lördag 29 augusti 2015

Lilla snigel....

Hösten är på ingång. Temperaturen sjunker och luften blir frisk och klar. Jag älskar hösten! Jag önskar bara att den vackra delen var längre här uppe. När löven väl fallit av träd och buskar är det inte så vackert förrän snön kommer.

Sommaren har av olika anledningar varit värdelös. Nu pratar jag inte om vädret för sommaren kom igen här på slutet. Jag har inte njutit av den alls så för min del kan vi skippa att prata om den. Nu ser vi framåt och hoppas att det blir bättre.

Efter en vecka med förkylning och sy-jobb tänkte jag att jag skulle fixa till det sista av det vita på huset. Det tar emot och jag är less, men det måste bli klart. Sen är det i princip bara ytterdörren som ska målas rätt rödfärg. Projektet som jag ville skulle vara avklarat snabbt och effektivt har varit en pågående historia hela sommaren.

Just nu känner jag att jag inte har lust med speciellt mycket. Det mesta tar emot och ja vill bara sitta och inte göra något vettigt. Jag har inte ens packat upp väskan från förra veckans resan.
Jag känner mig som den lilla snigeln jag hittade bland hallonen jag plockade in. För att förstå hur liten den faktisk är så tänk på att på att den är fotad på min mobil.

fredag 28 augusti 2015

The fantastic world of DIY

Åh så många häftiga idéer man får på internet. Fantastiska skapelser som du enkelt gör själv. Senast igår fascinerades jag så till den milda grad över hur man gör egna lego-godisar av jello. Ser så enkelt och häftigt ut att jag nästan ville kasta mig över nätet för att hitta formar till detta.


Så kom jag att tänka på mitt projekt tidigare i sommar. Mina ätbara glass-skålar av choklad......


Jag hade sett bilder på instagram på hur enkelt man kunde göra chokladskålar som man sedan kunde servera glass ur - och sedan äta upp. Supercoolt!
Inhandlade ballonger som enligt instruktionerna skulle tvättas och sedan efter att de blåsts upp skulle oljas in för att man enkelt skulle få lös "skålen" när den stelnat.

Jag smälte choklad i vattenbad (hade valt vanlig choklad istället för vit choklad som det var på bilderna).


När chokladen var smält doppade jag försiktigt ner ballongen i smeten.....den ville inte fästa alls. Oljan på ballongen gjorde att det mesta bara rann av. Efter några försök fick jag ändå så pass mycket choklad på den att jag kunde doppa den i strösslet. Detta resulterade i att stora klumpar av chokladen rann av och stannade i strösselskålen. Jag lägger ändå ner ballongen med den choklad och det strössel som stannat kvar på ett smörpapper för att stelna.


Mitt tålamod är redan nere på minus i detta läge, och jag tänkte att det kanske funkar bättre om jag inte oljar ballongen.
Sagt och gjort, skippar oljan och doppar ballongen i chokladen. Då exploderar ballongen. Jag har choklad i hela ansiktet, håret, tröjan och köket. Vad in i helvete!
Skyndar mig ut i badrummet för att tvätta av mig, byter tröja och går tillbaka till köket. Då har ballong 1 också exploderat. Det var choklad och strössel överallt! Jag hittar fortfarande chokladprickar på vissa ställen.

Ja, så experiment och projekt som ser enkla ut på bild och i beskrivning är inte alltid det i verkligheten.
Men man kanske trots allt skulle försöka sig på legogodiset...


torsdag 27 augusti 2015

Förkylningsfunderingar

Medan jag var i Stockholm låg min man hemma och var sjuk. Feber, muskelvärk och ont i huvudet. Jag misstänkte att risken för att jag skulle drabbas var relativt stor med tanke på att han kände av det redan innan jag åkte.
Nu har jag åkt på en förkylning. Dock ingen feber och muskelvärk. Bara en klassisk förkylning än så länge. Det kändes som sagt inte oväntat. Tiden innan Formex har varit stressig och full av nervositet och förväntan. När man sedan kommer hem och slappnar av kommer det som ett brev på posten.

