Oärliga människor

 Jag kom att tänka på en incident för ett par år sedan. Jag har för mig att det var runt jul. Jag fick en beställning från en tjej som bodde i samma stad som mig. Just nu kommer jag inte ihåg hela beställningen men jag har för mig att det rörde sig om två eller tre figurer. En figur var i iallafall från  från webshopen samt en var en specialbeställning. 

Jag färdigställde hennes order och skickade den till henne. Efter ett tag skickade jag fakturan. Jag fick då ett mail tillbaka om att hon inte hade fått sin beställning. Jag mailade tillbaka och berättade att den hade skickats för X antal dagar/veckor sedan. Hon hävdade att hon inte fått dem och därmed vägrade betala fakturan.

Jag ringde till det utlämningsställe där hennes paket skulle ha hamnat om den inte lämnats vid dörren. Inget fanns där. En kompis till mig har en styvpappa som jobbar på posten och han var både vid utlämningstället samt  pratade med de postarbetare som hade hand om detta område. Den postmannen som han pratade med berättade att paketet hade levererats till mottagaren. 

Jag kollade upp personen i fråga på nätet. Hon hade en blogg och på denna blogg såg jag att hon hade fotat en av figurerna i paketet (som hon påstått sig inte ha fått. När jag konfronterade henne med det så påstod att hon hade köpt denna på tradera. Detta var ren lögn eftersom jag sytt exakt denna figur (det finns bara en av varje) samt skickat den till hennes adress tillsammans med de övriga figurerna.

6 månader senare pågick fortfarande diskussionen. Jag ville ha betalt för det jag skickat till henne men hon påstod att hon aldrig hade fått dem. Det hela slutade med att jag förlorade 1500 kr för tid, möda och hantverk som mottagaren påstod att hon aldrig mottagit. Trots att hon la upp bilder på sociala medier.

Det är inte lätt att få ekonomin att gå runt när det finns sådana här oärliga människor. Nu är det dock en av få som vägrat betala för sina beställningar, men det finns ett antal.

Jag vet inte hur många andra som sytt just en sån här figur med exakt samma strumpor, färger och knappar....

Sanning # 1

 Ursäkta, men jag blir lite småförbannad....eller riktigt jä**la förbannad. Har människor glömt att Covid-19 fortfarande existerar eller har folk bara skitit i det och valt att återgå till det vanliga livet.

Vuxna människor borde ha bättre koll än så här. Skiter man nu i om man själv blir smittad så borde man åtminstone känna att de människor som håller sig undan och tar allvarligt på det hela inte blir smittade.

Du åker utomlands! Du vill, är glad, unnar dig, tänker inte på vad det innebär och de konsekvenser det kanske innebär för andra i din omgivning. Jag vill resa - jag ska!

Jag vill också resa. Helt nu på en gång! Men jag har lite vett i skallen som säger att jag inte ska exponera mig i onödan. Både för min egen, min familj och vänners skull, men även för alla andra jag kanske stöter på som jag eventuellt kan smitta.

Alla blir inte sjuka så det syns, vissa märker knappt av det. Men det finns faktiskt de som hamnar under intensivvård och till och med inte klarar sig. Läs nyheterna!

Varför är din vilja att roa dig och resa viktigare än mina föräldrars, grannes, arbetskollegas eller ditt eget barns liv. Jag undrar hur folk tänker. Bara för att gränser öppnas så tycks folk tro att det är fritt fram att återgå till det normala livet.

För att inte tala om dessa munskydd som vissa tror skyddar. De kanske skyddar till en viss del, men varje gång du tar i det, drar ner det, drar upp det, justerar det så utsätter du det för eventuell smitta. Munskydd i tyg.....what´s the point? Nu kanske det är så att alla med tygmunskydd tvättar det varje dag....eller?

Jag ville bara få det ur mig!

Fyller webshopen

Jag har precis lagt upp ytterligare ett antal figurer i webshopen. Gå gärna in ock kika! www.lunadsign.se

Rosa oktober #fuckcancer

 Det är oktober månad, den månaden på året som vi uppmärksammar bröstcancer. LunaDsign vill hylla alla hjältar, alla som överlevt och alla som kämpat men inte klarat sig och alla som skänker pengar till forskningen!

Mörkret som kommer närmare

 Hösten är vacker men också fruktansvärt jobbig. Den senaste veckan har dimman och regnet varit ständigt närvarande och jag känner hur min energi försvinner mer och mer.

Jag blir så trött och slut av mörkret och dagar med dåligt väder känns det som att det aldrig hinner bli ljust innan det blir mörkt igen. Jag vill resa, tanka energi och njuta av att se nya platser.

Undra om vi någonsin kommer kunna bege oss ut i världen igen utan ett hot om smitta....