måndag 12 november 2018

Men hallå!!!!

Det har funnit en lukt...eller snarare en odör....möjligtvis en stank i mitt kök. Min syster påpekade detta i förrgår och jag hade inte känt det. Kanske hade min näsa vant sig eller så har jag dåligt luktsinne (vilket kan vara rätt praktiskt i vissa situationer).
När jag igår kom hem från mina föräldrar kände jag själv lukten. Så jag har tillbringat mycket tid med att gå runt och sniffa som en blodhund. Kollar blomkrukor, disktrasa, avlopp, sopor, eventuell gammal mat - ja allt tänkbart. Men jag kunde inte lokalisera den. Beredde mig på en helsanering av delar av köket, som möjligtvis kunde vara drabbat.

På kvällen hällde jag klorin i diskhon i förhoppning om att det skulle försvinna under natten. Det gjorde det inte.
Men jag hade morgonlektion, uppgifter och sådant som skulle göras innan jag kunde på mig saneringdräkten.
Sitter i godan ro och lyssnar på Jims lektion i endokrinologi. Vid en 5 minuters bensträckare tog jag ut alla sopkärl och diskade ut dem. Torkade under diskon, ni vet där plankan är och all möjlig skit kan samlas. Men det var inte mkt där. Inget som luktade i alla fall.
Tillbaka till lektionen och just när det blev som mest spännande med akromegali och annat så gick strömmen. Hela området blev kolsvart!
Så där blev jag sittande och stirrade in i en svart skärm.
Efter att ha ringt och kollat om det var strömavbrott i andra delar av stan satte jag mig i vardagsrummet och tände ett ljus. 


Det var knäpptyst, regnade och var grått ute. Jag kunde inte plugga, hade lite batteri i mobilen och hade ingen aning om hur länge detta skulle pågå.
Lätt irriterad bestämde jag mig för att tända alla ljus jag hade i lägenheten och fortsätta sanera - trots mörkret.
Precis när jag fått fart på alla ljus kommer strömmen tillbaka. Känns nästan som om nån vill jävlas med mig.


Lektionen får jag ta i kapp sen. Jag sanerade klart, har t.o.m. torkat bakom spisen. Just nu vet jag inte om det luktar eftersom jag befunnit mig i detta hela dagen. Hoppas!!!

måndag 5 november 2018

Utmaningen

Vissa dagar flyter allt på, andra dagar vet jag inte vad jag ska göra. Idag är en sådan dag.
Vi startade en ny kurs på morgonen, i IT och sedan skickade vi in en uppgift i anatomi/sjukdomslära. När det var gjort satt jag som ett frågetecken....vad skulle jag göra nu.
Nina skulle iväg och träna och jag åkte då iväg för att posta beställningar och köpa mer vadd och vita strumpor.
När man får vissa beställningar och det inte finns strumpor i just dessa färgerna får man ta till det gamla knepet - färga!


Det finns liksom inget annat sätt att göra det på!
I gårkväll fick jag ett önskemål från en liten kille om följande figur:

Ödla med drakvingar och fenor så den kan vara på land, flyga och simma... lite av en flygamfibie...
Ett gult, ett orange öga, ena ögat större 
Färger: lite blixtig, lite eldaktig, röd, svart, randig, prickig, lite luftig = det ser ut som rökmoln... lit
e vit och svart...
Med kattmin..Hur nu det ser ut (mammans fråga)
Öronen, de är som vanliga öron fast ett är hårigare än det andra....
Taggar på ryggen som är vita, svarta och gråa.
Den har ganska vassa klor för att skydda sig med, men den är inte läskig utan jättesöt... 
Den har en svans som är lite randig och prickig.


Ja, det här gör ju verkligen att jag får tänka till! Jag vill ju inte göra någon besviken, och jag försöker alltid göra mitt bästa när det kommer speciella beställningar.
Det är en utmaning som är kul eftersom jag annars syr lite på rutin. Nu måste jag verkligen bena i beskrivningen och se vad jag kan åstadkomma.

lördag 27 oktober 2018

Att skänka sin kropp....

Under den pågående tiden på min utbildning har min mamma ibland frågat om det vi lär oss, för det kan emellanåt verka som att, utifrån de arbeten vi gör, vi ska bli läkare.
Det gör att jag börjat tänka på en lögn jag en gång i tiden drog på ett uteställe, just här i Umeå.
Jag var 18 år och bosatt i Skellefteå. Hade the time of my life och trivdes verkligen med det jag gjorde just då (jobbade på lokal-TV).
Min kompis Madde bodde här i stan och pluggade. Det var valborg och gänget från Luleå plockade upp mig på vägen mor Umeå där vi skulle sova hos Madde.

Det är en valborg jag aldrig ska glömma. I min värld innebar valborg i den åldern av brasa och korvgrillning.
Hur som helst kom vi till lägenheten som hon vid detta tillfälle delade med sin bror. Han var tack och lov inte där den här dagen.
Vad jag kommer ihåg från den här kvällen var att Anette kom på att vi kunde grilla korv i ugnen.  Så hon la på en massa korvskivor på gallret vilket resulterade i att Madde fick ägna kommande dagar åt att skrapa bort inbränt fett i ugnen.
Jag var kär i en kille från Skellefteå som av en händelse befann sig i Umeå just denna dag, varför jag ringde honom och bjöd in till fest.
Innan de kom till oss skulle Madde färga håret. Men när hon lutad över badkaret skulle skölja ur färgen rasade hela duschdraperistången ner i nacken på henne och hon ramlade ner i badkaret. En porslinsfigur ramade ner från ovansidan av badrumsskåpet och spräckte handfatet.
Allt vi andra hörde var ett jäkla liv inifrån toaletten. Jag kunde verkligen inte sluta skratta åt detta, och tro mig jag skrattar fortfarande åt det hundra år senare.

