt är det i iallafall någon av oss som håller näsan ovan vattenytan.


Jag försöker komma på nåt nytt att skriva om men förutom skolan är det inte så himla mycket man hinner med.

* Jag har varit på gym -  en gång. Det var rätt okej.
* Jag har börjat se Chesapeake Shores - en mycket bra serie
* Jag har tvättat sängkläderna - ska bädda rent ikväll - underbart!
* Det har snöat en gång - och smält bort.
* Avslutat hos sjukgymnasten med axeln och hoppas härmed att bli skickad vidare till ortopeden.
* Spelat Skip-Boo med min mamma, 3 gånger - lät henne vinna alla tre.
* Köpt vitaminer för 400 spänn - viktigt att få i sig!
* Sytt lite inför julmarknaden - betalade in för marknadsplatsen förra veckan.
* Har fått nackspärr på höger sida - önskar jag kunde knäcka till det själv.
* Klippt några klor på Kiwi - de är som nålar

Ja, det var väl i princip det jag gjort utöver studierna....så då är ni uppdaterade!




måndag 1 oktober 2018

Tandtroll

Funderar på om jag kanske ska sy upp lite tandtroll till julmarknaden. Det var länge sedan och alltid skrämmer det nån liten unge till att borsta tänderna!