Jag var också rätt stressad eftersom jag var lite sen. (annars hade jag plockat upp den och kört den till någon som var hemma. Det är ju en liten by så man borde känna igen den).
Men jag stannade i alla fall efter vägen och pratade med en äldre kvinna som var ute och gick. Jag sa att det sprang en liten hund på vägen och frågade om hon visste vem som ägde den. Hon skulle hålla ögonen öppna sa hon.
Men jag kunde inte släppa tankarna på den stackarns hunden. Tänk om den blir överkörd. Det var ju bra att det var ljust ute. Hur det gick för den vet jag inte, men jag hoppas att den hittade hem eller blev hittad.
När jag kom till jobbet var det tre nunnor i butiken. Det är lite häftigt. Mest för att det är så ovanligt att se.
Jag kommer ihåg när jag var yngre och olyckligt kär, då hade jag bestämt mig för att bli nunna när jag blev äldre.
Rätt tur att det inte blev så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Jag blir jätteglad om du vill skriva en rad, eller två! Jag svarar på kommentarerna i min egen blogg, så glöm inte bort att återkomma!