måndag 18 september 2017

Preppers

Ett ord som har börjar cirkulera mycket de senaste åren är ordet "prepper".
Vad innebär det då?


En prepper är alltså en person/personer som är överlevare. Någon som kan vara självförsörjande utan någon typ av assistans utifrån.

Preppers liknas oftast som relativt knäppa personer som bygger bunkrar och förbereder sig inför zombieapokalypser och liknande scenarion. Om vi någonsin kommer uppleva en sådan är ju tveksamt, men det kan ju hända många andra saker som gör att vi måste kunna ta hand om oss själva.
Jag är ingen prepper direkt, men jag har nog ett stänk av det i mig. 
Jag går igång på att bunkra, på att tänka på hur jag skulle klara mig, vad jag skulle behöva göra om något inträffade. 
Det kan vara en naturkatastrof eller bara att bli totalt avskuren från samhället under en period. Jag har ju blivit insnöad i huset när jag bodde i Luleå, och då var jag ensam hemma. Jag har t.o.m. tänkt ut det ultimata tornadoskyddsrummet!!

Att vara en prepper behöver alltså inte vara något dåligt eller galet. Sen kan saker givetvis gå till överdrift, som i så mycket annat.
I USA finns det omkring 3 miljoner preppers, som går all in för det. De samlar på sig förnödenheter och vapen, bygger bunkrar och är på det säkra att det inte handlar om "om det händer" utan "när det händer".


För några år sedan såg jag filmen Blast from the past med Christopher Walken, Sissy Spacek och Brendan Fraiser. Den handlar litegrann om att vara en prepper. 
Pappan i familjen bygger en bunker som en exakt kopia av deras eget hus under marken, dit de ska kunna ta sin tillflykt under en kommande kärnvapenattack.
När ett plan kraschar i närheten tror mannen och hans höggravida fru att de är under attack, låser i sig i bunkern och ställer låset på 35 år eftersom han vill vara säker på att all radioaktiv strålning ska vara borta innan de kommer upp igen. Sonen föds och växer upp under jorden medan livet pågår som vanligt på ytan. 
De kan odla, få färskt vatten och leva ett helt vanligt liv under dessa 35 år, och när låset på dörren en dag öppnas så är det en extrem kulturkrock de möter ovan mark.
Faktiskt en ganska underhållande film, även om jag fastnade för den pga av hur de ordnat för sig i sin bunker.
Jag tror att alla någon gång funderar på vad man skulle göra om något hände med livet vi är vana vid. Vi är så beroende av alla bekvämligheter så kontrasten skulle vara enorm. Tänker bara på den dagen jag kom till jobbet och strömmen hade gått. Vi var strömlösa i över en timme och tillslut fick vi hindra folk från att komma in eftersom vi varken kunde ta betalt eller göra något för att hjälpa dem.
Vad skulle vi göra utan el? Ingenting skulle fungera, absolut ingenting!

Kanske är det dags att ta en ordentlig funderare på om det inte är så att vi alla borde bli en prepper!

fredag 15 september 2017

Skelettet i skogen

Jag bor i Röbäck och det är en historisk by. Carl von Linné har till och med varit här. Vi har bland annat en hälsokälla (som slammat igen), en monument efter ett krigssjukhus och ryssarna har bränt byn i omgångar.

Nu är det så häftigt att de hittat en vikingagrav uppe i skogen, inte långt från där jag bor. Jag och min pappa var uppe och pratade med mannen som leder utgrävningen som började förra hösten.


Han var lyrisk och berättade hur mycket som helst om allt de hittat. Han sa att skelettet de grävt fram var från 1000 talet e. Kr och att de hoppades få fortsätta utgrävningen nästa år. Länsstyrelsen skulle komma nästa vecka och se på allt de gjort och avgöra om de får fortsätta 4 år till. Håller tummarna för det!


Det är den första vikingagrav som hittats på århundraden - hur coolt är inte det! Granne med mig!


Det som de skulle göra nu var att återställa allt inför vintern. Lägga tillbaka alla stenar de flyttat undan. Förstå vilket jobb. Undra just om de markerat upp alla stenar så de hamna på samma ställe som de låg på från början.
Jag älskar historia men jag kan för mitt liv inte förstå hur de kan se allt de förklarade att de såg där. För mig var det bara en massa stenar, kunde inte se något speciellt mönster i det. Jo, gravarna som de hade grävt fram såg man ju formerna av och att det var speciella stenar, men hur kan man stå på ett stenröse och se vad det föreställer.....det går över min förmåga!
Tur att det inte är jag som gräver där då - kan man ju säga!

torsdag 14 september 2017

Så var det bestämt!

