Granjäveln ska upp

När jag flyttade ht till Umeå gav jag bort den jättefina julgranen jag hade med mig, till mina föräldrar. Den var jättefin, väldigt äkta för att vara fejk. Men jag ville börja på nytt, ville välja gran själv.
Och det gjorde jag! Jag trotsade alla regler och köpte en vit pärlemor-gran. En som gnistrar!

Jag har allltid älskat julen. Det är något speciellt och magiskt med det, men de sista åren innan jag flyttade hit var det förknippat med så mycket ångest och jobbiga känslor att magin försvann.
Det blir självklar aldrig så magiskt som det var när man var liten, men jag vill ändå ha det så mysigt som det går - i vuxna mått mätta.

Första året här mådde jag ganska si och så. Jag var inte hemma speciellt mycket utan flydde känslorna och tankarna genom att helt enkelt flytta in hos en vän. Men jul är jul och granen ska upp. Så upp kom den, utan något vidare engagemang.
Jag är en person som är svag för riktiga filmjular à la Disney, med färgade lampor i granen. Problemet var att sladdarna till min julbelysning var svarta och granen vit. Ingen vacker kombination!
Nåväl, som jag sa var jag inte speciellt engagerad - granen kom upp, stod där i sin ensamhet och packades ner.

Förra året - granen kom inte ens in i lägenheten trots den nya ljusslingan jag investerat i. Tankarna på att faktiskt fira jul utomlands i värmen kom över mig - något som jag aldrig trodde jag skulle kunna känna. Dock var jag hemma, firade med familjen om än den där riktiga julkänslan inte riktigt infann sig.

Idag är det.....

...jajemen, 76 dagar kvar till julafton. I år ska granjäveln upp, med ljusslinga å allt!
Det är bra att ha satt ett mål i livet! Eller hur?!