lördag 28 september 2013

Nu läxar jag upp er!

Anledningen till detta inlägg är en händelse jag var med om i går kväll när jag åkte in till stan på kvällen för att hämta min sambo och en kompis som varit på O´Learys.
Det är ju fruktansvärt mörkt nu på kvällarna och dessutom blött på marken. Alla ljus speglas i asfalten och det blir, enligt mig, svårare än vanligt att se.
V bor ute på landet och jag vet av tidigare erfarenheter att det är mycket djur som kan springa tvärs över vägen.
Medan jag körde mot Bensbyn satt jag och tänkte att det vore ju typiskt om man körde ihjäl sig mot en älg bara för att man är så lycklig nu.
När jag hade kommit en bit från Örarna såg jag något grått som liksom hoppade upp och ner längre fram på vägen. Jag saktade in och körde sakta närmare. Det var en stor älg som var på väg över vägen. Först såg jag bara benen, men sen när jag var nära såg jag hela älgen.


Jag var inte på något sätt nära att köra på den, men jag var trots allt bara 5-6 meter ifrån den. Hade någon kört fort (som många gör längs denna väg) så hade det kanske inte gått att stanna i tid. Man vet ju inte när exakt halkan kommer.
Jag stannade i alla fall bilen och tutade på älgen för att få den att springa av vägen. Det gjorde den, men strax efter den kom en till älg som stått precis i skogskanten. Den hade jag inte ens sett.


Fy tusan! Det enda man kan se dem på i mörkret är ögonen som glimmar när de träffas av strålkastarljuset. Det borde vara lag på att älgar hade reflexer!

Detta för mig osökt att komma in på reflexer och människor. Vi människor är fruktansvärt dumma! Älgarna kan jag leva med, för de har inget val. De kan inte gå in på affären och köpa reflexer och hänga i hornen, men vi människor borde veta bättre.


Ja, jag skäller på mig själv också, för jag är en av dem som inte har på mig reflexer i mörkret. Inte till vardags. Är jag ute och går i mörkret här på udden har jag reflexväst, men en vanlig liten klämreflex eller hängande reflex från fickan har jag inte lyckats uppbåda.
Shame on me! And shame on you!
Det är en billig livförsäkring!
När jag närmade mig stan träffade jag på människor istället för älgar och de var lika svåra att se. Många klädda i mörka kläder...nä nu måste vi göra nåt åt det!


Vissa klär sina hundar i reflexvästar men går själv som en osynlig varelse efter. Är ni inte mer rädd om livet?
Detta är ju inte ens svårt att ändra på, och inte dyrt heller.
Har du, dina barn, din sambo, hunden eller älgen inga reflexer, ägna då dagen åt att ordna detta!

Tack för mig- hej!

torsdag 26 september 2013

Blått och vitt

I elitseriens slutskede hade jag många beställningar av hockey-Lunas. Framförallt på Luleå Hockey och SAIK´are. Kanske inte så konstigt eftersom kampen om guldet stod mellan dem.
Jag fick även beställningar från andra lagsupporters, bland annat Leksand.

Här kommer en hälsning från Mollys mamma Sandra, hon hade postat detta på Luna Dsigns facebooksida

"Idag är det äntligen dags för Leksand att spela match i högsta serien igen. Min dotter Molly 3 år är riktigt taggad och självklart ska Bergenström (Luna-figuren) få följa med och heja!  (Bergenström är Mollys favoritspelare)"


Verkligen jätteroligt! Tack Sandra och Molly för att ni delar med er!
 

onsdag 25 september 2013

Fake it!

I morse läste en av bloggarna jag följer, Hildas Hem, och hon skrev om känslan att känna sig om en bluff. Läs här: http://www.hildashem.se/2013/09/jag-ar-en-bluff.html

Jag, liksom många andra, känner igen mig i det hon skriver. Jag känner mig oftast mer oseriös än seriös i mitt egenföretagande.
Jag vet inte alltid hur jag ska gå vidare, emellanåt känns det trögt. Men så kommer stunder när jag känner mig stoltast i världen. Oövervinnerlig!
Det är inte så många stunder, men de finns där.

Jag önskar att jag kunde känna mig så längre stunder, att faktiskt inse vad jag åstadkommer. Men det kräver nog en del "hjärnjobb" för mig del, att ställa om från dålig till bra.