När killarna kom till festen ställdes det fram chips och dip på bordet. Ta chips, erbjöd jag....å dipp!
Vad jag inte visste då var att tjejerna tagit fram en skål cornflakes och en annan med fil.
Det blev aldrig nåt med den killen kan jag säga!

Vidare åkte vi till stan och gick på nåt uteställe....där var det nån smörig kille som....ja, jag kommer inte ihåg om han flirtade med Madde eller mig, men jag försökte imponera på honom och drog till med att jag pluggade till läkare. Jaha, tyckte han....(smått imponerad kanske...)
Ja, sa jag myndigt, just nu håller vi på att obducera, och jag tycker det är såå bra när folk skänker sin kropp till vetenskapen!!


Sen drog jag hem till Skellefteå och gjorde ett reportage om en tant som skrev poesi!


fredag 26 oktober 2018

En förmögenhet för en ynka sladd!

Det är fredag eftermiddag och jag är lite trött eftersom det redan börjar skymma ute. Idag har jag suttit och pluggat inför terminologi-tentan vi har på måndag. Tillsammans med Nina har jag kört glosförhör på distans. Vissa ord vill verkligen inte fastna!

Jag har beställt en ny laddkabel till min dator. Igår kväll när jag låg i sängen och tittade på Gråzon tyckte jag att det luktade lite bränt. Studerade sladden och upptäckte att den såg ut så här!


Idag har jag tejpat den med eltejp väntan på den nya som jag beställt. Jag hittade en på nätet för 299 kr. Svindyrt för en kabel, men med tanke på att den kostar över 900 kr på Clas Ohlsson och Apple så kom jag lindrigt undan.

Har tagit lite skollediga nu och sitter och petar på en mönsterrapport till Stinas kommande kollektion. Hundar i alla varianter. Det känns skönt när man har tid att slutföra projekt som legat och grott ett tag.
Jag har även börjat fundera på julmarknaden som går av stapeln den 8-9 december.


Jag hoppas jag får samma placering som tidigare år. Det är precis vid ingången till museet så toaletten är nära, och det är perfekt när man vill gå in och värma sig. Att stå ute en hel dag gör verkligen att man blir totalt genomfrusen.


Jag har tryckt ut fler lappar till figurer, slutfört påbörjade och lagt ut i webshopen. Nu är det bara att invänta datumet!



onsdag 24 oktober 2018

Att umgås med en sjöman!

Så här låter det vissa dagar:

- Varför i hela jävla helvete!
- Gud så jävla förbannad jag blir!
- Helvete vad ont i ryggen jag har!
- Jävla idioter!
- Jävla skit!
- WTF!
- Nä! Jag vill inte göra nån jäkla enkät! NEJ! Stopp! Fuck!
- Jävla pedalen!
- Den där jävla varningen!
- Region Jönköping tjofräs!
- Fan vad störd jag blir när vi fick fel för att vi hoppat en jävla rad när det såg bättre ut!
- Jävla nefro-barnläkar föreningen!

Vi sitter 21,7 mil ifrån varandra! Och detta är vd jag får höra - dagligen!







































Nä, skämt åsido, det är väldigt roligt och uppfriskande att prata med dig Nina! You make my day!

Allt är inte enkelt alla gånger

Jag är ofta snabb på att ta på mig saker jag kan hjälpa till med. Kanske är jag för snäll, men många gånger rent korkad.
Jag få för mig att saker ska gå så lätt och snabbt.
För många år sedan jobbade jag på McDonalds. Vid jul hade handlarna gått ihop och anordnat ett tomtelopp som skulle gå av stapeln längs Storgatan. Olika företag tävlade mot varandra i ett hinderbanelopp där det fanns olika julinspirerade stationer. Man skulle springa med säck, slå in paket med vantar, äta pepparkakor och vissla "hej tomtegubbar" och så vidare.
Vi ställde upp med ett lag och jag tog naturligtvis på mig att ordna med tomtedräkter. Vi var 5 st i laget och jag hade sett ut tomtekläder som skulle passa perfekt. Ett stort gult M skulle naturligtvis finnas på ryggen så alla kunde se vart vi hörde hemma.
Min plan var att med gul textilfärg måla dit dem - hur enkelt som helst. Fel! Färgen sögs in i tyget och det syntes knappt någonting alls.
Då tänkte jag att jag köper gult tyg och syr dit. Det gick åt fanders! Jag hade köpt trikåtyg som drog åt alla håll och kanter. Bör tilläggas att allt det här var före tiden då jag sydde. Symaskin var i mina ord en svordom, ett hån!
Efter många fula ord och en del tårar gjorde jag som vanligt, ringde mamma.
Hon kom över, och ordnade upp allt! Vi var väldigt fina på tomteloppet! Tyvärr har jag inga bilder att visa, bara en film.

Vi fortsätter till nästa episod. En McDonaldsflagga skulle kortas av, och jag skulle sy in en kanal för en tyngd för att hålla den rak. Men att få vinkeln rätt så att den inte bara är rakt av utan lutar lite var inte det lättaste.


Om jag inte minns fel hamnade den där flaggan någonstans långt nere i restaurangens källare....ofärdig.
Saker kan ofta verka enkla i mitt huvud, tills jag väl sätter igång och inser att min plan inte riktigt fungerar.


lördag 20 oktober 2018

Värme i hjärtat

Dagen började med kramkalas när jag kom till jobbet efter nära två månaders frånvaro. Det kändes så himla härligt att folk var så glada att se mig.

