torsdag 20 september 2018

I feel sad.....

Jag känner mig ärligt sagt lite låg och ledsen just nu. Skolan har pågått i drygt en månad och jag har hamnat i en jättehärlig klass.
Det har varit kämpigt att ställa om sig från arbete till studier. Jag är ovan att studera och har väldigt höga krav på mig själv så den här månaden har varit kantad av stress och prestationsångest. Men det känns som att vi alla är på samma linje och vi kan diskutera med varandra när det kör ihop sig.

Jag går ju en utbildning på halvdistans, vilket innebär att jag är i Luleå några dagar ungefär var tredje vecka. Luleå är min hemstad och det har känts naturligt att åka tillbaka dit. Visst är det lite jobbigt att behöva pendla 26 mil enkel väg så pass ofta men det går ändå bra. Jag får ju dessutom chans att träffa vänner som jag har kvar där.
Sarah och Freddy är så snälla och liter mig sova över och det är jag grymt tacksam över. Men det känns ju samtidigt som att jag inte vill utnyttja deras gästfrihet allt för mycket.

När jag var i Luleå och skrev provet för utbildningen frågade kursledaren varför jag inte hade sökt utbildningen i Umeå. Jag blev lite ställd eftersom jag inte hade koll på att Lernia faktiskt hade utbildningen där denna termin. Jag visste att universitetet körde den men eftersom jag inte hade allmän högskolebehörighet kändes det inte aktuellt att söka dit.

Hur som helst, jag kom in i Luleå. Vi är en klass som sitter på tre ställen i Sverige, förutom Luleå sitter ett gäng i Östersund och ett annat i Visby.
Första skoldagen informerades det om LIA, som är våra praktikperioder då vi ska vara ute på arbetsplatser och lära oss jobbet. 3 perioder som är ca 6-7 veckor långa om jag inte minns helt fel.
Eftersom Luleå hör till Norrbotten så är det där de ser till att ordna praktiken. Alla ska i den mån det är möjligt få en plats så nära hemmet som det går. Dock kan det bli nån mils pendling i värsta fall.
Jag blev naturligtvis orolig för hur det ska bli för mig, eftersom jag bor i Västerbotten och vi inte själv får ordna praktikplatser (allt ska gå genom en samordnare).

I går skickade jag frågan till vår kursledare och fick till svar:

När det gäller LIA i Västerbotten så har vi svårt att få platser där då regionen har "egna" utbildningar som prioriteras i första hand. Inom LÖV har vi platser i  ​Norrbotten.

Med det svaret tappade jag styrfart och kände att det låste sig i mig. Ska det vara helt omöjligt att ordna? Det handlar om en ynka plats.
Jag frågade om jag inte kunde kontakta Västerbottens samordnare för att själv höra om de kunde hjälpa mig, alternativt ordna plats själv. Fick då till svar att jag skulle ringa henne kl 16 idag.

Så nu sitter jag här...6 timmar med en klump i magen...och väntar på att klockan ska bli 16.
Innebär det här att jag måste hoppa av utbildningen? Jag har inte ekonomisk möjlighet att betala dubbla hyror för att bo 3 perioder på 6-7 veckor i Norrbotten. Det finns inte på kartan!


Det blir kanske så att jag får dra på mig blåtröjan igen och ställa mig bakom disken och lyssna på alla arga kunder. Känns rent ut sagt piss!

onsdag 19 september 2018

Instagrambilder

Vill bara dela med mig av de fina bilderna som Frida Kempe tog till Juliets instagram!
Färgglatt och fint! Härligt jobbat Frida!



tisdag 18 september 2018

Ett stänk av panik

26 mil senare landade jag i sängen hemma. Pustade ut efter en hemsk skoldag och en bra skoldag.
Lärare kan vara som natt och dag har jag insett.
Hur som helst låg jag och funderade på hur jag skulle lägga upp de kommande dagarnas studier och uppgifter, tänkte att Jim (vi har honom i anatomi och sjukdomslära) är allt bra underbar. Han är en lärare som förstår och kan lära ut, inga överraskningar där inte! Det känns tryggt!