Jag tycker faktiskt om detta uttalande: "Fake it until you make it!"
Om inte annat för min egen del, för det är ju faktiskt jag som är den första att döma.



Jag tar över varje ledig yta

Jag vill gärna tro att jag är en organiserad och ordningsam person men jag tror att jag måste vika mig för detta.
Jag är nog en slarver som har svårt att fokusera på en sak i taget.



Här hemma så har jag en pysselplats på varje ledig plan yta. På ena stället gör jag inbjudningar, på andra pompoms, jag sitter och klipper och klistrat paper chains och täcker varenda fönster med dem.
Det ser ut som tomtens verkstad här! 



Men jag är ganska nöjd. Av fem gjorda pompoms är jag nöjd med två av dem. Övning ger färdighet! Men måste verkligen silkespapper vara så fruktansvärt skört?! Eller är det bara jag som har vassa fingrar?


tisdag 24 september 2013

En hälsning

Det är så himla roligt när man får bilder och små hälsningar från de som köper mina Lunafigurer. Mera sånt!
Från Fluffington och Baltasar har det kommit hälsningar. De var figurerna som tävlades ut på Underbara Claras blogg för några veckor sedan.
Bilderna på Fluffington i sitt nya hem hos Jennie Bergius lånade jag från hennes fina blogg.


Vet inte vad hennes coola hund Lilja tycker om den nya flockmedlemmen?


Bilden på Baltasar skickades till Luna Dsigns facebooksida

fredag 20 september 2013

Att skiljas åt

Vi hann knappt lära känna varandra innan vi skiljs åt. Men så är det i livet ibland. Jag vet att ni kommer att få det bra i era nya familjer. Ni har varit väntade, och efterlängtade.


En dinosaurie vid namn Morry till Göteborg, en Teodor till Teckomatorp och en Sneeze SAIK´are till Skellefteå.



Hur vet jag att du inte är en mördare?

I går när jag och min sambo åkte till våra vänner så hade jag slängt på mig en tröja som inte ännu hade hunnit torka efter tvätten. Det förde oss in på ämnet om vad som är obehagligt.
Blöta kläder är värst, sa min sambo. Det får mig på jävulskt dåligt humör.
Jasså sa jag, är det värre än att vara blöt om fötterna?
Nä, fy tusan, det är det värsta!
Jag började berätta om den gången som jag promenerade från Skönsberg till Birsta. Jag lyckades alltid pricka in de värsta dagarna att gå denna sträcka.
Och det var inget undantag den här gången. Strax efter att jag börjat gå började det duggregna. Sedan kom hällregnet. Det är en ganska lång bit att gå.
Jag blev blöt ända in till trosorna. Mina skor var så blöta att vid varje steg jag tog pressades det upp vatten mellan tårna. Jag förbannade idén jag hade fått om en skön promenad.
När jag hade kommit lite mer än halvvägs stannade en bil. En man vevade ner fönstret och frågade vart jag var på väg. Han sa att han hade passerat mig en gång och sedan vänt tillbaka eftersom jag såg så blöt och eländig ut.
Jag sa att jag var på väg till Birsta.
Hoppa in så får du åka med! sa han.
Jag tvekade en sekund. Tittade i baksätet och såg att han hade en bilbarnstol. Tänkte att ingen mördare åker väl runt med bilbarnstol i baksätet.
Men jag kommer att blöta ner hela bilen, sa jag.
Det gör inget, sa han, hoppa in.
Jag gjorde det. Ingen mördare har bilbarnstol upprepade jag för mig själv.
Han var ingen mördare utan en trevlig snäll och omtänksam person som gjorde mig en väldig tjänst.
Men hur vet man egentligen...vilka som är snälla och vilka som inte är det.
En bilbarnstol är ingen garanti för att det är en snäll vanlig Svensson....det kan ju vara ett sätt att få folk att sänka garden.
Jag skulle aldrig sätta mig i en bil med någon jag inte känner. Förutom den enda gången...
Tänk hur många som försvinner spårlöst och aldrig återfinns....

torsdag 19 september 2013

TÄVLA MED LUNA

Jag tycker att vi drar igång en liten tävling i höstmörkret, för att pigga upp alla hösttrötta människor där ute.
Den här gången är den denna figur som står på spel. Han söker ett nytt hem hos trevliga människor.