Jag har dock jobb jag kan utföra i lugn och ro. En beställning av Lunafigurer till Juliet. Jag funderar även på om jag skulle anmäla mig till julmarknaden på Gammlia. Min syster erbjöd sig att vara med och hjälpa till. Kanske det skulle vara roligt att göra tillsammans. I så fall får jag sy upp ännu mer figurer.


tisdag 25 augusti 2015

Vi lever i ett sjuk samhälle

Det är så mycket som är sjukt i samhället så det här är bara en av många saker.
Jag fick ett brev igår, från Bolagsupplysningen. Inget konstigt med det. Dags att komplettera vissa uppgifter bara.
Jag har aldrig fått något brev från dem tidigare men det kommer så mycket post från olika ställen att man inte riktigt har koll.
Det följde med ett förfrankerat svarskuvert så det var enkelt att bara fylla i lite basic uppgifter så som mailadress, mobilnummer osv.

Jag gjorde i ordning brevet och lade det på fönsterhyllan i hallen. Tänkte att jag postar det när jag åker iväg nästa gång.
Började fixa med lunchen och medan plattan blev varm kollade jag snabbt in på Facebook på min mobil och ett inlägg som min kompis delat fångar min uppmärksamhet.
En bild på samma blankett jag just fyllt i - och en varning!


Det skulle ha kostat mig närmare 5000 kr att skicka in denna blankett. Vad fan är det för fel på människorna nu för tiden. Det luras hit och dit och man ska alltid behöva tveka innan man svarar i mobilen/öppnar ett mail eller skickar in upplysningar.
Det förfalskas blev från försäkringskassan, banker ja allt.
Säkert är det många som drabbas och får betala stora summor eller får in virus i sin dator. Det är förjävligt rent ut sagt!

Ja, ni kan fetglömma att ni får in min blankett!

Min man fick hela hårddisken på sin dator raderad av ett virus när han råkade öppna ett mail från Skatteverket (som ju inte var från dem såklart).

Det är så mycket onödigt jobb för alla och kanske också ekonomiska förluster för små företag och privatpersoner. Fy för er som håller på och jävlas! Hoppas ni själva blir drabbade!

måndag 17 augusti 2015

Come on! Jag är beredd

I morgon bär det av till hufvudstaden. Jag känner mig mer spänd och förväntansfull nu än tidigare då det var mest nervös och ångestfylld.
Hur det än går blir det en upplevelse och jag och Stina får en ypperlig chans att sitta ner och dra upp riktlinjerna för nästa kollektion.

Här hemma känns det som att hösten lurar runt hörnet. Många har återgått till jobb och dagis. Hur skönt det än är med sommar och ledighet så tycker jag alltid att det är lika skönt när hösten och vardagen kommer.

Jag tycker om att rensa och gå igenom skåp och hyllor. Ställa i ordning och göra mig redo inför den mörka och långa årstiden vinter.
Jag kände mig riktigt huslig i lördags när jag rensade och ställde i ordning i skafferiet och plockade in bär från trädgården som jag frös in.
Med vinterns extrema snö i åtanke kände jag mig nästan lite lyrisk.
Liksom Winter - come on, I´m prepared!

Det är nästan samma känsla som när jag ser The Shining. De vet att de ska vara insnöade under hela vintern och så har de ett helt restaurangkök fyllt med förnödenheter.


fredag 14 augusti 2015

Rötmånad och bananflugor - vilket påhitt!

Tack för alla uppmuntrande ord på facebook runt mitt senaste inlägg. Jag ska försöka se det som ett äventyr!

Idag skiner solen och jag ska åka in till stan för att hämta färg till huset. I helgen blir det andra varvet målat. En segdragen precess det här husmålandet men det blir ju sååå fint! Vi har bara fått berömmande ord från de som sett huset. När allt är klart ska jag lägga upp före och efter bilder så ni får se.