Idag anmälde jag mig till årets julmarknad på Gammlia. Det blir tredje året jag är där.
Kände mig först tveksam eftersom det är ganska mycket jobb att vara med. Förberedelser och långa intensiva dagar utomhus. Och vädret kan man inte styra över. Men det är så pass mysigt att göra det och så är det ju ingen dum idé att synas. Sen har jag ju faktiskt sålt riktigt bra på marknaden.


Idag kom ett mail där de upplyste mig om att det var dags att ta beslutet och antingen anmäla mig, eller låta bli. Jag valde det första.


Trots att jag har ett ganska stort lager så sitter jag och syr fler figurer. Det är aldrig fel att ha färdiga produkter.


I år ska jag vara lite mer försiktig när jag ställer iordning marknadsståndet. Det första jag gjorde förra året var att skjuta av min ljusslinga när jag skulle häfta fast den. Men men....shit happens!

Måste inventera min "låda" och se vad som måste kompletteras. Minns inte om jag skaffade en ny slinga eller inte....

onsdag 13 september 2017

Snart ett år sedan dagen med toalettringen

Gick igenom en masa gamla bilder på datorn och insåg att det snart är ett helt år sedan Harry Potter eventet vi var på.

Voldemort pekar på mig - Moaning Myrtle

Det var dagen då jag gick omkring med en toalettring runt halsen offentligt och min äldsta systerdotter skämdes över det. Speciellt när vi gick ända hemifrån dem in till stan och jag envisades med att ha ringen runt halsen hela vägen. Där gick vi, Myrtle, Hermione, en liten häxa och så ugglan Hedvig.


Det var en riktigt rolig dag! Mitt skåp på jobbet är fortfarande uppmärkt med namnet Myrtle.

Angel in disguise


tisdag 12 september 2017

Grisen och fisken

Familjen Pettersson är återkommande Lunakunder. Varje år till barnens födelsedagar beställer de specialsydda figurer av mig. I år bestod beställningen av en abborre och en gris, med barnens namn på figurerna.


Det är en utmaning att göra specialbeställningar eftersom kunden har speciella önskemål. De köper inte en redan färdig produkt. Men jag fick i kväll en tummen upp från dem, de tyckte de var perfekta!


Så nu ska jag skicka upp beställningen till Luleå och håller tummarna att grabbarna ska gilla sina födelsedagspresenter!


måndag 11 september 2017

Nytt lass till butiken

Igår sydde jag klart beställningen och fick iväg den ner till Stockholm och Juliet. Det var skönt att jag hade figurer färdigt så jag bara behövde sy 15 st skallror. Det är inte roligt när det drar ut på tiden med att leverera det Stina vill ha. Fast hon är ju medveten om att det kan dröja lite när hon gör sin beställning, eftersom det funnits gånger när jag har behövt sy allt vid ett och samma tillfälle.



Nu hoppas jag att butiken kommer svämma över med nyfikna och köpsugna kunder. Kom ihåg, Hornsgatan 48, det är dit alla som befinner sig i Stockholmstrakten ska bege sig och köpa barnkläder och Lunafigurer.

fredag 8 september 2017

Tid att jobba

Idag är det full fart i arbetsrummet! Jag håller på att sy två specialbeställningar samt komplettera en beställning till Juliet. Både figurer och skallror!
Fick dessutom brev från museet häromdagen angående julmarknaden. Som det känns så kommer jag vara med i år igen, det har ju faktiskt varit roligt och gett himla mycket.



Vädret ute lämnar mycket att önska så det här blir det bästa och effektivaste sättet att spendera dagen. Tjing!

fredag 1 september 2017

Mina vänner

När jag kom hit till Umeå var jag en trasig person. Jag hade min familj som tog hand om mig, hjälpte mig och stöttade mig tusen gånger om vilket jag såklart älskar dem för.

Så träffade jag er! Alla ni andra underbara vänner! Jag lärde känna er och ni tog också hand om mig!
Ni drog med mig ut, ni inkluderade mig och jag fick chans att lära känna er - och det är jag så himla glad över. Tack så himla mycket!
Jag har gråtit inför er, vi har druckit öl, vi har pratat till långt in på natten. Vi har skrattat, skämtat och slitit ihop.
Jag har lättat mitt hjärta för er och ni har lättat ert för mig.
Jag hade ingen aning om att ni skulle komma att betyda så mycket för mig, att jag skulle hitta så underbara vänner i min nya stad.

Alla ni är så speciella så ni anar inte! Tack för att ni finns! Allihopa!

En av mina vänner flyttade härifrån när jag befann mig i Vietnam. Han skulle göra det han brann för - blåsa glas i Småland. Vi har inte träffats sedan i januari.
Igår kom ett meddelande på Facebook:


Kolla vad han hade gjort till mig - en alldeles egen Lunafigur i glas!


Hur vacker som helst!!! Jag blev så glad att jag började gråta. Tänk, där har han stått i sitt varma glasblåseri och blåst en figur till mig!!!
Fantastiska Sebastian!!! Tack snälla snälla du!