Min Päls!!!

Igår ringde det två gånger från ett Luleånummer. Jag svarade inte eftersom jag inte förstod vem som ville mig något från Djursjukhuset i Gammelstad.
Tredje gången satt jag i bilen och tänkte att nu måste jag väl ändå kolla vad de vill, de söker ju mig uppenbart.
Kvinnan presenterade sig och frågade om jag ägde en katt.
Ja, svarade jag och blev lite konfunderad.
-Vi har en katt här som ska somna in, och du står som ägare på henne, sa hon då.
- Är det Pälsen, frågade jag lite försiktigt.
Kvinnan bekräftade detta och jag frågade vad som hänt. Jag sa att om det handlar om att hon är sjuk så kan jag ju inte säga emot, det vore ju bara plågsamt för katten, men om det handlade om att mitt ex inte ville ha henne längre så skulle jag komma och hämta henne.

Det visade sig att hon hade njursvikt, hade magrat en massa och börjat dra sig undan. Jag vet tecknen eftersom Luna agerade på samma sätt.
Givetvis kändes det jättetråkigt, men det blir inte riktigt på samma sätt eftersom hon inte bor med mig och inte gjort det på ett antal år.
Däremot så har jag ju Smilla som är en av Pälsens kattungar från första kullen. Så när jag såg henne igår kväll kändes det lite vemodigt.

Pälsen - vila i frid! Du var en fantastisk och underbar katt på alla sätt och vis!

Plötsligt händer det!!

Det är inte ofta, men ibland sker saker som man bara drömt om. 

Jag har länge drömt om att få illustrera en barnbok. Egentligen drömmer jag väl om att skriva en också men än så länge har jag inte lyckats få ur mig nån historia även om jag har en som ligger och gror. Det kanske kommer när tiden är rätt.

Men att få illustrera en bok har jag verkligen velat göra.

För några år sedan gick jag med på en sida där författare kunde annonsera efter illustratörer, och illustratörer kunde leta lämpliga projekt.

En tjej som heter Malin Toverud hade en idé om en bok och jag hörde av mig till henne och presenterade min portfolio.

Hon gillade mina illustrationer men de passade inte riktigt in i det hon hade tänkt sig.

För, ja....vad kan det vara, typ ett halvår sedan eller mindre, fick jag ett mail från henne där hon frågade om jag var intresserad av att illustrera en bok hon skrivit. Jag behövde inte fundera länge innan jag sa ja och projektet rullade igång. 

En barnbok med superhjältar - en utmaning. Jag har som sagt aldrig jobbat med illustrationer för någon annan än min egen skull, borträknat från de barnkläder som jag tillsammans med Stina arbetat med. Så nervositeten och pressen att "duga" var stor. 

Tack och lov så matchade mina illustrationer hennes vision och strax innan jul skickade hon in manus och illustration på omslag och ett bokuppslag till ett antal bokförlag som skulle kunna tänka sig passa denna bok.

Under processen har jag blivit uppdaterad. "Tack för att ni skickat ert manus till oss, men nej tack!". 

Mail efter mail ramlade in med nekande svar och i takt med det sjönk vårt hopp och humör.

Så för några dagar sedan plingade det till i min mobil. Malin hade skrivit på messenger "Har du sett mailet??!!!!!"

Det visade sig att trägen vinner! Ett förlag vill ge ut vår bok och lyckan är total!

Det känns fortfarande helt overkligt att det händer - vår bok ska tryckas!

Dock dröjer det till 2021 innan det verkligen blir på riktigt, med det ger i iallafall mig tid att utarbeta alla illustrationer.

Ovisshet övergår till nervositet

Om en och en halv vecka går vi ut på vår första praktik. Idag fick jag äntligen beskedet om vart jag ska vara mellan vecka 7 och 13.
Jag kommer att vara på Hälsocentralen i Husum.
Det var en enorm lättnad som övergick till nervositet. Jag vet att i princip alla känner sig lätt stressade och pirriga inför praktiken.
Man vill inte göra bort sig, inte skapa kaos och så vill man så klart redan kunna allt. Skitdumt, men så är det för de flesta.
Nu är vi ju faktiskt där för att lära oss och få grepp om vad yrket handlar om.
Det är ju inte så att vi råkar döda en patient eller så....

Idag är det totalt snökaos. Jag hämtade min bil från verkstaden och gjorde några ärenden. Allt tog dubbelt så lång tid eftersom man knappt såg ut genom rutan.
Tanken var att köra tillbaka till Sidensjö idag men det lämnar jag till imorgon. Det har tydligen varit en massa olyckor och stopp längs E4:an häruppe.

Det är en märklig känsla att vara helt ensam i lägenheten. När jag kom hem igår upptäckte jag att grannen under har flyttat ut. Och katterna är kvar i Sidensjö, så det är bara jag allena här.

Vad händer med medicinen?

En tanke som slog mig när det kommer till läkemedelshantering är rutinerna som finns, eller inte finns i samband med att vi lämnar tillbaka utgångna eller läkemedel som vi inte använder till apoteken.
De gånger jag gjort det så här jag bara överlämnat en påse till någon ur personalen. Tanken är att den medicinen ska destrueras.