Det visade sig vara både Lukas och Pernillas sista jobbhelg. Pernilla börjar som spaterapeut på iksu och Lukas flyttar till kärleken på Gotland.
Jag har känt mig så lugn och positiv idag. Kunnat rycka på axlarna åt kunder som uttalar sig spydigt och Evelina försökte nu ikväll beskriva hur hon uppfattade mig.
Jag försökte hjälpa henne med att säga "för mesig?". Men hon tyckte att jag kändes som en snuttefilt som man bara ville krama! Så fint!!

Hur roligt det än varit så är det skönt att landa hemma. Jag som sitter ensam och pluggar hela dagarna och mest har online och telefonkontakt med mina studiekamrater upplevde en stor skillnad i att se levande människor i massor. Så lite trött är jag kanske ändå.

Nu tar jag det lugnt resten av kvällen!

torsdag 18 oktober 2018

Tillbaka till rötterna

I helgen ska jag jobba för första gången sen augusti. Det är bara två dagar så det känns roligt att komma in och gästspela. Back in blue - once again!
























































Det som blir roligast är att få träffa alla kollegor. Dock är det Pernillas sista jobbhelg innan hon börjar sitt nya jobb, men jag är glad för hennes skull! Hon kommer att passa bra på sin nya arbetsplats!

Har suttit med inlämningsuppgift hela dagen, blandat med två lektioner, diskussionsforum och sjukdomslära.
Det som fascinerar mig är att jag faktiskt kan skriva annat än det jag vill. Länge har jag trott att jag saknar den förmågan.
Jag tycker att jag kan skriva, även om det inte alltid är korrekt enligt alla svenska skrivregler.  Jag brukar utgå från det jag tycker låter bäst helt enkelt - jag tänker inte så mycket, bara gör. Och jag är medveten om att det jag skriver ofta är talpråk.
Min syster har under flera år pluggat på universitetet, till socionom. Bara att höra henne prata om B- och C-uppsatser, rapporter och annat har gett mig kalla kårar. Jag har känt att det det skulle jag jag aldrig klara av. Men hittills verkar det som att jag gör det.

Jag tänker på tiden när jag skrev reportage till en tidning i Luleå. Det jag fick som respons från han som var ansvarig för tidningen var att mina reportage var jättebra. Så jag antar att jag kan, om jag bara engagerar mig.

Ikväll har vi firat min pappa som hade födelsedag. Familjen var samlad och åt lasagne och tårta. En mysig kväll helt enkelt! Just nu sitter jag och jobbar på illustrationerna till boken. Det pirrar i magen när författaren skriver "vår bok"! Hoppas verkligen att det är något bokförlag som nappar på idén!

onsdag 17 oktober 2018

Ljuva nostalgi

Det var länge sedan jag gjorde ett nostalgi inlägg, så nu är det god tid för det.
När man har barn i sin närvaro inser man att tekniken har tagit riktigt stora steg från ens egen barndom till nutid.
Nu streamas film, det finns Netflix, HBO och massa andra filmtjänster.

För jag var liten hade vi inte ens en VHSspelare, den kom in i familjen långt senare. Så det häftigaste var när ens pappa lånade hem en spelare över en helg och jag fick hyra en film på macken eller en videobutik. Tänk att det var så speciellt. Nu kan barn se film när som helst utan att det är det minsta spektakulärt.

Ibland hände det att vi hyrde en moviebox. En portabel VHS-spelare som var förpackad i en väska. Så himla coolt det var!


Det som var viktigt när man hyrde film var att spola tillbaka den till början. Så där satt man på vardagsrumsbordet och väntade, väntade och väntade tills det klickade till och filmen var tillbaka till dess början.

För vi köpte en VHS-spelare så kunde man ju spela in program och filmer från TV. Jag vet inte hur länge jag kånkade runt med en flyttkartong full med inspelade band. Det var Jönssonliganfilmer, serier och jag vet inte allt.


Slutligen bestämde jag mig för att kassera alla inspelningar. Det var när jag bodde i Sundsvall och jag föreslog till mins föräldrar att vi skulle se nån film. Men vad jag än slog på så var det suddigt, hoppigt och allmänt dålig kvalité. Så de fick gå till skroten.

Fortfarande kan man på olika loppisar hitta VHS-filmer för 5 kr/st. Finns det ens någon som har en spelare kvar i bruk?

måndag 15 oktober 2018

Matadoren

I går kväll ville jag göra som matadoren i Tjuren Ferdinand och slita mitt hår och bara grina rakt ut.
Efter att ha haft en svår start att komma igång med illustrationerna till boken kom jag tillslut igång. Jag hade gjort ett klassrum, placerat in de färdiga barnen och skissade på två nya.

Jag satt nog i mer än två timmar och gnetade när plötsligt programmet bara la av. Och jag hade inte sparat på läääänge.
Medan jag startade om det mumlade jag om och om igen...gode gud gör så det är kvar, gode gud gör så att det är kvar....
Gick på recent files och höll andan. Tomt!
Allt mitt jobb var borta! Illustrator är inte som word som självsparar med jämna mellanrum. Nej nej, här hänger allt på den som sitter bakom skärmen. Jag hade inte gjort mitt jobb, jag var för inne i det jag gjorde i stunden.

Klockan var runt åtta på kvällen och jag tänkte att nu skiter jag i det här och går och lägger mig. Men skam den som ger sig.
Som tur var hade jag tagit några få skärmdumpar i början och den senaste fick ligga som mall för den nya bilden.


































Arbetet efter sista skärmdumpen hade kommit mycket längre, en figur var klar och den andra långt gången.