Jag ska även handla hem lite mat. Rötmånad och banaflugor är det jag avskyr mest med sensommaren. Alla grönsaker blir ju dåliga på rekordtid. Och bananflugor ska vi inte ens tala om. Äckliga små flugor, försvinn från mitt hus!

Vet ni, jag längtar efter att höst-städa! En riktigt ordentlig genomgång där man får vädra ut all kvav luft och in med frisk krispig höstluft. Byta gardiner, rensa, plocka undan och sedan tänka ljus och bara njuta av renheten.
Det ska jag göra när jag kommer hem från mässan! Läääängtar!

I morse ringde förövrigt min 3-åriga systerdotter Siri och sjöng Happy Birthday för mig i telefon. Sen tog hon sin mammas mobil och gick iväg för att hon och jag skulle leka kurragömma. Dagens ungdomar alltså!


onsdag 12 augusti 2015

Känslor av otillräcklighet

Jag är inte den personen som vill höras och synas mest. Och just nu känner jag mig som mer som tjuren Ferdinand för "jag trivs bäst hääääär", än vanligt

Nästa vecka åker jag till Stockholm för att vara med som utställare på mitt första Formex. Inte ensam, utan tillsammans med min utåtriktade vän Stina.
Stina har en egen butik där hon far omkring som en färgfläkt och gör sitt jobb utmärkt. Pratar, är social och utstrålar glädje.
När vi började prata om att starta ett barnklädesmärke tillsammans så sa jag att jag var den här personen som sitter bakom skynket och viskar till henne som står framför vad jag vill ha sagt. För då syns jag inte, men jag finns ändå med, som en liten ande i bakgrunden.

Jag har peppar mig själv oerhört inför den här mässan. Jag har jobbat så mycket mer med min självkänsla och min nervositet än med själva projektet. Jag åker dit, om än lite motvilligt, eftersom det innebär att jag under 4 hela dagar ska stå och göra reklam och försöka få folk intresserade av våra kläder.

Jag googlar runt och tjuvkikar på etablerade barnklädesmärken, jämför och blir ännu mer nervös och ångestfylld. Tänk om ingen gillar våra kläder! Tänk om vi inte får en enda återförsäljare.

Big no no! Jag kan inte jämföra mig med de som hållit på i flera år, de som hunnit få in massa återförsäljare och kunnat lägga mer pengar på sin kollektion och sin marknadsföring.
Jag kan inte jämföra de bilder jag tagit med en professionell fotograf, för då kan jag aldrig vara nöjd. Jag kunde alltid ha gjort det bättre. Jag fastnar för små detaljer som jag inte gillar med det jag gjort och hakar upp mig på dessa istället för att se helheten som faktiskt är riktigt bra.

Det finns ett citat som jag lägger ut här. Det kanske jag borde tatuera spegelvänt i min panna bara för att kunna se det ofta och verkligen förstå att det är så det är!


måndag 10 augusti 2015

Då var det gnäll om posten igen.....

Min ständiga kamp med posten gör mig antagligen till deras värsta kund. Speciellt eftersom jag inte kan hålla tyst om det.

Jag postar ofta paket med samma storlek och samma innehåll. Jag vet exakt vad dessa paket ska kosta.
I den mån det går försöker jag passa in mina postärenden under företagspostens öppettider eftersom det känns som det enda stället i stan där de vet vad de gör.

Jag har postat mina grejer på många ställen i stan, och på de allra flesta upplever jag det som att de som jobbar på postens serviceställen inte kan sitt jobb.
De har antagligen inte sökt jobb på dessa ställen utan butikerna som de jobbar i har helt enkelt bestämt sig för att bli ett serviceställe, och då får personalen finna sig i det.
En del verkar inte ha något mot det, andra verkar mer motvilliga - vilket man som kund rätt fort märker.