Scrollade igenom studiegruppens chatt eftersom jag inaktiverade den medans jag körde bil. De där tjejerna kan verkligen chatta emellanåt och det plingar som bara den. Det stör min ljudbok ;)

Höll på att svälja tungan när jag kom till detta meddelande:


Med bankande hjärta gick jag in på vår portal....helvete, helvete, helvete.....
Läste Jims meddelande.....

Hej alla!
Dagens "träff" gav tillfälle att fundera om vi inte skulle ha ett litet anatomiprov. Tillsammans med Visbygruppen så kom vi överens om att terminologin nedan bör ingå i grundkursen. Lär in utantill. Uttal och betoning mycket viktigt.........ingen litteratur är tillåten. Provtillfälle kommer framöver........
Tack för idag! Ha det gott!
/Jim


Herreguud vilken underbar människa han är! Jag dör!
Nu kan jag lugna ner mig lite och bara ta det lugnt resten av kvällen.

lördag 15 september 2018

När man kan släppa sin prestationsångest

Det är alltid en osäkerhet när man ska starta ett nytt projekt. Speciellt när det är något man aldrig gjort förut.
Det jag ska göra i dagsläge är att illustrera ett omslag och ett uppslag till en barnbok. Jag vet lite om karaktärerna och kommer få läsa det fullständiga bokmanuset om ett par veckor.
När jag har gjort det kommer manuset och bilderna skickas runt till olika bokförlag och förhoppningsvis tycker det att allt är så bra att de vill ge ut boken.

Jag har haft lite prestationsångest för att rita mänskliga figurer. Det är inget jag gjort förut, inget jag känner mig trygg med. Men så kom jag på att jag faktiskt kan basera dem på mina figurer, bara göra dem mänskliga. På ett ungefär.

När man jobbar med en person som har en vision av hur resultatet ska bli, som har skrivit boken med en bild av karaktärerna är det svårt att veta om man hamnat rätt. Därför gjorde jag några snabbskisser och skickade dessa till Malin för att få lite feedback innan jag la ner mer tid på dem.

Svaret jag fick gjorde mig jätteglad, och mycket av mina farhågor släppte.

Åh, sååå fina!! Jag älskar skisserna! Ser dina ”vanliga” figurer i Milo, perfekt mix med min tanke om hur han ska se ut 😊 Och barnen är ljuvliga! Manus kommer inom ett par veckor.

I dag satte jag mig och började trixa lite med dem i illustrator. Bara så jag har karaktärerna som en fast grund att utgå ifrån när jag utvecklar dem.




Det här känns sjukt spännande! Det gäller bara att få tid för det här vid sidan av studierna. Men det måste jag, jag menar - hur ofta blir man tillfrågad?!


torsdag 13 september 2018

Att illustrera verkligheten

Idag började jag skissa litegrann på illustrationerna till boken. Det känns lite svårt eftersom jag inte fått läsa boken än, men den skulle komma i slutet på månaden.
Men jag kan i iallafall börja fila på karaktärerna.

Jag är inte van att rita människor. Verkligen inte. Ärligt talat vet jag inte hur man gör. Jag är van att rita lite udda saker, som kan se ut lite hur som helst. Men Malin Toverud som skrivit boken valde trots ut mig efter mina illustrationer så jag antar att hon gillar min stil.
Jag ska försöka behålla lite Luna även i dessa karaktärer, även om de ska vara mänskliga. 

Det här blir verkligen en utmaning. Jag har många detaljer som jag vill testa. Jag vet inte om de är genomförbara men det är i alla fall värt att prova.
Jag skulle vilja prova att blanda både handmålat och det jag illustrerar på datorn.


Bilden kommer från mönsterrapporten jag jobbade med i klädkollektionen som nyss kom ut hos Juliet.

onsdag 12 september 2018

En hög med korvar

Efter den här morgonen känns det som att alla uppgifter hopat sig till en stor bajshög. Ursäkta mitt omogna uttryck, men det är så det känns.
Det jag måste försöka nu är att ta en korv i taget och sortera upp alla uppgifter både för att få en överblick och för att min hjärna inte totalt ska koka över.

Vissa människor sätts på en position för att lära ut, men har ingen pedagogik eller planering. Det skapar bara en massa förvirring hos mig. Jag vill ha information INNAN jag börjar med en uppgift, inte nya riktlinjer allt eftersom. Det funkar inte.

