När livet händer!

De senaste två veckorna har runnit iväg. Praktiken började som jag berättat, förra måndagen. Jag kände mig relativt lugn till sinnet och körde min sträcka mellan Sidensjö och Husum som tar mellan 45-50 minuter.
Ganska skönt att hinna vakna till och kunna ta det lugnt med en ljudbok innan man ska börja jobba. Det finns ju de som bor i storstäder som får pendla längre tid än så!
Det är en rätt liten hälsocentral och stämningen är väldigt familjär. Alla, oavsett titel, pratar och äter tillsammans som en enda stor familj och det tycker jag känns himla bra.
Min första praktikvecka blev dock inte som jag hade tänkt mig då det hände något oerhört tragiskt på tisdagkväll, eller vi fick veta det då.
Min sambos bästa vän hade helt plötsligt gått bort i en hjärnblödning. Det var som att någon slog undan fötterna på Mats och jag visste inte riktigt vad jag skulle ta mig till. Det finns inget som man kan säga i ett sådant läge som gör att minsta lilla känns bättre, det vet jag. Allt jag kunde göra vara att finnas nära, stryka honom på ryggen, hämta papper, låta honom prata, vara så ledsen som han behövde vara. Barnen hämtades av farmor vilket kändes skönt...det var ingen optimal kväll att ha dem där. Så de hade det mycket bättre hos farmor och farfar.
Dagen efter stannade jag hemma, med Mats....bara som ett stöd. En axel att gråta ut mot eller någon som kan säga något eller hjälpa till med att göra något....en kopp te eller vad som helst.

Det var även hans födelsedag och det hela kändes allt annat än festligt. Men jag och barnen knåpade ändå ihop en tårta på kvällen som vi fikade tillsammans.

Resten av veckan har gått upp och ner. Vi var i Umeå under helgen eftersom jag skulle jobba. Jag önskar att jag hade kunnat finnas mer till hands och hjälpa till med allt eftersom det kan vara tungt med två barn som emellanåt tjafsar när man inte är på topp. Men han klarade det, så klart, även om det antagligen var tungt.

I veckan har jag "steppat" upp på praktiken. Börjat skriva diktat, först ett antal som en av handledarna sedan gick igenom, och sedan på egen hand som skickades direkt till läkarna för signering.
Ett misstag som roade handledarna var något som jag själv tyckte var rimligt just i skrivandets stund men som jag sedan skrattade gott åt var när jag hade skrivit, CT: i en journal när det i själva verkat var CT colon dvs Computerized Tomographic Scannic på colon = tarm.
Nåja, de säger " det är så gulligt". Ja, det säger det när jag pratar om en patients registreringsnummer också men menar personnummer. Det kan bli lite oreda i skallen när man jobbar inom två vitt skilda arbetsområden!

Nu har jag tagit helg! Jag är i Umeå och ska börja sortera och organisera lite här hemma inför det kommande flytten. Ja, jag ska flytta. Från stad till by! Från lägenhet till hus!
Jag har aldrig i mitt liv känt mig så säker på en person och vad jag vill med honom. Allt är så självklart! Jag förstår att många tycker "herregud, det går ju så fort". Ja, det går fort MEN det är så rätt. Varför vänta? Varför lägga ut en massa pengar på att betala hyra för en lägenhet jag är i 2-3 helger/ månad? Det är ju där han är som jag vill vara - han får mig att känna mig trygg och lycklig!

Jag har inte sagt upp lägenheten än, men det är bara en tidsfråga. Just nu ska jag sortera ut en massa som jag inte vill/behöver ha kvar och sälja undan det. Pengarna kan jag använda till andra saker, som att göra något kul eller fixa till i nya hemmet. Vi har redan börjat med vardagsrum och hall.

I morgonkväll kommer Mats hit och vi ska ha en mysig helg då vi ska fixa en massa saker och på lördagkväll ska vi promenera hem till Marina och Jocke som bor ett stenkast härifrån. Umgås, dricka nån öl och bara prata! Det var hundra år sedan vi sågs!