onsdag 10 augusti 2016

Fuck this shit!

Min mamma sa att jag bitit ihop så länge, att allt jag bär inom mig måste få komma ut.
Jag sitter vid köksbordet och gråter, känner mig helt tom, förvirrad. Trött är jag också. Jag kom till jobbet och efter mer än 4 års knappande samma inloggningskod kunde jag för mitt liv inte komma ihåg mina siffror. Det var tomt i huvudet. 
Jag hade någorlunda koll på ungefär vika siffror som var inblandade. Visste att det var 4:or och 1:or men kombinationerna gick inte ihop hur mycket jag än försökte och slutligen fick jag hjälp av en arbetskompis att hitta koden i datasystemet.
Det är en skrämmande känsla att bara tvärt tappa information som man kunnat så länge.


I går fick jag en lång, varm och hård kram på jobbet. Ord som värmde. Välkommen till Umeå! Hur mår du nu? Kom förbi och fika när du vill! 
Min pappas gamla arbetskompis var och handlade och det kändes så ärligt och varmt och fick mig att känna mig glad resten av dagen.


Jag är både van och inte van att vara ensam. Men jag tycker inte om känslan. Jag känner mig avskärmad och utanför. Det känns som att alla andra är bjudna på fest men inte jag...jag står utanför (som Ove i regnet) och tittar in.


Jag önskar att det var lika enkelt att göra som att säga. Jag kan säga och tänka att jag ska prioritera mig själv, fokusera på mitt och det jag behöver göra för att må bra. Men jag fokuserar på alla andra istället...för jag orkar inte annars.
Jag är rädd för att om jag släpper på känslorna, börjar rota och greja med dem så kommer allt att rasa och då fixar jag ingenting. Då blir jag bara en blöt fläck som ligger i fosterställning i ett hörn av rummet och önskar att jag kunde vakna upp och allt var som vanligt igen. 
Jag har inte bett om det här, jag har inte valt det här. Det är någon annan som gjort det åt mig. 
Det är inte så att jag misstrivs i mitt nya hem, i min nya stad, med alla fina nya människor som jag lärt känna....men jag ville bara få välja själv....

Imorgon kliver jag upp som vanligt, duschar, stänger av tankarna, tar på mig "the happy face" och åker till jobbet. När jag kommer hem, ja då får vi helt enkelt se...


måndag 8 augusti 2016

Om du känner dig ensam - jobba!

Just nu jobbar jag, för fullt. Jag tror att jag omedvetet tar på mig saker att göra för att slippa känna mig så ensam här hemma.


Sen vill jag ju givetvis tjäna pengar och komma vidare i mina planer för arbetslivet men den största anledningen är nog att slippa tänka så mycket.

Jag är en tänkande person, på gott och ont. Det är positivt så länge det inte blir en förbannelse. Då man bara tänker och tänker och inte kommer vidare. Då man analyserar sönder allt i molekyler och sedan analyserar ännu mer. Då blir det sällan bra, för i allt bra kan man antagligen hitta något dåligt bara man finhackar det tillräckligt. Om inte annat så låter man fantasin skena iväg och förstör den finaste tanken med osäkerhet och tvivel.
Men nog om det. Sådan är jag och jag jobbar på det. Jag försöker att "bara vara" och bryta mina tankebanor när jag märker att de är på väg bortåt.

Tillbaka till jobbet. Jag har sökt några tjänster på Biltema och hoppas verkligen att jag får vara kvar där framöver. Jag trivs faktiskt väldigt bra och har så många bra och fina arbetskompisar.
Nu i slutet av augusti, den 21, så ska jag vara med på höstmarknaden på Gammlia och sälja mina Lunagrejer. Jag kommer även att ha med mig lite kläder från Luna & Juliet till försäljning. Så lite runt det behöver förberedas.
På Luna & Juliet fronten är vi just nu i en slutfas gällande designen av mönster, val av färger på tyger, muddar mm. och när allt det är justerat och spikat skickar vi in det till fabriken och den andra kollektionen sätts i rullning.

För drygt en vecka sedan fick jag erbjudande om lite skrivjobb. Efter lite funderande och tvekande på om jag skulle klara det satte jag igång. Nu har jag 35 reportage som ska vara skrivna innan 22 augusti.

Jag vet, mycket jobb, men jag tror faktiskt att jag kommer klara det! I can! I will!

tisdag 26 juli 2016

Days like these



Dagar som denna kan jag vara utan. Jag kände redan på morgonen att det tog emot, allt kändes jobbigare än vanligt och tankarna malde på oavsett jag gav dem uppmärksamhet eller inte.


Hur kan allt ha blivit så här? Hur kan man ha levt ihop så länge och sedan bara välja att inte göra det.
I min värld får jag inte ihop det. Jag har så mycket tankar, funderingar, känslor och ja...ilska och ledsamhet i mig men känner inte att jag får någon respons på det.
En vill prata och en vill det inte.
Jag undrar om han tänker på mig. Hur då menar du, undrar han. Ja, vad tror du....saknar du mig? Tänker du på oss, på det som varit...
Jag får inte den responsen jag vill ha, den responsen jag känner att jag behöver.


Vi har pratat men jag känner inte att jag är färdig med det. Jag behöver älta, gråta, undra, få förklarat...


Vissa dagar är jobbigare än andra. Vissa dagar känner jag mig ensammast i världen.
Det är inte det att jag inte har min familj nära. De är bara ett samtal bort, några minuters bilfärd bort. Men ibland vill jag ha något mer, något annat  - hur mycket jag än älskar dem.