Ikväll ska jag spara, spara, spara!!

söndag 14 oktober 2018

Nystädat

Söndag och nystädat hem! Fy tusan så skönt att börja veckan på noll.
Jag tänkte sätta mig och lyssna på en ljudbok och fortsätta rita till boken. Jag kom av mig och tappade lite fokus och nu känns det lite svårt att komma igång igen.

Jag har även slutfört lite nya figurer så lagret inför julmarknaden är utökat.




lördag 13 oktober 2018

Fantastisk fantasi

Jag har hört att det är många som tycker att det inte finns något mer ointressant än att höra någon annan dela med sig av nattens drömmar.
Själv är jag så fascinerad av detta "fenomen", alltså drömmar. Varför drömmer vi? Vad vill drömmarna säga? Finns det nån dold mening i det vi drömmer - något som ska hjälpa mig eller få mig att inse något?
Jag har varit på några drömföreläsningar och det är ett väldigt intressant ämne.

Jag drömmer oerhört mycket, och väldigt detaljerat. Miljöerna är som hämtade ut fantasyfilmen och jag kan förundras över hur jag kan drömma sånt som jag drömmer.
Men drömmar är svåra att beskriva för andra, ofta blir det hackigt och osammanhängande och det känns inte alltid som att man har bilden klar för sig.
Jag önskar verkligen att jag kunde dela med mig av de oerhört häftiga miljöer och händelser som utspelar sig i min hjärna om nätterna.


Kanske kan man säga att drömma är ett av mina intressen.

Den senaste veckan ha vi läst om hjärnan i skolan. Tänk vad betydelsefull den är, och vad den kan göra. Både hjälpa och stjälpa.
Att lite grå och vit substans kan innehålla så mycket!

torsdag 11 oktober 2018

Same thinking - same result

Under lång tid, jag vet faktiskt inte om det är under hela mitt liv, har jag känt att jag inte kan göra saker lika bra som alla andra.
Av den anledningen har jag varit rädd för att testa, utmana mig själv eftersom jag inte vill misslyckas.
Om någon säger något bra om mig eller något jag har gjort så har jag svårt att ta den komplimangen. Jag blir både glad och generad. Tacksam. I samma sekund tänker jag att det är något de bara säger för att vara snäll.

Om man inte testar kan man aldrig misslyckas, men man kan inte heller lyckas. Min mamma har alltid bankat in att man inte ska vara rädd för att fråga. Hon har definitivt inte den spärren som jag har.
Det värsta är att jag hellre låter bli att fråga för att inte verka korkad. Men hur korkat är inte det!
Jag tror att många med mig känner samma sak - man vill inte visa att man inte förstår. Istället sitter man där, ler och nickar, låtsas som att allt är solklart. Idioti!

Jag har inte trott att jag kunde studera. Dels för att jag av erfarenhet vet att jag är väldigt splittrad som person och har svårt att hålla mig till ämnet. Och då sedan läsa på distans.....oh my god! Det skulle jag aldrig klara av.
Jag vill jobba med kreativa saker. Jag vill inte ha några krav. Jag vill inte bekymra mig om pengar. Jag vill inte ha deadlines. Jag vill kunna göra som jag vill. Jag vill bestämma över mig själv.

I det verkliga livet funkar inte det. Det förstår jag. Tiden vi har på jorden är begränsad och varje dag som går utan att jag/vi tar tag i det är en dag som går förlorad.
Jag var trött på mitt jobb, jag var trött på att få skäll, jag var trött på människor, jag var trött på mina arbetsuppgifter. Det sög musten och engagemanget ur mig. Jag kände att om jag inte tar tag i det nu så blir jag kvar här resten av mitt liv.
Så...jag slängde in en ansökan på vinst och förlust. Jag visste inte om jag egentligen ville det här men jag tog mig vidare till ansökningsprovet. Jag gjorde det och klarade av det. Kanske var det för att jag inte hade så stora förhoppningar.
Det slutade med att jag blev antagen till utbildningen. Jag ringde till min mamma och grät. Jag var så lättad, och kanske var det då jag insåg att jag verkligen ville det här.

Men att studera...det var ju något jag aldrig skulle klara av. Men, nu har det gått snart två månader och jag kämpar på. Det är ingen dans på rosor. Absolut inte!
En kurs är avklarad, en kurs jag avskydde men som jag trots allt tog mig igenom. Jag har klarat alla uppgifter och väntar nu på slutbetyget i det.
Idag fick jag tillbaka min sista inlämningsuppgift i ämnet. Det vara bara positiv respons, med ett litet litet minus för ett extra kommatecken som jag  att in. (Vem bryr sig!)

Jag kanske kan det här i alla fall. Jag kanske inte är så korkad som jag trodde! Men oron när jag känner att jag förstår är lömsk. Hela tiden sitter den där lilla djävulen på min axel och viskar....förstår du verkligen, kan du verkligen ha gjort rätt. När det går för lätt blir jag osäker på om jag verkligen förstått vad det handlar om.



Jag tänker i alla fall sluta lyssna på den där lilla elaka rösten, de flesta dagarna.
Jag ska fan i mig fixa det här!

tisdag 9 oktober 2018

Granjäveln ska upp

När jag flyttade ht till Umeå gav jag bort den jättefina julgranen jag hade med mig, till mina föräldrar. Den var jättefin, väldigt äkta för att vara fejk. Men jag ville börja på nytt, ville välja gran själv.
Och det gjorde jag! Jag trotsade alla regler och köpte en vit pärlemor-gran. En som gnistrar!

Jag har allltid älskat julen. Det är något speciellt och magiskt med det, men de sista åren innan jag flyttade hit var det förknippat med så mycket ångest och jobbiga känslor att magin försvann.
Det blir självklar aldrig så magiskt som det var när man var liten, men jag vill ändå ha det så mysigt som det går - i vuxna mått mätta.