Det regnar och jag tycker lite synd om mig själv och mina klasskompisar. Jag har uppfattat att det är många som känner sig extremt stressade över utbildningen, och det gör jag med emellanåt.
Jag får försöka att bara ta en sak i taget och inte tänka på allt samtidigt, för då går jag under.

tisdag 11 september 2018

Kläder

Nu är första mönstret ute i handeln! Tidigare i år jobbade jag fram två stycken mönster till tyger som Stina skulle göra sy upp kläder av och sälja i sin butik Juliet.
Nu är den första laddningen på plats!
Ni hittar kläderna på www.juliet.se och är ni eller bor ni i Stockholm kan ni gå in i den riktiga butiken på Hornsgatan 48.

Här är ett urval av de kläder som finns, och de finns i många olika storlekar!



fredag 7 september 2018

Kanske blir det struktur trots allt

Dagen började med grupparbete, plugg och inlämning av kompletteringar och inlämningsuppgifter.
Dagen avslutades med storröjning här hemma, dammtorkning, sortering och tvättning.
Jag njuter av att göra något annat än att mata hjärnan med fakta. Att bara kunna gå omkring här hemma och fixa, lyssna på ljudbok och njuta av att det blir ordning och reda det är snudd på himmelriket! 
Just idag känner jag ett lugn i kroppen. Det känns som att det kommer att bli ordning på alla tankar och jag kommer få struktur på det hela, om än det kanske tar ett tag,

För första gången på länge så känns det även som att helger innebär ledighet. Jag kommer dock att börja jobba varannan helg fr.o.m. 6/10, så jag får val passa på att njuta nu.
Ska strax lägga mig och kika på Younger på TV4 Play. Jag har några säsonger att ta igen.
Natti natti!


torsdag 6 september 2018

Här ska röjas!!

Oj vad jag har varit seg idag. Jag och Evelina var på middag hos Pernilla igår, och sen kom Roger dit  och var snäll nog att skjutsa hem oss till stan igen.  När jag la mig i sängen var klockan redan 01.47. När hände det senast?
Klockan ringde en evighet i morse innan jag förstod vad det handlade om.

Så här känner jag mig just nu....

Jag gav mig ut på en promenad på förmiddagen och var hemma igen en kvart innan lektionen i sjukdomslära skulle börja. Vilken underbar lärare vi har i det ämnet! Här kan man verkligen se att det är skillnad på vilka som kan, och inte kan lära ut och få ett ämne att bli intressant.

Just nu vankar jag av och an och väntar på att det ska bli lagligt att gå och lägga sig för kvällen.
Tänker att i helgen ska jag röja här hemma...slänga alla lik, dvs döda växter jag har på balkongen, dammtorka och göra fint inför nästa vecka. Jag har svårt att koncentrera mig på skolan om det är alltför rörigt här hemma.

onsdag 5 september 2018

I wish vs. I am

Jag är inte ensam om att ha drömmar. Det kan vara drömmar om saker jag vill uppnå, göra, uppleva. Men det är också drömmar om vad jag önskade att var.
Vi har alla styrkor och svagheter. En del visar bara det ena eller det andra. Speciellt på sociala medier är det lätt att hamna i det "perfekta". Alla ser ut att ha det perfekt. De framstår som att de lever det liv de drömmer om och det enda man tar del av är den städade, nyrenoverade och sminkade ytan.

Ingen visar när de fulgråter i sina slitna mjukisbyxor och pressar i sig en massa onyttigt.
Alla vill upprätthålla fasaden av att de lever det liv de vill och är ämnade för.
Trots att de flesta genomskådat detta skapar det ändå en stress eftersom vi inte känner att vi är lika framgångsrika och lyckade.

Jag är inte rädd för att bjuda på mig själv. Jag kan dela med mig både av framgångar, oro, hjärnspöken och misslyckanden. Det är inget fel i det! Det visar bara att jag är mänsklig - en helt vanlig människa.
Det här är jag liksom, på gott och ont!