Jag känner mig avundsjuk på alla som är i sina stugor, på semester, strosar på stan...med respektive. Jag längtar så efter att ha någon att göra sådant med. Sitta på balkongen och dricka ett glas vin med, handla mat med, skratta med, spela spel med, resa med, sitta i soffan med, gå på bio med.....ja ni förstår.



Det känns liksom att jag blev lurad på hela konceptet. Jag hann inte med....


söndag 24 juli 2016

En apelsinfärgad hall

I går var jag på ikea (igen) för att köpa någon slags hallmöbel. Det blev en hatthylla och en bänk med lådor.


Kvällen tillbringades med att sätta ihop möblerna. Jag fick hjälp av min käre far.

Han går verkligen all-in när han monterar

Innan vi monterade upp hatthyllan ville jag passa på att måla väggstumpen som är där. Det ska ju tapetseras i lägenheten i september så jag hade en viss tapet i åtanke när vi idag åkte för att köpa färg.


Det är en tapet av Hanna Werning. En tapet i orange och rosa. Så snygg!


Det var lite problematiskt att välja färg till den men både mor och syster tyckte orange så jag lyssnade på dem.


Som det ser ut nu känns det lite märkligt. Det är en smutsig lila tapet i övriga hallen så det skär sig lite.

Usch vilken suddig bild...

Bortse från tyget som är snabbsvept över madrassen på bänken. Det ska inte vara där!!

 Längtar efter att se det färdiga resultatet!

lördag 23 juli 2016

Ledig dag

En dag med strandhäng och sedan en cykeltur till Älvtået.
På morgonen fick jag frågan om jag ville följa med till stranden i Sörmjöle. Eftersom det var strålande sol och jag inte hade några speciella planer åkte jag med.
Efter en omväg på en timme (det skulle ha tagit 20 min) och en mamma och syster som dikterade hejvilt om vart vi skulle svänga, vilken väg som var rätt och vilken väg som skulle vara en genväg kom vi äntligen fram till stranden.
Det var jättefint där!! 


Jag lyckades bränna min näsa och fick även lera kastad på mig av den lilla ligisten som var med. I övrigt var det ett par sköna timmar vid havet.


Senare på kvällen cyklade jag och Tove till Älvtået för att ta en öl. Jag invigde cykelvägen från Röbäck. Det tog inte alls så lång tid som jag trodde det skulle göra. Fick däremot göra ett pitstop på Circle K och pumpa däcken som var oroväckande tomma. 


Har ni inte varit ute där på Älvtået så åk dit. De har gjort det jättemysigt med hängmattor och en pergola. Allt som serveras är ekologiskt så det var en ny upplevelse att smaka en lager som heter Sigtuna. Faktiskt riktigt god, om än lite ovanlig.


Sen var det hästar som gick och betade mitt emot restaurangen och så det bästa av allt - världens gosigaste katt som låg vid vårt bord och snusade (dvs inte snusade snus utan sov - för er som inte förstår)


fredag 22 juli 2016

Get to know me!

Jag drömmer om:

* att få mer energi
* vandra El Camino de Santiago de Compostela
* känna mig trygg i mig själv
* barn
* få massor av nya vänner
* en ny kamera
* flyga luftballong



Saker jag är rädd för:

* tsunamis
* döden
* att bli äldre
* omkörningar i trafiken
* onda människor
* svek
* höjder


Saker jag ser fram emot:

* att få använda upp mina resecheckar
* att unna mig själv mer - bara för att!
* klippa mig och hos en riktig frisör (sorry mami, du är bra på det du med men du vet...)
* få umgås med vänner och familj mer


Saker jag ångrar:

* att jag varit en hacker - eller egentligen inte, bara att jag blev upptäckt!
* att jag lyssnat mer på andra än mig själv
* att jag inte vågat mer
* alla gånger jag sagt nej när jag egentligen velat säga ja
* att jag inte lärt mig spela nåt instrument
* alla gånger jag gett upp för att jag varit för lat


Saker jag är stolt över:

* att jag var den enda i klassen som hade alla rätt på anatomiprovet
* att jag vunnit 25.000 kr till min arbetsplats för min kampanjskyltning
* att jag får bilder sålt via en bildbank
* att jag klarar mer än jag tror när det gäller 
* att jag lyckades såga ner palmen med brödkniven
* att jag själv åkte iväg på kursen i Lettland trots att jag inte vågade. 
  Men alla pengar gick istället åt till att köpa telefonkort och ringa hem
* att folk faktiskt köper och tycker om det jag tillverkar


Saker jag är beroende av:

* trygghet
* sömn
* koffein
* katter
* min familj
* att få vara kreativ
* närhet


Saker jag ogillar:

* torra händer
* nycklar och småpengar
* för mycket värme
* att vara trött


Saker jag älskar:

* min familj
* djur
* filmmusik
* resa
* fotografera
* skratta tills luften tar slut

onsdag 20 juli 2016

Acklimatisering till det nya

Jag försöker vänja mig vid vardagen i mitt nya liv och nya hem. Det går framåt men rätt sakta. Eftersom jag jobbar rätt mycket har det inte funnits så mycket tid till annat än det, sömn och lite fritid.
Tack vare min familj som ställt upp så mycket och hjälpt mig komma iordning så är mycket av plocket färdigt. Men sen är det upp till mig att justera och ställa sakerna som jag vill ha det.

Jag har mycket att jobba med runt höstens klädkollektion som ska in i produktion inom kort så den lediga tiden jag har över måste läggas på det.

Igår grillade vi hamburgare hos mina föräldrar. Det var soligt men lite blåsigt men det spelade inte så stor roll. Jag fick ju umgås med mina två favoriter.





Mina föräldrar var till Åmsele och hämtade dörren till ladan som jag ska ha som sänggavel. Jag tror att det blir mycket bättre än lastpallarna som jag har nu.