Första året här mådde jag ganska si och så. Jag var inte hemma speciellt mycket utan flydde känslorna och tankarna genom att helt enkelt flytta in hos en vän. Men jul är jul och granen ska upp. Så upp kom den, utan något vidare engagemang.
Jag är en person som är svag för riktiga filmjular à la Disney, med färgade lampor i granen. Problemet var att sladdarna till min julbelysning var svarta och granen vit. Ingen vacker kombination!
Nåväl, som jag sa var jag inte speciellt engagerad - granen kom upp, stod där i sin ensamhet och packades ner.

Förra året - granen kom inte ens in i lägenheten trots den nya ljusslingan jag investerat i. Tankarna på att faktiskt fira jul utomlands i värmen kom över mig - något som jag aldrig trodde jag skulle kunna känna. Dock var jag hemma, firade med familjen om än den där riktiga julkänslan inte riktigt infann sig.

Idag är det.....


...jajemen, 76 dagar kvar till julafton. I år ska granjäveln upp, med ljusslinga å allt!
Det är bra att ha satt ett mål i livet! Eller hur?!

måndag 8 oktober 2018

Näsan ovan ytan

De veckor då jag är i Luleå har jag otroligt svårt att få ihop vilken dag som är vilken. Jag kommer hem på tisdagkvällen och i min värld är det då måndag på onsdagen. Det blir liksom fel resten av veckan.
I gruppen turas vi om att ha "depp-dagar" när allt känns tungt Idag var det Ninas dag och jag har försökt få henne att inse att det är helt okej att känna att saker känns tunga vissa dagar. Jag är definitivt inte på topp varje dag. Men så länge vi inte har våra dåliga dagar samtidigt är det i iallafall någon av oss som håller näsan ovan vattenytan.


Jag försöker komma på nåt nytt att skriva om men förutom skolan är det inte så himla mycket man hinner med.

* Jag har varit på gym -  en gång. Det var rätt okej.
* Jag har börjat se Chesapeake Shores - en mycket bra serie
* Jag har tvättat sängkläderna - ska bädda rent ikväll - underbart!
* Det har snöat en gång - och smält bort.
* Avslutat hos sjukgymnasten med axeln och hoppas härmed att bli skickad vidare till ortopeden.
* Spelat Skip-Boo med min mamma, 3 gånger - lät henne vinna alla tre.
* Köpt vitaminer för 400 spänn - viktigt att få i sig!
* Sytt lite inför julmarknaden - betalade in för marknadsplatsen förra veckan.
* Har fått nackspärr på höger sida - önskar jag kunde knäcka till det själv.
* Klippt några klor på Kiwi - de är som nålar

Ja, det var väl i princip det jag gjort utöver studierna....så då är ni uppdaterade!




måndag 1 oktober 2018

Tandtroll

Funderar på om jag kanske ska sy upp lite tandtroll till julmarknaden. Det var länge sedan och alltid skrämmer det nån liten unge till att borsta tänderna!




torsdag 27 september 2018

Friends

Det som känns bra, när man drabbas av sina låga tankar och allt känns jobbigt, är att vår klass är så himla bra.
Jag har ju inte lärt känna alla lika bra ännu. Det blir ju naturligt att man lär känna sin lilla studiegrupp bäst eftersom det är dessa personer man har mest kontakt med i fråga om grupparbeten och liknande.

Men det vi försöker peppa varandra så gott det går. När en har en dålig dag är det alltid någon som har en bättre och kan bjuda på lite positivitet. Det känns bra!
Och att vi faktiskt kan hjälpa varandra med olika saker!

På måndag och tisdag är det dags att träffas på riktigt igen! De senaste dagarna har känts lite tunga för mig. Jag känner att jag hamnat i en energisvacka och det är svårt att sätta sig med skolarbetet.
Jag har dock sett till att inte vara allt för sträng mot mig själv nu, och sett till att göra lite annat än bara studier. Dels för att samla lite energi, dels för att tänka på nåt helt annat. Och detta försöker jag utföra UTAN dåligt samvete.....det går väl si och så med det men jag jobbar på det.


onsdag 26 september 2018

Du kan vara en toalett!

Tusan vad jag skulle vilja gå på halloweenfest. Det kliar i fingrarna efter att få "spöka ut mig".
Min yngsta systerdotter ringde en kväll, hon är 6 år. Jag frågade vad hon skulle klä ut sig till och hon berättade att hon skulle vara en zombieprinsessa. När jag högt funderade på vad jag skulle kunna klä ut mig till svarade hon:
- Du kan vara en toalett!
- Eh....jaha....hur tänkte du nu? frågade jag henne.
- Ja men du har ju toalettsitsen som du hade på dig när vi var på Harry Potter!

Tänk att det har jag! Den hänger där i all sin glans i förrådet.




måndag 24 september 2018

Mitt mörker

När jag var lite tyckte jag att min mamma var skittråkig när hon ville dra upp ljuset när vi skulle äta mysmiddag med tända ljus.
Hon ville alltid tända upp fler lampor och det förtog effekten av levande ljus.

Idag är jag där! Nu är det jag som kommit till den punkten då mörkret stör mig. Det stör mig på så sätt att det är svårt att se vad man gör, jag blir trött i ögonen och i kroppen. Det nästan kryper i skinnet på mig när det blir för mörkt.

Självklart tycker jag det är mysigt att släcka ner, tända levande ljus och bara "kose" mig, men annars vill jag ha ljus omkring mig.


Nu har det börjat bli mörkt på kvällen, klockan är 19.47 och det är kolsvart ute. Det känns nästan som att mörkret stänger in mig och ger mig lite panikkänslor. Jag klarar inte av den långa mörka perioden på året. Jag är verkligen konstant trött.

