torsdag 15 september 2011

Det kom ett brev

Detta collage kommer från Systrarna Hjertén som vann Randy Roy i en tävling jag hade på bloggen.

Jag har svårt att förstå att det finns en massa människor som tycker att det jag gör är bra. Ibland känns det som att det jag gör inte är på allvar.
Jag tycker att det är roligt att göra mina figurer, hur kan det då vara ett jobb.
Ibland kan jag få dåligt samvete om jag sitter och syr, trots att jag syr beställningsfigurer. Jag vet inte varför jag har så svårt att ta mig själv på allvar.
Tankarna runt min gårdsbutik varierar från en total "pepp", tusen tankar och idéer och hur roligt det ska bli.
Nästa dag känner jag, vad håller jag på med? Det här kommer ju aldrig att funka. Vad tror jag egentligen...
tänk om det skiter sig totalt?
Varför är jag så här? Jag får bekräftelse genom jättefina reportage i tidningarna, folk berömmer mig för det fina jag gör. Jag borde sväva bland molnen.

Idag kände jag mig så där mitt emellan hög och låg. Jag kollade min e-post och hittar då ett jättefint brev från en tjej....

Rubriken på brevet var "Heja Heja Malin"

Hej Malin!

Jag har hängt med på bloggen sen du började skriva och i butiken sen innan dess. Tycker att du gör så otroligt fina små filurer och ville bara gratulera dig till att det går så bra! Såg reportaget i Kuriren och bli alldeles paff, du gör det sjukt bra som vågar satsa på gårdsbutik och håller igång trots ond arm.

Hoppas att allt kommer gå bra med nysatsningen, tänkte lägga upp ett tips till din webshop på min egen blogg och hoppas att någon läsare ska bli lika sugen på Lunafigurerna som jag är!

Heja heja!

Hanna

Behöver jag säga att det mailet gjorde min dag. Jag gick från mellan till hög! Tack Hanna!

1 kommentar:

  1. :O) Vad roligt, ta åt dig alla komplimanger du kan få. Kram Katarina.

    SvaraRadera

Jag blir jätteglad om du vill skriva en rad, eller två! Jag svarar på kommentarerna i min egen blogg, så glöm inte bort att återkomma!