För att tävla:
Motivera här nedan varför du vill vinna.
Länka till detta tävlingsinlägg på din blogg och facebook (klistra in länken med din motivation)
Gilla Luna Dsigns facebooksida

Tävlingen pågår t.o.m. 3 oktober

Halleluja moment!

Jag tror att jag kan ha hittat den, min bröllopsklänning alltså!
Efter ett velande hit och dit, känslan av att det faktiskt inte behöver vara en BRUDklänning till att jag nog vill ha en vit lång klänning i alla fall.
Fast jag står fast vid att den inte behöver vara speciellt utformad för just en brud.Jag satt och kollade utbudet av märken på närmsta bröllopsbutiken, Cinderella i Piteå och tänkte att jag nog borde åka dit och ta mig en titt i alla fall. Men innan jag gjorde det mailade jag och frågade vad de modellerna som jag hittat och var intresserad av kostade.


Jag tror inte att någon av dem kostade under 12.000 kr. Alltså 12 st tusenlappar. Förstår ni vad mycket man kan göra med dessa pengar....resa, köpa godis, köpa kattmat för flera år...
Jag bestämde mig på fläcken att hur fin jag än vill vara på mitt bröllop så var det inte värt 12.000 kr!
Nog kunde man väl hitta nåt annat lämpligt.
Min syster tipsade mig om etsy och jag har gått igenom hela deras klänningsarkiv och hittade några godingar.




Jag hade nästan bestämt mig för klänningen här ovan, med blommig tyll när jag snubblade över denna:
Jag kände bara......aaaahhhhh (halleluja moment)



Enkel, men ändå med så vackra detaljer. Finns att välja i färgerna vit, elfenbensvit och champagne.
Och den kostar en tredjedel av de på bröllopsbutiken!

tisdag 17 september 2013

Trevligt sällskap


Nu är figurerna redo att packas ner i ett stort paket och skickas till barnaffären Juliet, i Stockholm. Så har ni vägarna förbi, hälsa på dem där!





måndag 16 september 2013

Gissa bajset


I helgen har vi varit och hälsat på våra kompisar i Skellefteå och även passat på att låta dem titta oss i munnen. Ja, de är tandläkare så det är fullt normalt. Och jag hade inte ett enda hål! Hurra!


Det som däremot gör mig lite upprörd, och även min tandläkare Lars upprörd är att när han sitter och tittar på röntgenbilderna så ser han lagningar som gjordes när jag var ca 7 år, som var totalt onödiga. De har gjort dessa för att få till det med statistiken.
Det är det som är så fräckt med många tandläkare, de säger att det är problem som måste åtgärdas och vi kan inte annat än tro dem, för vad vet vi!
Så var det till exempel när jag gick till en privat tandläkare här i Luleå. Jag har aldrig haft så mycket problem med mina tänder som när jag gick hos honom. Det var tappade fyllningar, början till hål samt en bettskena. Och jag bara betalade. Fy tusan alltså!
Fler borde vara ärliga! Tyvärr är det inte så, men ni vet vilka ni är och ni kommer att få ångra er när ni vill in genom pärleporten och får kalla handen!
Jag hade ingen kamera med mig men jag bjuder på lite instagrambilder (jag heter lunadsign på instagram)

Finaste Tusse med den burriga pälsen

 Och livsnjutaren Cindy

Lars hade byggt en bil som hans yngsta dotter kunde träna halkbanan på....nu stod den kvar mitt i vardagsrummet till hans glädje och Britts.....tja, missnöje kanske. Jag kan och vill inte påstå att det var direkt vackert!

 I soffan satt en SAIK Luna

 I söndags, på vägen hem, åkte vi förbi Petiknäs och tittade. Mats morfar har bott just här och ladugården står kvar.

 Vi hittade några bättre begagnade cyklar

 Och en inköpslista

 Vackert med gammalt trä


 Och när vi var på väg hem hittade jag en jätte blaffa med bajs. Vi var säkra på att det var björnbajs och det såg färskt ut. När vi var på väg till bilden brakade det till i skogen.
Jisses, tänk om vi bara var några meter från en björn.
Men sen kom buden och alla var olika, björn, älg, ren....hur det än var så var den stor!