Jag vet inte vart man ska bosätta sig för att få ljus?

söndag 23 september 2018

Tager du denna......

I går var det bröllop för mina vänner Madeleine och Robert som äntligen, efter 10 år tillsammans, bestämt sig för att gifta sig.


Jag gick till kyrkan tillsammans med mina föräldrar och försökte göra mitt bästa för att behärska mig under vigselakten.
Många tankar, känslor och mycket glädje vällde upp och tog över. Direkt de kom in kände jag att det här kommer aldrig gå. Min guddotter Liv spelade piano under intågandet i kyrkan och senare var det dags för hennes syster Evelina och bonussyster Tua att spela och sjunga.


Och jag började så klart gråta....snoret och tårarna forsade och jag viskade desperat till min mamma....jaha...då var det dags igen...har du nåt papper?
Hon som alltid är utrustade med allt i handväskan fiskade upp tre tvättlappar som jag kunde använda till att badda mig under ögonen. När alla andra sjöng en psalm försökte jag dränka mina snytningar i sången.


Mitt under själva vigselakten kom ett grymtande från första raden och Liv och Evelina försökte dämpa skrattet så gott det gick. Det var inte förrän efteråt jag fick höra att det var Erica, som bor i Australien som ville vara med på bröllopet, men att hon blivit uppringd precis när det var dags att utfodra grisarna.

När vi skulle gå ut frågade jag min mamma om det märktes att jag hade gråtit. Nä, svarade hon....det kanske syns att du blivit lite rörd. Efter att vi grattat och kramat om brudparet gick jag på toaletten....mötte ett rödmosigt ansikte i spegeln och insåg att det min mamma just sagt var en stor fet lögn.

Efter att ha bättrat på sminket gick sällskapet till Orangeriet där det bjöds på lunch och boulespel och senare på eftermiddagen åkte vi hem till deras relativt nyinköpta hus och åt tårta och umgicks!


En supertrevlig dag fylld med tårar och glädje! Jag är så glad för deras skull!!!


torsdag 20 september 2018

I feel sad.....

Jag känner mig ärligt sagt lite låg och ledsen just nu. Skolan har pågått i drygt en månad och jag har hamnat i en jättehärlig klass.
Det har varit kämpigt att ställa om sig från arbete till studier. Jag är ovan att studera och har väldigt höga krav på mig själv så den här månaden har varit kantad av stress och prestationsångest. Men det känns som att vi alla är på samma linje och vi kan diskutera med varandra när det kör ihop sig.

Jag går ju en utbildning på halvdistans, vilket innebär att jag är i Luleå några dagar ungefär var tredje vecka. Luleå är min hemstad och det har känts naturligt att åka tillbaka dit. Visst är det lite jobbigt att behöva pendla 26 mil enkel väg så pass ofta men det går ändå bra. Jag får ju dessutom chans att träffa vänner som jag har kvar där.
Sarah och Freddy är så snälla och liter mig sova över och det är jag grymt tacksam över. Men det känns ju samtidigt som att jag inte vill utnyttja deras gästfrihet allt för mycket.

När jag var i Luleå och skrev provet för utbildningen frågade kursledaren varför jag inte hade sökt utbildningen i Umeå. Jag blev lite ställd eftersom jag inte hade koll på att Lernia faktiskt hade utbildningen där denna termin. Jag visste att universitetet körde den men eftersom jag inte hade allmän högskolebehörighet kändes det inte aktuellt att söka dit.

Hur som helst, jag kom in i Luleå. Vi är en klass som sitter på tre ställen i Sverige, förutom Luleå sitter ett gäng i Östersund och ett annat i Visby.
Första skoldagen informerades det om LIA, som är våra praktikperioder då vi ska vara ute på arbetsplatser och lära oss jobbet. 3 perioder som är ca 6-7 veckor långa om jag inte minns helt fel.
Eftersom Luleå hör till Norrbotten så är det där de ser till att ordna praktiken. Alla ska i den mån det är möjligt få en plats så nära hemmet som det går. Dock kan det bli nån mils pendling i värsta fall.
Jag blev naturligtvis orolig för hur det ska bli för mig, eftersom jag bor i Västerbotten och vi inte själv får ordna praktikplatser (allt ska gå genom en samordnare).

I går skickade jag frågan till vår kursledare och fick till svar:

När det gäller LIA i Västerbotten så har vi svårt att få platser där då regionen har "egna" utbildningar som prioriteras i första hand. Inom LÖV har vi platser i  ​Norrbotten.

Med det svaret tappade jag styrfart och kände att det låste sig i mig. Ska det vara helt omöjligt att ordna? Det handlar om en ynka plats.
Jag frågade om jag inte kunde kontakta Västerbottens samordnare för att själv höra om de kunde hjälpa mig, alternativt ordna plats själv. Fick då till svar att jag skulle ringa henne kl 16 idag.

Så nu sitter jag här...6 timmar med en klump i magen...och väntar på att klockan ska bli 16.
Innebär det här att jag måste hoppa av utbildningen? Jag har inte ekonomisk möjlighet att betala dubbla hyror för att bo 3 perioder på 6-7 veckor i Norrbotten. Det finns inte på kartan!


