tisdag 28 februari 2012

Arty arty

Mats håller på med golvet i garderoben nu. Jag sitter ca 20 meter bort med hjälm, tandskydd och sköld. Jag tar inga mer risker nu.
Här kommer lite konstnärliga foton från dagen.






Invägning och mätning

Idag mäts och vägs lunafigurerna som är i webshopen.









måndag 27 februari 2012

Projekt garderob

Vi har båda stört oss på spegeldörrarna vi har till garderoben i hallen. 
Inte för att de är spegeldörrar i sig, eller för att det är skjutdörrar. 
Anledningen är att de konstant hakar ur skenorna och man får stå och försöka få de på plats varje gång man öppnar dem.




































Min sambo var oerhört peppad att börja riva ut garderoben idag. Så han hakade bort spegeldörrarna.
Beundrade (o)ordningen där inne.


















Sedan skruvade han lös garderobsinredningen.


Det saknas lite golv där garderoben stod. Stod en stund och beundrade den gulnande furun....

Jag stod och skulle just göra en facebookuppdatering där jag skulle döma ut det gula golvet så bara PLOPP!

Jag fick en plåtskena i skallen. Mats stod och slog på den för att den skulle lossna från taket och såg inte att jag stod snett nedanför och gjorde en viktig uppdatering.
Jag såg inte heller vad han höll på med förrän jag fick nåt i skallen och satte mig på golvet. Jag satte handen till huvudet. Det kittlade lite bakom örat och på halsen. Jag rörde där och såg till min fasa blod!
Det forsade blod. Mats försökte få titta hur pass djupt det var.
Jag grinade som en galning, inte för att det gjorde så ont, utan mer för att jag blev rädd och för att jag blödde.
Jag har i princip aldrig skadat mig förutom att jag blött näsblod och klämt tummen så jag tappade nageln. Så för mig var detta en BIG DEAL!
Det enda jag kunde tänka var: gode gud, bara jag inte måste sy, bara jag inte måste raka en fläck på huvudet.
Efter en massa papper och lite kammande kunde han konstatera att det var ett sår på ca 1,5 cm men att det inte gått genom huden så jag behöver inte sy.
Så nu går jag omkring här med en kompress och gasbinda lindat runt huvudet och under hakan. 
Jag känner mig rätt snygg ikväll!

Ändan ur vagnen

Det känns att jag suttit och parerat med kroppen på skotern igår. Det känns både i ryggen och i armarna.
I morse var det återigen kallt, -20 grader och underbart vackert.








































































Jag har äntligen fått ändan ur vagnen och fixat lite "måsten". Bl.a. boka tid hos sjukgymnasten och fixa en läkartid för min hallux. Ibland känner jag mig som ett riktigt skröppel.

Jag är så sugen på att möblera om lite men det är ett svårmöblerat hus det här. Jag kommer ihåg känslan när man möblerade om i sitt rum hemma, vad man tyckte det var märkvärdigt.
Och när man bytte bänkplatser i klassrummet...

söndag 26 februari 2012

Smurf it

M älskade smurfarna efter att hon varit på bio och sett filmen.
Då skulle allting vara smurf, kläder, leksaker....allt!
På julafton var hon klädd som smurf.





































När hon var och tittade på brudnäbb-klänningar hittade hon en som var blå och vit, som smurfarna.

Nu har hon varit på bio och sett Mästerkatten.
Nu ska allt vara som han är, för han är ju så snygg med sitt bälte, sina stövlar och sin hatt med fjäder. För att inte tala om den spanska brytningen han har.
























Jag vågar inte tänka på vilken brudnäbb utstyrsel det lutar åt nu.

Alive

Vi vaknade till en strålande dag. Blå himmel, sol och -7 grader. Det skulle passa bra med en skotertur till Rånekölen och fika lite.

Jag värmde soppa och hällde den i en termos, Mats tog fram skoterkläderna och så så bar det iväg. Tyvärr var min kamera för otymplig att ta med så jag fick fota med mobilkameran.




















Jag satt och tänkte hur härligt det var ute. Jag älskar den blå färg som himlen får en dag med strålande sol.
Vi tankade och kissade på Statoil och åkte vidare.




















Snön glittrade, på vissa ställen var det smala skoterspår genom tät skog. Träden var snötyngda och det såg nästan ut som en spökskog.
Jag frös inte om händerna som jag alltid annars gör. Det var i princip perfekt.

Hur härligt såg inte det här ut?!



