Idag skulle jag alltså posta ett "standardpaket" med samma innehåll som brukar vara i dessa förpackningar. Jag vet att dessa går som skrymmande brev inom Sverige och kostar 42 kr.
För att underlätta för kassörskan säger jag detta till henne när jag lämnar fram paketet.
Hon vänder och vrider på det och tittar frågande på mig som att jag ska upplysa henne om hur hon ska bete sig.

- Går det här som paket eller? frågar hon.
- Nä, det går som brev och kostar 42 kr, det vet jag för jag brukar skicka sådana här hela tiden.
- Jaha....är det nåt värdefullt?
- Nä, det behöver inte gå som rekommenderat, jag vill ha det enklaste och billigaste alternativet, säger jag.

Hon börjar skriva in adressen till mottagaren och avsändaradressen.

- Ja båda adresserna står med säger hon, det var bra.

Jag undrar vad hon håller på med men säger inget utan väntar. Efter en lång stund säger hon:

- Ja det blir 98 kr.
- Nä, svarar jag. Det blir 42 kr. Det kostar det alltid och jag har postat dessa på posten. Det ska kosta 42 kr eftersom det ska gå som brev, inte paket.

Jag förklarar att de aldrig skriver in mottagare och avsändare när det är brev. De väger, frankerar och lägger det bland posten som ska skickas iväg.

Hon tittar på mig och ser förvirrad ut. tar upp portotabellen och börjar bläddra.

- Se här säger hon, det ska kosta 28 kr!
- Ja, och + 14 kr eftersom det är skrymmande! svarar jag.

Hon letar frimärken och börjar räkna och klistra på.

-Se här nu klistrar jag på ett för två kr och två för 20 kr, alltså 42 kr, säger hon och ger mig paketet.
- Ja, vad bra - tar du hand om paketet också kanske frågar jag och räcker tillbaka det eftersom jag inte förstår hur hon tänker.
- Jo, just det svarar hon. Se nu stoppar jag ner det här och så visar hon vart hon lägger det. Ha en bra dag!
- Du kanske vill att jag ska betala för det också, måste jag då fråga eftersom hon verkade anse att vi var färdiga.
- Jo, just det svarade hon då och jag fick betala.

Vad handlar det här om egentligen? Är det så svårt att utbilda dem som har serviceställen eller är hela Luleås serviceställen så svårlärda att de inte tar in kunskapen?
Jag tror faktiskt inte att det här enbart gäller Luleås serviceställen, jag tror att det här förekommer på många platser.
Vems är ansvaret? Postens? Serviceställets? Kundens?

Ska jag som kund behöva veta allt vad som gäller för att jag ska guida personalen? Är det mitt ansvar att se till att jag betalar för rätt porto så mitt paket kommer fram? Jag tycker inte det!

Min man har vid ett flertal tillfällen varit på samma ställe som jag var på idag, för att posta paket åt mig. Han har alltid fått ringa mig och fråga vad jag brukar betala för dem. Eller så har personalen fått ringa posten och fråga hur de ska göra.

Nu får ni ta och skärpa er! Jag vill inte vara en surkärring som gnäller om det här mer, men jag kräver att ni lär er ert jobb! Om inte, öppna postkontoren igen där personalen kan sitt jobb.



söndag 9 augusti 2015

Min dröm.....

Jag drömmer om att ha en stuga som vi skulle åka till på sommaren och lediga stunder.


En stuga som låg lagom nära för att kunna åka dit utan allt för stor planering. Men tillräckligt långt borta för att kunna vara utanför gränsen för ständig åtkomlighet
Ett ställe som betyder lugn och ro, ledighet och gemenskap. Ett ställe där vi skulle sitta och prata på altanen medan solen går ner, ett mysigt kök där vi skulle spela Fia med knuff när det regnar ute.


Ett sovrum med blommiga tapeter där vi skulle vakna av oss själva och inte behöva skynda oss upp.
Ett ställe där vi inte har alla bekvämligheter utan måste leva här och nu.