Det blir kanske så att jag får dra på mig blåtröjan igen och ställa mig bakom disken och lyssna på alla arga kunder. Känns rent ut sagt piss!

onsdag 19 september 2018

Instagrambilder

Vill bara dela med mig av de fina bilderna som Frida Kempe tog till Juliets instagram!
Färgglatt och fint! Härligt jobbat Frida!



tisdag 18 september 2018

Ett stänk av panik

26 mil senare landade jag i sängen hemma. Pustade ut efter en hemsk skoldag och en bra skoldag.
Lärare kan vara som natt och dag har jag insett.
Hur som helst låg jag och funderade på hur jag skulle lägga upp de kommande dagarnas studier och uppgifter, tänkte att Jim (vi har honom i anatomi och sjukdomslära) är allt bra underbar. Han är en lärare som förstår och kan lära ut, inga överraskningar där inte! Det känns tryggt!

Scrollade igenom studiegruppens chatt eftersom jag inaktiverade den medans jag körde bil. De där tjejerna kan verkligen chatta emellanåt och det plingar som bara den. Det stör min ljudbok ;)

Höll på att svälja tungan när jag kom till detta meddelande:


Med bankande hjärta gick jag in på vår portal....helvete, helvete, helvete.....
Läste Jims meddelande.....

Hej alla!
Dagens "träff" gav tillfälle att fundera om vi inte skulle ha ett litet anatomiprov. Tillsammans med Visbygruppen så kom vi överens om att terminologin nedan bör ingå i grundkursen. Lär in utantill. Uttal och betoning mycket viktigt.........ingen litteratur är tillåten. Provtillfälle kommer framöver........
Tack för idag! Ha det gott!
/Jim


Herreguud vilken underbar människa han är! Jag dör!
Nu kan jag lugna ner mig lite och bara ta det lugnt resten av kvällen.

lördag 15 september 2018

När man kan släppa sin prestationsångest

Det är alltid en osäkerhet när man ska starta ett nytt projekt. Speciellt när det är något man aldrig gjort förut.
Det jag ska göra i dagsläge är att illustrera ett omslag och ett uppslag till en barnbok. Jag vet lite om karaktärerna och kommer få läsa det fullständiga bokmanuset om ett par veckor.
När jag har gjort det kommer manuset och bilderna skickas runt till olika bokförlag och förhoppningsvis tycker det att allt är så bra att de vill ge ut boken.

Jag har haft lite prestationsångest för att rita mänskliga figurer. Det är inget jag gjort förut, inget jag känner mig trygg med. Men så kom jag på att jag faktiskt kan basera dem på mina figurer, bara göra dem mänskliga. På ett ungefär.

När man jobbar med en person som har en vision av hur resultatet ska bli, som har skrivit boken med en bild av karaktärerna är det svårt att veta om man hamnat rätt. Därför gjorde jag några snabbskisser och skickade dessa till Malin för att få lite feedback innan jag la ner mer tid på dem.

Svaret jag fick gjorde mig jätteglad, och mycket av mina farhågor släppte.

Åh, sååå fina!! Jag älskar skisserna! Ser dina ”vanliga” figurer i Milo, perfekt mix med min tanke om hur han ska se ut 😊 Och barnen är ljuvliga! Manus kommer inom ett par veckor.

I dag satte jag mig och började trixa lite med dem i illustrator. Bara så jag har karaktärerna som en fast grund att utgå ifrån när jag utvecklar dem.




Det här känns sjukt spännande! Det gäller bara att få tid för det här vid sidan av studierna. Men det måste jag, jag menar - hur ofta blir man tillfrågad?!


torsdag 13 september 2018

Att illustrera verkligheten

Idag började jag skissa litegrann på illustrationerna till boken. Det känns lite svårt eftersom jag inte fått läsa boken än, men den skulle komma i slutet på månaden.
Men jag kan i iallafall börja fila på karaktärerna.

Jag är inte van att rita människor. Verkligen inte. Ärligt talat vet jag inte hur man gör. Jag är van att rita lite udda saker, som kan se ut lite hur som helst. Men Malin Toverud som skrivit boken valde trots ut mig efter mina illustrationer så jag antar att hon gillar min stil.
Jag ska försöka behålla lite Luna även i dessa karaktärer, även om de ska vara mänskliga. 

Det här blir verkligen en utmaning. Jag har många detaljer som jag vill testa. Jag vet inte om de är genomförbara men det är i alla fall värt att prova.
Jag skulle vilja prova att blanda både handmålat och det jag illustrerar på datorn.


Bilden kommer från mönsterrapporten jag jobbade med i klädkollektionen som nyss kom ut hos Juliet.

onsdag 12 september 2018

En hög med korvar

Efter den här morgonen känns det som att alla uppgifter hopat sig till en stor bajshög. Ursäkta mitt omogna uttryck, men det är så det känns.
Det jag måste försöka nu är att ta en korv i taget och sortera upp alla uppgifter både för att få en överblick och för att min hjärna inte totalt ska koka över.

Vissa människor sätts på en position för att lära ut, men har ingen pedagogik eller planering. Det skapar bara en massa förvirring hos mig. Jag vill ha information INNAN jag börjar med en uppgift, inte nya riktlinjer allt eftersom. Det funkar inte.

Det regnar och jag tycker lite synd om mig själv och mina klasskompisar. Jag har uppfattat att det är många som känner sig extremt stressade över utbildningen, och det gör jag med emellanåt.
Jag får försöka att bara ta en sak i taget och inte tänka på allt samtidigt, för då går jag under.

tisdag 11 september 2018

Kläder

Nu är första mönstret ute i handeln! Tidigare i år jobbade jag fram två stycken mönster till tyger som Stina skulle göra sy upp kläder av och sälja i sin butik Juliet.
Nu är den första laddningen på plats!
Ni hittar kläderna på www.juliet.se och är ni eller bor ni i Stockholm kan ni gå in i den riktiga butiken på Hornsgatan 48.