När vi närmade oss Rånekölen slutade det att vara perfekt. Det var så djup snö att vi körde fast. Skoten fick slagsida och jag fick hjälp att ta mig upp.
Vi försökte få loss skotern, men det var för tungt med oss båda på så Mats gasade på lite så vi kom loss.
Jag fick krypa längs spåret eftersom jag sjönk ner till låren i djupsnö.
Tungt som attan var det.
Vi kom några meter innan vi körde fast ordentligt.



































Naturligtvis hade vi glömt spade! Vi försökte sparka loss snö runt och under skotern men tog oss ingenstans.
Allt blir extra tungt när man är klädd som maschmallowman och rör sig i djup lös snö.
Tillslut bestämde sig Mats för att gå till stugan vid backen. Han sa att det inte var mer än 200 meter.
Jag väntade vid skotern och tänkte på hur ironiskt det skulle vara om jag frös ihjäl på en skoter mitt ute i skogen. Sen tänkte jag på de som kraschade i Anderna och fick börja äta varandra.




































Som tur var hade jag Facebook mottagning så jag höll mig sysselsatt ett tag.
Sen blev det kallt om händerna.
Mats ringde och sa att det var längre än han trott till stugan, men att han träffat på ett par som skulle komma och hjälpa oss.
Dessutom visade det sig att våffelstugan var stängd.
Typiskt, jag som hade drömt om att få tina upp mina frusna tår framför brasan.
Tillslut kom paret, Tobias och Amanda - våra hjältar och räddade oss. Men det var efter att de själva kört fast ett antal gånger.



Kärlek är när man får värma sina kalla fötter i någons armhålor!



Hemma fick jag tina upp mina vita tår och har ni gjort mitt för i vinter. Nu stannar jag inne tills blommorna börjar knoppa.

lördag 25 februari 2012

Tips på lördagsmiddag

Jag tänkte att jag skulle göra som så många andra och ge ett litet middagstips på en romantisk lördagsmiddag.
Jag älskar att experimentera med mat och testa nya recept och just det här har jag fastnat för.

Ta ett hårdkokt ägg


















Dela det i en äggdelare



















Ta lite smör på två hårdbrödskivor, gärna Wasa Sport. Ett tips är att smöra på baksidan så fastnar inte så mycket smör i groparna.



















Lägg sedan äggskivor på brödskivorna.
















Fyll en skål med fruktsallad, valfria frukter. På bilden är det banan, kiwi, sharon, äppe och mandarin.
Häll på 1 dl cornflakes.

























Slutligen dränker du flingorna och frukten i 2 dl lättfil.


























Sätt dig framför TVn och se en dokumentär om Machu Picchu.
Smaklig måltid!

Mer middagstips hittar du i denna bok!




Deprimerad

Jag har insett nu - hockey gör mig deprimerad.
Jag är dock, mitt i eländet, tacksam att min sambo inte är allätare när det kommer till sport. Han hade ju kunnat älska fotboll också. Och innebandy, handboll, lacrosse och slungboll.
Appropå slungboll - min mamma var distriktsmästare i slungboll, på den tiden de begav sig.

Fakta från wikipedia:
Slungboll är en boll med läderrem som kan användas som kastredskap eller i lagspel, varav det sistnämnda förekommer framför allt i Tyskland. Som kastgren har slungbollen varit relativt vanlig i Sverige, i såväl skolidrott som i större friidrottsmästerskap; mellan 1930 och 1952 fanns det svenskt mästerskap för damer i grenen. En slungboll kan väga upp till 1,6 kilo, och mäta 16-22 centimeter i diameter.

Hittade denna bild under rubriken idrottshistoria

























När var egentligen tiden de begav sig?

Jag botade dock min hockey-depression med att öppna en flaska mousserande vitt vin (minst ProPoints enligt VV) och målade naglarna rosa!

Jag fick glasen av mormor och morfar. Jag tänker på dem när jag använder dessa glas!






Till Lars, Britt och Kitty

Våra underbara vänner Lars och Britt har tänder som sitt arbetsområde.
De är superduktiga på sitt jobb och för att de är sådana goda vänner vill jag ge dem denna lilla idé - om de någon gång känner för att göra om på kliniken.
Dessa bilder är från Hearts Dental clinic i Tokyo.
De har anammat Hello Kitty temat, och det tror jag skulle passa, speciellt Lars, som handen i handsken.