Vad jag önskar vs vad jag är:
* Jag önskar att jag var modig att kasta mig ut i allt nytt
men...
* jag är en ganska feg person som hellre låter bli att testa än att misslyckas

* Jag önskar att jag var ordningsam och strukturerad
men...
* jag är ostrukturerad och slarvig

* Jag önskar jag hade självförtroende och självkänsla nog att tro på mig själv i alla lägen
men...
* jag känner mig ofta i underläge och är rädd och osäker

* Jag önskar att jag någon gång skulle våga be en person som gjort mig ont fara åt helhet
men...
* jag ser den lilla människan bakom, tycker synd om och tar på mig skulden

* Jag önskar att jag var en människa som älskade träning
men...
* jag är en slö latmask som trivs bäst i soffan och gärna skjuter upp saker till morgondagen

* Jag önskar att jag sa ja oftare
men...
* jag blir så lätt bekväm, tycker att det är jobbigt att komma iväg

Jag önskar att jag kunde hålla ordning hemma
men...
* jag tokstädar istället för liv och lust och låter det förfalla däremellan

* Jag önskar att jag kunde ta en komplimang på ett bra sätt
men...
* jag skämtar bort det eller tycker äsch...det där...det kan vem som helst göra bättre

Efter en dag med hjärnkaos tar jag nu en tidig kväll. Jag lämnar hemmet och hälsar på hemma hos Pernilla. Behöver tänka på lite annat än skolan nu!

tisdag 4 september 2018

I just can´t get it right!

Jag upplever att jag ibland har problem att få min högra- och vänstra hjärnhalva att sammarbeta.
Ett exempel är från när jag utbildade mig till massör. Om jag lärde mig en rörelse på höger ben, och sedan skulle gå över och göra samma på vänster, fast med händerna tvärtom så blev det stopp i huvudet. Jag fick det verkligen inte att fungera.

Nu har jag inte riktigt samma problem....men det handlar om inlärning - återigen.
Jag har en macdator, men en PC mus. Det resulterar i att allt jag gör blir tvärtom. Om jag scrollar ner så går det egentligen upp, och tvärtom. Hänger ni med? Och jag har lärt mig det nu, det känns naturligt.
Nu med en lånad PC med tillhörande mus går ju allt åt "rätt" håll. Borde ju inte vara så svårt att fatta kan man tycka. Ganska logiskt, eller hur?

Lägg då till att jag varierar mellan dessa två datorer - det blir problem i huvudet på mig! Får kanske göra pilar på respektive datormus så jag vet vilken som är "rätt" och vilken som är "fel".


Vi lever i en liten värld

Ibland inser jag hur nära allt hänger ihop trots att det finns så mycket folk på vår planet. Jag vet flera osannolika samband mellan människor som aldrig träffats men ändå har saker som binder dem samman.

En gång, för många år sedan, var vi hela familjen på Kreta. En mamma och hennes son bodde på samma hotell som oss och den kvinnan och våran mamma var väldigt lika till utseende. Det var lätt att ta fel när man såg dem på håll.
Dessa två var från Luleå, precis som vi, vilket ledde till att vi umgicks under tiden vi var där.
Jag bodde då i en lägenhet på Charlottendal och kvinnan sa att hon med hade bott där när hon var ung. Efter lite mer förklarande från mig exakt vilket hus och lägenhet det var kom det fram att hon hade bott i samma hus, i just den lägenheten jag nu hade. Rätt häftigt!

Det visar sig nu att en av tjejerna i min grupp i skolan har haft en figur som jag gjort (dock har de tappat bort den....slarvigt Nina!!)
Det r så roligt när sådana här kopplingar uppdagas!

Apropå mina figurer så har jag nu anmält mig till Gamlia julmarknad - som vanligt! Den går av stapeln 8-9 december. Tror att jag kommer stå på samma ställe som jag brukar men jag får återkomma med det när jag får bekräftelsen.



måndag 3 september 2018

Malin och hennes inre lugn

Åh herregud....känner mig luddig i skallen efter dagens föreläsning. Kanske inte så mycket av själva lektionen men efter kvarten innan den började.
Jag ansåg att jag var förberedd, hade ätit och skulle bara koppla in mitt headset och koppla upp mig. Lätt som en plätt!

