Att skänka sin kropp....

Under den pågående tiden på min utbildning har min mamma ibland frågat om det vi lär oss, för det kan emellanåt verka som att, utifrån de arbeten vi gör, vi ska bli läkare.
Det gör att jag börjat tänka på en lögn jag en gång i tiden drog på ett uteställe, just här i Umeå.
Jag var 18 år och bosatt i Skellefteå. Hade the time of my life och trivdes verkligen med det jag gjorde just då (jobbade på lokal-TV).
Min kompis Madde bodde här i stan och pluggade. Det var valborg och gänget från Luleå plockade upp mig på vägen mor Umeå där vi skulle sova hos Madde.

Det är en valborg jag aldrig ska glömma. I min värld innebar valborg i den åldern av brasa och korvgrillning.
Hur som helst kom vi till lägenheten som hon vid detta tillfälle delade med sin bror. Han var tack och lov inte där den här dagen.
Vad jag kommer ihåg från den här kvällen var att Anette kom på att vi kunde grilla korv i ugnen.  Så hon la på en massa korvskivor på gallret vilket resulterade i att Madde fick ägna kommande dagar åt att skrapa bort inbränt fett i ugnen.
Jag var kär i en kille från Skellefteå som av en händelse befann sig i Umeå just denna dag, varför jag ringde honom och bjöd in till fest.
Innan de kom till oss skulle Madde färga håret. Men när hon lutad över badkaret skulle skölja ur färgen rasade hela duschdraperistången ner i nacken på henne och hon ramlade ner i badkaret. En porslinsfigur ramade ner från ovansidan av badrumsskåpet och spräckte handfatet.
Allt vi andra hörde var ett jäkla liv inifrån toaletten. Jag kunde verkligen inte sluta skratta åt detta, och tro mig jag skrattar fortfarande åt det hundra år senare.

När killarna kom till festen ställdes det fram chips och dip på bordet. Ta chips, erbjöd jag....å dipp!
Vad jag inte visste då var att tjejerna tagit fram en skål cornflakes och en annan med fil.
Det blev aldrig nåt med den killen kan jag säga!

Vidare åkte vi till stan och gick på nåt uteställe....där var det nån smörig kille som....ja, jag kommer inte ihåg om han flirtade med Madde eller mig, men jag försökte imponera på honom och drog till med att jag pluggade till läkare. Jaha, tyckte han....(smått imponerad kanske...)
Ja, sa jag myndigt, just nu håller vi på att obducera, och jag tycker det är såå bra när folk skänker sin kropp till vetenskapen!!

Sen drog jag hem till Skellefteå och gjorde ett reportage om en tant som skrev poesi!