Härlig lördag

I går kväll åt vi tacos hos Sarah och Freddy. Det var så himla gott!
När vi kom hem la vi oss och såg 4400, men de måste ha klippt ihop delarna till en enda lång del. Jag var så trött och det tog aldrig slut.
Jag vet att jag vaknade till av att Mats drog ut en byrålåda i morse, sen somnade jag om. Jag hade ställt alarmet på 8,20 och när jag vaknade var det helt tyst inne.
Mats svarade inte när jag ropade på honom. Tillslut gick jag upp och hittade en lapp vid kaffemaskinen.



Sen tittade jag ut och såg honom åka runt på sin snöslunga. Han hade varit uppe sen klockan 6, gjort fruktsallad och skottat hos alla grannarna.





Lagom till jag hoppade ur duschen hörde jag att han kom in. Då började han dammsuga. Vips hade han slängt in sängkläderna i tvättmaskinen och så föreslog han att vi skulle åka in till stan och fika.
Vilken härlig lördag!

Mats (och många, många andra håller på och narras med Prins Daniel om sitt uttalande att "känslorna är all over the place"


Undra hur Mats känslor var när Victor föddes, om inte "all over the place". Och han behövde ändå inte uttala sig för hela världen. Skärpning alla ni som narras!

torsdag 23 februari 2012

Aj aj aj

För någon dag sedan hände det första gången. Huggande smärtor i bröstet. Det var väldigt obehagligt. Det kändes nästan som att någon stack en kniv i mig.
Det kom och gick några gånger och sen försvann det.

Idag hände det igen.
Jag kände mig nästan rädd att ta ett djupt andetag.
Jag vet att det antagligen är en låsning i bröstryggen, för det kan faktiskt kännas på framsidan också.

Men det är klart att det orsakar lite ångest, just med smärtor i det området.

Det känns nästan som den gången då jag bröt bröstben-spetsen. Det var en obehaglig upplevelse. Att känna hur den ger vika. Den kanske inte bröts av, men den böjdes i alla fall från sitt ursprungliga läge.


























Jag ska ta och boka en tid hos sjukgymnasten så han får knäcka till allt på rätt plats.
Nu ska jag ta min kinesiska box med 24 och lägga mig.
Natti natti!

I lego världen

Som jag skrev i ett tidigare inlägg så var jag väldigt förtjust i lego när jag var liten.
Jag kommer ihåg en gång, jag kanske var 7, 8 år. Det var några dagar innan jag fyllde år och min mamma tog med mig till en kille som skulle sälja undan en massa lego. Jag fick välja vad jag ville ha därifrån.
Vilken lycka, vilken lyx! Det måste ha gjort rätt stort intryck eftersom jag kommer ihåg det än idag.
Jag kommer ihåg att jag valde den här borgen:




















Ibland när jag är ute ock kör bil så kan jag börja tänka på hur fantastiskt det är att hela samhället funkar så bra som det gör. Vi har vägar, sopgubbar, affärer där vi kan handla vår mat, hus att bo i och en bil att köra längs vägarna. Det är någon som plogar vägarna och kommer med varor till butikerna.
Då tänker jag direkt på legons värld. När man byggde upp stora samhällen, vägar, hus.





















Tänk om vår värld är uppbyggd av någon där uppe som sitter och leker med oss, styr oss, väljer vad som ska hända....Coolt!

























Jag kom aldrig iväg till Legoland som liten, men en vacker dag kanske jag åker dit med mina egna barn.

Liten prinsessa

Det blev en liten prinsessa!
Tusen grattis!!!

Nunnor på rymmen

Igår när jag körde till jobbet så sprang det en hund mitt på vägen i Bensbyn. En liten svart hund av någon obestämd ras. Han sprang mitt på vägen och verkade jättestressad.
Jag var också rätt stressad eftersom jag var lite sen. (annars hade jag plockat upp den och kört den till någon som var hemma. Det är ju en liten by så man borde känna igen den).
Men jag stannade i alla fall efter vägen och pratade med en äldre kvinna som var ute och gick. Jag sa att det sprang en liten hund på vägen och frågade om hon visste vem som ägde den. Hon skulle hålla ögonen öppna sa hon.

Men jag kunde inte släppa tankarna på den stackarns hunden. Tänk om den blir överkörd. Det var ju bra att det var ljust ute. Hur det gick för den vet jag inte, men jag hoppas att den hittade hem eller blev hittad.

När jag kom till jobbet var det tre nunnor i butiken. Det är lite häftigt. Mest för att det är så ovanligt att se.
Jag kommer ihåg när jag var yngre och olyckligt kär, då hade jag bestämt mig för att bli nunna när jag blev äldre.
Rätt tur att det inte blev så.