tisdag 21 maj 2019

Ge varandra en powerboost

Igår var det sista skolträffen för terminen. Drygt 60 mil tur och retur i min nya bil som var underbar att köra. Lite för lätt att köra för fort i bara, men underbar!

Vi fick göra en övning som var riktigt rolig och peppande. Alla fick skriva sitt namn på en lapp och sedan fick vi dra varsin lapp och komma fram till fem styrkor hos den personen. Victoria och Maria hade skrivit om mig.
Jag blir alltid lite rörd när jag får höra andra säga bra saker om mig. Är väldigt dålig på att se det positiva i mig själv.


* Som de uttryckte det så var jag jävligt kreativ. Ja, så är det även om det för mig bara är ett sätt för mig att leva. Något jag måste vara för att må bra.

* Målmedveten är något som jag inte själv tänker att jag är eftersom jag i många saker lätt börjar brinna men lika fort falnar. 

*Inre lugn, trygg och harmonisk...ja nu känner jag mig faktiskt så. Så har det inte alltid varit men jag är på rätt plats i livet nu och det känns underbart.

*Strukturerad, ja vad ska man säga...hade de sett mig hemma de senaste veckorna hade de inte skrivit det men de menade på att kunna göra allt jag gör med företaget, plugg och allt jag gör så måste man vara strukturerad så kanske är jag det till en viss grad. Men jag är också vääääldigt ostrukturerad många gånger.

* Att jag med mina foton kan fånga ögonblick som inte alla andra ser och fånga det vackra i det lilla. Det gjorde mig glad och förvånad. Jag har aldrig tänkt på det, även om jag fått höra samma sak tidigare. Kanske har jag lite talang som bör utnyttjas bättre....om jag bara får ändan ur vagnen och vågar.

Det här är en superövning som jag tycker alla bör göra ibland eftersom det får en att må så bra.

På agendan idag står ett besök på Ikea för att byta överskåpen mot underskåp och sedan åker jag hem till Sidensjö och bygger ihop köksskåpen och målar luckorna ett varv till. Det kommer bli så fint och skönt att få mer plats för alla grejer som idag står staplade i skåpen.

fredag 10 maj 2019

Mönster

Nu är mönsterrapporterna inlämnade och godkända. Safarimönstret jag gjorde är på fabrik och kläderna sys upp i detta nu. Det är så spännande!!

Så här ser mönstren ut!





torsdag 9 maj 2019

Hjärta, hjärna och samvete - en illa vald kombination

Livet pågår och ibland är det svårt att stanna upp och bara njuta. De senaste veckorna har jag känt mig oerhört stressad, till den punkt då jag vaknat på natten och haft svårt att somna om.

* Mitt hjärta säger - Fixa hemma, det är det du vill. Umgås med familjen.
* Min hjärna säger - Ägna dig åt skolan. Fixa hemma. Njut av livet. Ta det lugnt. Gör undan alla
   måsten.
* Mitt samvete säger - om du gör ditt får du dåligt samvete för datt. Jag räcker inte till på alla ställen.

Det går liksom inte ihop. Jag har sagt ja till vissa, lovat andra, fixat en del, gråtit över annat, kämpat igenom delar och under tiden försökt hålla ihop. Med hjälp av tunnelseende och fokus, men med magvärk och sömnsvårigheter som resultat.
Jag har känt mig spretig, vilket är det sista jag vill. Jag vill kunna njuta, och det har jag också gjort emellanåt. Men det dåliga samvetet och stressen över saker har alltid funnits där.

Den här terminen har skolan varit katastrofal. Jag har tagit mig igenom den med VG men mitt hjärta och min motivation har saknats. Det har mer handlat om att göra undan det.
Flera lärare inklusive kursledaren har sagt upp sig och det har drabbat oss som studenter genom att schemat och all planering har blivit upp och nedvänd. Det är inte bra för varken psyket eller gnistan.

Efter en dags sammanbrott, ett låååångt samtal med Nina i telefonen så kändes det bättre. Vi fick ventilera lite, få en kontroll över vad som faktiskt skulle göras och när. Dessutom fick jag under veckan undan de surdegar som under våren legat och jäst - mina mönsterrapporter till Stina.
Hemsidan fick jag fart på häromdagen och nu känner jag äntligen att jag kan andas ut och bli normal igen.


Som grädden på moset fick jag hjälp av en fysioterapeut med att räta till mitt sneda bäcken som med tiden gjort att jag känt mig mer som en tegelsten än en människa.
Livet är rätt najs ändå!!