Här är ett urval av de kläder som finns, och de finns i många olika storlekar!



fredag 7 september 2018

Kanske blir det struktur trots allt

Dagen började med grupparbete, plugg och inlämning av kompletteringar och inlämningsuppgifter.
Dagen avslutades med storröjning här hemma, dammtorkning, sortering och tvättning.
Jag njuter av att göra något annat än att mata hjärnan med fakta. Att bara kunna gå omkring här hemma och fixa, lyssna på ljudbok och njuta av att det blir ordning och reda det är snudd på himmelriket! 
Just idag känner jag ett lugn i kroppen. Det känns som att det kommer att bli ordning på alla tankar och jag kommer få struktur på det hela, om än det kanske tar ett tag,

För första gången på länge så känns det även som att helger innebär ledighet. Jag kommer dock att börja jobba varannan helg fr.o.m. 6/10, så jag får val passa på att njuta nu.
Ska strax lägga mig och kika på Younger på TV4 Play. Jag har några säsonger att ta igen.
Natti natti!


torsdag 6 september 2018

Här ska röjas!!

Oj vad jag har varit seg idag. Jag och Evelina var på middag hos Pernilla igår, och sen kom Roger dit  och var snäll nog att skjutsa hem oss till stan igen.  När jag la mig i sängen var klockan redan 01.47. När hände det senast?
Klockan ringde en evighet i morse innan jag förstod vad det handlade om.

Så här känner jag mig just nu....

Jag gav mig ut på en promenad på förmiddagen och var hemma igen en kvart innan lektionen i sjukdomslära skulle börja. Vilken underbar lärare vi har i det ämnet! Här kan man verkligen se att det är skillnad på vilka som kan, och inte kan lära ut och få ett ämne att bli intressant.

Just nu vankar jag av och an och väntar på att det ska bli lagligt att gå och lägga sig för kvällen.
Tänker att i helgen ska jag röja här hemma...slänga alla lik, dvs döda växter jag har på balkongen, dammtorka och göra fint inför nästa vecka. Jag har svårt att koncentrera mig på skolan om det är alltför rörigt här hemma.

onsdag 5 september 2018

I wish vs. I am

Jag är inte ensam om att ha drömmar. Det kan vara drömmar om saker jag vill uppnå, göra, uppleva. Men det är också drömmar om vad jag önskade att var.
Vi har alla styrkor och svagheter. En del visar bara det ena eller det andra. Speciellt på sociala medier är det lätt att hamna i det "perfekta". Alla ser ut att ha det perfekt. De framstår som att de lever det liv de drömmer om och det enda man tar del av är den städade, nyrenoverade och sminkade ytan.

Ingen visar när de fulgråter i sina slitna mjukisbyxor och pressar i sig en massa onyttigt.
Alla vill upprätthålla fasaden av att de lever det liv de vill och är ämnade för.
Trots att de flesta genomskådat detta skapar det ändå en stress eftersom vi inte känner att vi är lika framgångsrika och lyckade.

Jag är inte rädd för att bjuda på mig själv. Jag kan dela med mig både av framgångar, oro, hjärnspöken och misslyckanden. Det är inget fel i det! Det visar bara att jag är mänsklig - en helt vanlig människa.
Det här är jag liksom, på gott och ont!

Vad jag önskar vs vad jag är:
* Jag önskar att jag var modig att kasta mig ut i allt nytt
men...
* jag är en ganska feg person som hellre låter bli att testa än att misslyckas

* Jag önskar att jag var ordningsam och strukturerad
men...
* jag är ostrukturerad och slarvig

* Jag önskar jag hade självförtroende och självkänsla nog att tro på mig själv i alla lägen
men...
* jag känner mig ofta i underläge och är rädd och osäker

* Jag önskar att jag någon gång skulle våga be en person som gjort mig ont fara åt helhet
men...
* jag ser den lilla människan bakom, tycker synd om och tar på mig skulden

* Jag önskar att jag var en människa som älskade träning
men...
* jag är en slö latmask som trivs bäst i soffan och gärna skjuter upp saker till morgondagen

* Jag önskar att jag sa ja oftare
men...
* jag blir så lätt bekväm, tycker att det är jobbigt att komma iväg

Jag önskar att jag kunde hålla ordning hemma
men...
* jag tokstädar istället för liv och lust och låter det förfalla däremellan

* Jag önskar att jag kunde ta en komplimang på ett bra sätt
men...
* jag skämtar bort det eller tycker äsch...det där...det kan vem som helst göra bättre

Efter en dag med hjärnkaos tar jag nu en tidig kväll. Jag lämnar hemmet och hälsar på hemma hos Pernilla. Behöver tänka på lite annat än skolan nu!

tisdag 4 september 2018

I just can´t get it right!

Jag upplever att jag ibland har problem att få min högra- och vänstra hjärnhalva att sammarbeta.
Ett exempel är från när jag utbildade mig till massör. Om jag lärde mig en rörelse på höger ben, och sedan skulle gå över och göra samma på vänster, fast med händerna tvärtom så blev det stopp i huvudet. Jag fick det verkligen inte att fungera.

Nu har jag inte riktigt samma problem....men det handlar om inlärning - återigen.
Jag har en macdator, men en PC mus. Det resulterar i att allt jag gör blir tvärtom. Om jag scrollar ner så går det egentligen upp, och tvärtom. Hänger ni med? Och jag har lärt mig det nu, det känns naturligt.
Nu med en lånad PC med tillhörande mus går ju allt åt "rätt" håll. Borde ju inte vara så svårt att fatta kan man tycka. Ganska logiskt, eller hur?

Lägg då till att jag varierar mellan dessa två datorer - det blir problem i huvudet på mig! Får kanske göra pilar på respektive datormus så jag vet vilken som är "rätt" och vilken som är "fel".