Jag vet inte hur det fungerar efter det att jag lämnat medicinerna, om dessa förstörs på det apoteket eller om de skickas till någon central för ändamålet. 
När man jobbar i en butik till exempel så finns det ju lagersaldon på hur mycket som finns hemma av en viss vara. Där jag jobbar registreras även återköp och reklamationer så att dessa finns någonstans i systemet.
Nu säger jag inte att detta förekommer, men det måste vara väldigt lätt för någon som jobbar på ett apotek att ta hem någon typ av inlämnad medicin. Tänk om det finns någon som knaprar tabletter som exempelvis innehåller någon typ av morfinpreparat. Ingen vet vad kunden lämnat in för läkemedel och hur mycket av denna.
Finns det någon rutin som förhindrar att läkemedel som lämnas in går någon annanstans än till att förstöras? Det skulle vara intressant att veta.
Som sagt...detta var bara något som slog mig i och med att vi var in på ett apotek och lämnade in gammal medicin.

Skotertur och hemmavid!

En sovmorgon och lugn frukost för att sedan packa fika och ta skotern för att ta skotern upp till Skaltobergstugan. 

De senaste två dagarna har det kommit en del snö.

Det tog ca 20 minuter upp till stugan. Där fikade de vi och värmde fötterna.

Hemma igen fortsatte vi att fixa. I väntan på den beställda tapeten som ännu inte kommit putsade Mats murstocken.

Det var rea på Tapetorama så vi passade på att beställa tapet till ena väggen i vardagsrummet.

Jag tror det kommer bli riktigt bra när den kommer upp!

Tekniken....och dess under??!!

Teknik i all ära, men finns det något som kan få en på så dåligt humör som teknik som INTE fungerar som det ska?!
Under flera månader har jag kämpat med min transkriberingsutrustning som inte vill fungera som den ska.
Nu har jag fått en ny - och den jävlas också! Vet ärligt talat inte om det är den eller datorn som är problemet men irriterande till tusen är det hur som helst! Irritationen flödar!

Efter alla lektioner idag gav jag upp och städade istället. Det fick mig att ge utlopp för den frustration som jag hade inom mig och det blev rent! Nåt som funkar som det ska i alla fall!

Imorgon kommer familjen hit - Mats och barnen. När jag lämnade Övik var det magsjuka och feber som rådde men nu är alla på banan igen.
Morgondagen innehåller ingen tenta som resten av klassen. Eftersom jag inte fått min utrustning att funka så kommer jag göra den vid det om-tentatillfälle som erbjuds. Visst hade det varit skönt att ha det undanstökat men jag har inte rätt förutsättningar för att få det att fungera.

Istället åker jag på loppis/secondhandrunda med Evelina och Malin med start kl 10. Sen ska jag hänga med min syster, S och mamma innan de kommer från Övik.
Vad vi ska göra i helgen förutom att bada med badbomber vet jag inte än. Förhoppningsvis ska vi kolla tapeter till väggen i vardagsrummet så vi kan få dessa på plats nästa vecka. Vad det blir vet jag inte ännu men nåt mönstrat som går ihop med de andra väggarna och den putsade murstocken blir det i alla fall.

Det gröna är det som målats nu!

2019 har startat....inte jag....

Oops....det var ett tag sedan jag skrev sist. Ett nytt år har tagit sin början och gör mitt bästa för att komma tillbaka till school-mode, men det är kämpigt.
Det finns fördelar med att vara ledig, man hinner återhämta sig och fokusera på en del annat. Men det finns även en del nackdelar, man blir slö och får svårt att komma igång igen.

Just nu har vi ett ämne som inte faller mig i smaken. HSL, hälso- och sjukvårdens lagar. Vi har både grupparbete och enskilt arbete och ämnet är sååå diffust, om man nu kan kalla lagar för diffusa.
Det kanske inte är lagarna som är det utan uppgifterna vi ska göra. Men det är bara att bita ihop och dyka in i det.
Vi ska snart gå ut på praktik och jag har sökt platser på en massa olika ställen - inga positiva resultat än så länge. Jag vill vara i Övik eller i Umeå - absolut inte i Luleå eftersom det ställer till problem med mitt boende .

Fick en plats på kirurgen och var lycklig som en kanariefågel ända tills jag såg att jag råkat söka i Sundsvall. Pendla 14 mil varje dag finns inte på kartan.
Men vad har hänt sen sist då. Det har ju varit jul och nyår. Helgen innan jul var vi i Hedlunda och firade lilla-jul med Mats barn och familj. Och sen åkte vi raka vägen till Umeå för att fira jul med min familj.
Helgen innan nyår skulle jag jobba men drabbades av flunsan så efter en halv dag på jobbet låg jag i en hel vecka med 39 graders feber, halsont och hosta. Jag har fortfarande lite ont i halsen.
Så nyår blev ju ingen hit i firande. Jag låg innan tolvslaget och såg hur fyrverkerierna lyste upp utanför sovrumsfönstret medan resten av familjen var på "nyårsbrasan" på ett berg i närheten. Men jag hade inte tillfört nåt genom att följa med. Tacksam är jag dock att ingen annan i hushållet blev sjuk trots jullov och ledighet.

Vi har i alla fall hunnit måla om i vardagsrum och i Majas rum. Idag kommer hon tillbaka hit så jag hoppas hon kommer bli nöjd med resultatet.

Det är i stort vad som hänt sen sist....