Nä, inte så lätt. Det skulle installeras nån drivrutin för hörlurarna....texten var minimal och i all stress och hast struntade jag i det och valde ett par andra, utan mikrofon. Vi skulle ju ändå bara lyssna.

Fick inget ljud i dessa.....helvete! Skyndar ut i arbetsrummet, sätter i gång den portabla datorn.....ska ladda ner programmet vi ska ha föreläsningen i, nähä....då fungerar det inte att ladda ner. Varför vet jag inte och jag hann inte fundera på det heller.
Med en stressad blick på klockan rusar jag ut i köket igen, laddar ner programmet på mac´en. Ber till gudarna att det ska funka eftersom allt runt skolan är PC baserat. Under tiden skriker katten, facebookgruppen plingar i ett, hörlurarna funkar inte trots batteribyte!
Jag är nära att göra som matadoren i Tjuren Ferdinand och slita mitt hår.
In med katten i annat rum, stäng dörren, sätt mobilen på ljudlöst, hejar på programmet att ladda fortare, letar fram mina mobilhörlurar, kissar två gånger i ren stress....
Jag fick det att funka!


Jag förstår inte varför jag jagar upp mig, eller??

Under föreläsningen fick vi se en del "äckliga" bilder, samt pratade lite om stamcellsforskning.


Bland annat att det är svårt att få tag i organ till de som behöver nya. Då kom vi in på fallet Machiarini.....den italienska läkaren som opererade in konstgjorda luftstrupar på människor - varav alla dog (tror jag).
Det skapade lite samtal i gruppen om de olika ämnena...



Förena nytta med nöje så löser sig det mesta!

Bra är bra nog

Det jag ska skriva om nu är jag inte ensam om. De flesta känner så någongång, andra känner så jämnt. Jag tillhör den andra kategorin.
Vi är inne på den andra skolveckan och idag ska vi ha vår första uppkopplade anatomilektion. Jag hoppas verkligen att tekniken inte strular.
Innan jag satte mig för att skriva det här inlägget läste jag ett inlägg som en av mina klass-/grupparbetarkompisar skrivit. Och hon känner precis som jag - och som sagt, många andra.
Vad har jag gett mig in på? Kommer jag att klara det här? Vad har jag missat? Är alla andra bättre än jag? Jag fattar inte!! Har jag gjort rätt? Tänk om de tycket jag är korkad....listan kan göras lång!

Det är ett svårt beslut att gå från ett fast jobb, med trygghet, inkomst och ramar till ett liv med studier, egna initiativ, prestationer och oro. Det här är mitt jobb de kommande två åren. Jag får betalt för att göra det här. Nu är det ju inte så att jag får lön för det, utan snarare ska försöka överleva på studielån och bidrag, men dock. Förhoppningen och motivationen ligger ju i att det här ska leda till ett jobb framöver.

När det kommer till prestationsångest och krav så blir det lite svårare. När känner jag mig nöjd? När räcker det? Det är ju inte så att jag vill gå omkring med ett dåligt samvete om jag gör något annat på kvällen eller helgerna - såvida jag inte ligger efter i studierna. Men det känns ju inte riktigt lika seriöst när jag sitter hemma och jobbar som om jag sitter i ett klassrum på dagarna. Det är egentligen konstigt, för det är ingen som säger det annat är den lilla djävulen som sitter på min axel och väser i mitt öra.

Det känns i iallafall skönt att vi i gruppen har samma dumma tankar, för då vet jag att det är normalt.
Så när jag sitter där och bankar huvudet i bordet för att jag inte kan och förstår så intalar jag mig själv att det faktiskt inte gått så många dagar på utbildningen!


lördag 1 september 2018

Hej Malin!

Hur många gånger under de senaste åren har jag inte tänkt att det vore roligt att göra nåt annat. Jobba med något kreativt även utanför fritiden.
Några projekt har jag haft men det finns ju speciellt en dröm som jag gått och tänkt på länge.