Jag önskar vi hade en sådan plats, och jag önskar att det fanns tid att åka till den....


lördag 8 augusti 2015

Adam och kompani berättar om Sodastreamflaskor

När jag sitter och jobbar framför datorn tycker jag att det är perfekt att lyssna på ljudböcker och podcasts.
Min favoritpod har alltid varit Adam och kompani. Efter att de hade uppehåll så tog det ett tag innan jag började lyssna igen. Det bästa med det är att jag nu har flera avsnitt att lyssna ikapp på.



Jag skrattar alltid när jag hör dem och de gör mig så himla glad. Tur att ingen ser mig närjag lyssnar för jag sitter antagligen och fån-ler mesta delen av tiden.

Just idag har jag hunnit till en del där Daniel Breitholtz berättade att det faktiskt finns bäst föredatum på flaskorna som hör till Sodastream. Alltså flaskorna du gör din kolsyrade dryck i.
Det hade jag ingen aning om, men tydligen så stelnar plasten och de är inte lika effektiva.
Jag grävde genast fram våra flaskor för att kolla om det verkligen stämmer, och jo...det stämmer.


Våra är uppenbart skitgamla.

tisdag 4 augusti 2015

Det spökar!

Ibland har det hänt saker här hemma som jag inte kunnat förklara. Min man tror inte på det men jag har faktiskt sett och hört saker.
TV:n har slagit igång sig själv vid ett tillfälle. Jag lämnade en låda öppen i köket som stöd för en skål och gick sedan och duschade. När jag kom ut igen var lådan inskjuten. Jag var ensam hemma när det hände.
Två gånger har jag hört någon harkla sig och först trott att det var Mats. Men han förnekar det.

Det som hände senast var mest tydligt. Det var när mina föräldrar var här. Min mamma kan inte bara sitta och ta det lugnt. Jag vaknade en morgon av att hon höll på att torka ur bokhyllan i gästrummet (ja, det är inget ovanligt med det!).
Mats hade åkt till jobbet och min pappa sov ute i gäststugan.
Jag låg och kollade lite på nätet på min mobil innan jag steg upp.
Då hörde jag 5 hostningar från gästrummet. Jag tyckte att de lät märkliga för det lät verkligen inte som när min mamma hostar. Tänkte att det var väl oerhört dammigt där inne....
Jag frågade henne senare om hon fått damm i halsen som hon hade låtit. Men hon förnekade att hon hostat/harklat eller någonting i den stilen. Inte hade hon hört något heller.....

Vem var det som hostade?

måndag 3 augusti 2015

En veckas semester

Jag har haft en veckas semester och befunnit mig 30 mil söderut, i Umeå. Det var skönt med lite omväxling i miljö och umgänge med familjen.
Det har firats två födelsedagar, Marit fyllde 9 år och Siri 3 år.
Marit hade önskat sig en Grumpy cat tårta.


Min syster har bra tålamod när det gäller sådant där, själv hade jag gett upp för länge sedan. Siri ville ha en Blixten McQueen tårta och min syster ägnade tre timmar åt att göra en bil i sockerpasta. Dagen efter när hon öppnade kylen var det taget stora tuggor av bilen.

Siri längtar efter större fötter!

När hon frågade Siri vem som hade ätit på den sa hon utan omsvep: Jag!
Jaha...sa min syster, hur smakade den då?
Gott! fick hon till svar av en sjukligt nöjd Siri.
Så det fick bli en grodtårta för henne istället!


Mellan födelsedagsfirandet har vi varit på Lycksele Djurpark, Mickelbogård och sett på alpackor, varit hos släkten och ätit middag, bowlat och strosat på Umeås gator och torg.
Vissa dagar har det varit regn och rusk, andra sol.



Nu är jag hemma igen och ska återgå till de sista förberedelserna inför Formex. 16 dagar kvar!