Idag kom det ett mail....Hej Malin!
Det visade sig att det var ett jobberbjudande. Att illustrera en bok som den här tjejen skriver. En barnbok, som kanske rent av blir en serie av böcker!
Är det för bra för att vara sant?


fredag 31 augusti 2018

Balansgång

Jag är inte van att ha det så här. Jag är van att stämpla in en viss tid och stämpla ut en annan. Däremellan vet jag exakt vad jag gör.
Nu ska jag själv disponera min tid, vara disciplinerad och planera vad som ska göras.
Vi är inne på andra dagen på hemmaplan med studier. Hur lätt är det inte att komma på något annat som man borde göra....dammsuga, sätta igång en tvättmaskin, ja ni förstår dilemmat.

Det gäller att se studierna som ett jobb. Vilket jobb som helst som ska pågå mellan vissa klockslag. Och sedan kan jag med gott samvete göra något annat. Just det har jag svårt för, att känna att det är ett jobb som man blir ledig ifrån.
Samma sak är det när jag syr. Det tycker jag i och för sig är så roligt att jag inte ser det som ett jobb just därför. Men det gäller att hitta balansen mellan jobb/studier och fritid.

Idag har jag skickat in ett arbete i kommunikativ svenska samt att jag läst om celler och cancer.


Jag har även suttit med studieuppgifter om cancer som sedan ska sättas ihop i grupparbetet vi ska börja nästa vecka. Men nu är det fredagkväll och jag har stängt locket på datorn.
Nu ska jag fortsätta sy på mina beställningar!

torsdag 30 augusti 2018

Verkligheten

Jag var slut, fullproppad med information och hade hemlängtan när jag svängde in hemma I gårkväll. Efter tre dagars korvstoppning satte jag mig vid min symaskin och började sy en kyckling. Jag behövde rensa tankarna lite.

Hemma går Kiwi runt och skriker efter en kille. Hon ligger och rullar sig på mattan och är extremt närgången vilket har gjort det svårt för mig att koncentrera mig på mitt första inlämningsarbete. 

 
Men jag har dock försökt vara disciplinerad och inte tänka att jag hinner...sen...

Nu har jag tagit kväll och tar nya friska tag imorgon istället.

onsdag 29 augusti 2018

Home sweet home!

Nu är jag hemma i Umeå igen. I hemmets trygghet!


Fasen vad mycket känslor och tanka r som kommer upp till ytan när jag återvänder till min hemstad. Både sådant som har hänt förr, och tankar på det som varit för inte allt för länge.
Jag ska inte tänka på sådant nu! Min energi måste fokuseras på mig själv och det som är just nu.

Vi fick sluta lite tidigare idag så jag kom hem i bra tid. Jag var inte alltför trött på resan hem. Skrålade med i min spotifylista till Skellefteå får jag stannade för att tanka och gå på toaletten.
Från Skellefteå och hem lyssnade jag på ljudbok.

Väl hemma möts jag av Smilla i hallen. Kiwi ligger och rullar på mattan i vardagsrummet. Hon löper...och skriker!
Det är skönt att vara hemma igen! Borta bra men hemma bäst!

Ikväll tänker jag inte på skolan. Ikväll jobbar jag med företaget. Två specialbeställningar ska göras!'
Imorgon är det skoldags igen, men ikväll är det freetime!


Kommunicera mera!

Sista dagen i Luleå för den här gången. Idag är det dags för Anatomi, fysiologi och sjukdomar. Intressant! Jag ljuger inte! Jag tycker faktiskt om det och ser fram emot dessa lektioner.
Igår var den första dagen med riktig lektion och det innebär Kommunikativ svenska. Hur man skriver, varför och vad man INTE bör göra. Exempelvis SÄRSKRIVA!! Och förkortningar som kan bli aningen missvisande.
Exemplet som läraren visade hade stått i en journal: Pat. mår bra i sin grav.
Det kan tolkas aningen fel som man inte förstår att patienten mår bra i sin graviditet.

Vi startade upp vår grupparbetesgrupp och vårt motto är: Good is good enough! Skönt att alla är på samma nivå.


Kvällen tillbringade jag och Sarah på Pinchos och åt god mat. Alldeles för god mat. Jag hade magknip när vi tog bussen hem eftersom vi nödvändigtvis bara var tvungna att pressa ner churros som sista rätt. Det är som att äta en bit av himmelriket.


Nu har alla barn och vuxna lämnat hemmet och jag ska duscha, packa ihop alla grejer och avsluta sista dagen på skolan innan jag kör tillbaka hemåt igen. Det är då den riktiga utmaningen börjar. Det är då jag själv måste strukturera upp min vardag med studier och allt annat livet bör innehålla.

måndag 27 augusti 2018

Första dagen

04.15 ringde klockan och 06.25 var jag på väg norrut. Mot Luleå, mot skolan, mot framtiden.


15.15 satte jag mig i bilen, stirrig, slut och nervös. Idag har vi bara gått igenom praktiska saker såsom kursplan och annat vi måste veta för att komma igång. Vi har delats upp i grupparbetsgrupper.
Herregud vad mycket vi ska läsa! Och så många olika saker! Jag kände mig rent ut sagt livrädd, men jag får inte tappa tron på mig själv och vad jag klara av.


Jag ska inte ge upp för jag är inte mer korkad än någon annan.
Kämpa!!!!

söndag 26 augusti 2018

Ögonbrynen som försvann.....

Idag känner jag mig aningen tom inombords. Att det skulle bli ett sådant hål bara av att sluta jobba trodde jag inte. Jag vet att jag inte kommer tappa kontakten med de människor som kommit att betyda så oerhört mycket för mig, men det kommer antagligen inte att bli den där vardagskontaktens som det automatiskt blir när man jobbar tillsammans.
Så jag är lite spretig idag. Det känns som att jag har nerver och känslorna utanpå kroppen.
Nervositeten inför att börja något nytt finns där också. Det känns skönt att jag ska bo hos Freddy och Sarah som känner mig så väl och varit med i mitt liv under många år.

Imorgon är det alltså skolstart och jag tror, trots alla känslor som är i omlopp, att det kommer bli superbra.
Jag pratade med min mamma på telefon för någon timme sedan och hon hade en uppmaning till mig inför det nya.
Färga ögonbrynen! 
Jaha, vadå tyckte jag. Jamen kolla på de senaste bilderna du la upp på dig själv på instagram. Du har ju inga ögonbryn! Se till att färga dem nu så du ser lite piggare ut.

Hon hade rätt, som vanligt! Jag hade inga ögonbryn på bilderna. Jag förstår verkligen inte vart de tar vägen....



Nu är det åtgärdat så nu kan man möta mina klasskompisar utan att de höjer på ögonbrynen! ;)

onsdag 22 augusti 2018

Redo för nya utmaningar

Två dagar gjorda - två dagar kvar på jobbet. Det är blandade känslor eftersom det är många som jag arbetar med som jag kommer sakna att ha daglig kontakt med.
Det kramades igår när två av dem jag uppskattar mycket på jobbet inte kommer vara på plats mina sista dagar.

Men jag känner mig redo för nästa steg framåt nu. Jag vill vidare och jag hoppas verkligen att det här är rätt för mig.
Alla böcker som behövs för att påbörja utbildningen är inköpta och jag får låna en PC av min pappa. En dator till låns i 2 år mot 2 st flugsmällor - en bra deal enligt mig!
Tack Tim för att du hjälpte mig att få fason på den!


På måndag smäller det!

lördag 18 augusti 2018

Lördagstankar

Så var den här sommaren över. Ingen kan väl komma på tanken att klaga på vädret?!
Jag har haft 4 veckors semester och på måndag börjar sista arbetsveckan innan skolan sätter igång.
All studielitteratur är inköpt och jag känner mig både nervös och förväntansfull.

Jag har varit pissdålig på att uppdatera bloggen i sommar (desto mer på instagram), men vaken kropp eller hjärna har fungerat så väl i den kvava värme som varit. Nu har dock svalare, mer höstlik luft börjat dra in över landet.

Jag tog höstens första promenad idag med förhoppning om att komma igång på samma bra sätt som jag gjorde under början av sommaren. Jag får passa på att tanka upp inför hösten och den långa vintern vi har framför oss.

I och med resan ner till Dalarna som jag gjorde förra veckan så har jag nu fått en nytändning i fotograferandet. Det känns jätteroligt att ha någon att dela sitt intresse med och Anki fick mig att tänka i nya banor. Våga!

söndag 5 augusti 2018

Är du redo?

Är du redo för att åka iväg i helgen, frågade min mamma igår när jag träffade mina föräldrar på stan.
Vart då, undrade jag.
Till Dalarna!

Panikuppvaknande - inte för resan, men för att det innebär att semestern är inne på sin slutfas.
Det känns inte som att jag gjort något alls under min ledighet. Visst, jag var i Grekland en vecka. Men resten känns som ett enda varmt vakuum. Jag har inte orkat ta mig för i princip någonting. Men jag kan tänka mig att de flesta känner likadant i den här hettan.

Med semestern på upphällning innebär det också att jag går in i min nya fas som student. Det knyter sig i magen lite bara av att skriva det.
Jag håller på att jaga skolböcker för fullt och snart har jag 2 år av studier framför mig. Har jag gjort rätt val?


fredag 3 augusti 2018

Nyhet!

Nu finns det massor med nya figurer ute på webshopen!


Jag har även uppdaterat de gamla lapparna till nya, så de nya figurerna kommer att ha lappar som ser ut så här framöver.


För er som vill följa Luna Dsign på Facebook så kan ni gå in och gilla sidan!

Stå på er! Våga stå ut! Våga vara annorlunda!

torsdag 2 augusti 2018

Dålig start med bättre avslut

Så kan man beskriva min dag i går. Jag vaknade med en hemsk migrän och så fort jag reste på mig kändes det som att jag skulle kräkas. Det bankade fruktansvärt i huvudet och det kändes som att halsen inte skulle orka hålla huvudet upprätt.
Jag gjorde ett försök till dusch men blev sittande på toalettstolen innan jag vände tillbaka till sängen.
Under dagen intogs 1 st alvedon, 1 st mirakelnässpray för migrän, 3 ignorin, 3 koffeintabletter och 2 resorb. Nacke, panna, tinningar och skallbas smordes med tigerbalsam.
Jag lyckades tillslut ta en dusch och fick i mig lite frukost/lunch.
Jag tillbringade dagen fram till kl 14 i sängen, så här:


Sedan kom lättnaden. Trots att man känner sig som i ett bakisvakuum efter sådan huvudvärk så orkade jag till dagens viktigaste happening. S fyllde 6 år och det var tacomiddag och tårtkalas. Det får man ju bara inte missa.


Jag missade ju M födelsedag i lördags eftersom jag var på väg hem från Kreta då. Två kalas går ju bara inte att missa!
Som vanligt serverades den mest fantastiska tårtkreationen tillverkad av min syster. Flamingotårtan missade jag, fick bara ett sms med en bild på den.


Men enhörningstårtan fick jag smaka av! Yummie!!!!!


Och som toppen på kakan så fick jag tydligen se mitt livs första bärfis idag! Då kan jag styrka det från min bucketlist ;)


onsdag 18 juli 2018

Tacka gud för resorb!!

Just nu består livet av svett, kvav tryckande värme, huvudvärk, resorb och klibbiga nätter med rätt så dålig sömn.
Det råder värmebölja i landet! Skogsbränderna rasar och gräsmattorna är torra och döda.
De som har haft semester så här i början av sommaren kan verkligen inte klaga på vädret om det är sol och värme de sökt.


Jag kan bara komma ihåg att det regnat en enda gång på många många veckor.
Jag längtar efter lite svalka och regn. Det tror jag naturen också gör.

Imorgon är sista jobbdagen innan 4 veckors semester. Mitt livs första sommarsemester sedan jag blev vuxen. 
Sedan har jag ungefär 4 jobbdagar kvar innan skolan börjar.

Jag försöker packa min resväska inför en vecka på Kreta. Planet går tidigt på lördag morgon. Det är varmt där med, men då kan jag åtminstone ligga i blöt i en veckas tid.
Jag tycker inte om att packa. Verkligen inte. Förr packade jag alltid tidigt, nu packar jag så sent som möjligt.

Allt känns som i en dimma när det är så här varmt. Det kopplar inte som det ska i huvudet. Trots svalkande dusch så rinner svetten som ett vattenfall längs ryggen. 


Tänk på frostigt gräs och kalla kinder. Tänk på dagarna då man får dra halsduken tätt runt halsen för att inte kyliga vindar ska nå in till skinnet. Nog längtar man lite efter frisk och hög luft sådana här dagar.