onsdag 1 oktober 2014

Think pink


Det är oktober - den rosa månaden!
Jag har valt att sälja rosa Lunafigurer till förmån för cancerforskningen. 10% av försäljningen av dessa rosa figurer går till Cancerfonden.
I köpet ingår även det rosa bandet.


Klicka här för att komma direkt till webshopens rosa avdelning

måndag 29 september 2014

Luna power

Idag bloggade Anna Martin om lunafigurerna på sin blogg! Det gör mig så himla glad att se att figurerna jag gör faktiskt blir så uppskattade.
Det är värt all tid och all möda!
Gå in och läs HÄR

Idag skickade jag in allt målarboksmaterial till tryckeriet och resten av dagen har jag suttit med bokföring och pappersjobb.
Från och med nu ska jag ha en dag i veckan eller varannan vecka, som jag ägnar mig åt pappersjobbet.
Det spar en massa jobb i slutändan när allt ska in till revisorn för deklaration.
Det är ganska roligt att göra sånt, försöker jag i allafall inbilla mig.

När det gäller kalendern så borde jag ha den senast i slutet på nästa vecka. Det tog lite längre tid än jag trodde att få den tryckt.
För närvarande är jag som ett barn på julafton! När är den klar....när får jag den?

För er som gillar MoDo, här är den senaste MoDo-Lunafiguren

fredag 26 september 2014

Come to work with me

Ni ska få kika in på min arbetsplats tänkte jag. Eftersom jag har ett så stort företag med många viktiga uppgifter så har jag flera arbetsplatser för de olika ändamålen.


06.00 är det uppstigning. De senaste dagarna har solen varit på uppgång och färgat allt orange. Idag är det dock grått, regn och storm. Hade kunnat vara mysigt om jag inte fått en huvudvärk som vägrar släppa sitt grepp trots värktabletter och glasögon. Men jag slipper i alla fall vara utomhus!


Här är det allmänna kontoret och pappersavdelningen. Det är här jag sitter när jag gör datorjobb med kalendern, målarboken och bloggen. Jag sitter även här vid stunder av allmänt slösurfande.


På en bänk i köket står en del av himlen. Min koppling till livselixiret. Det blir ett stort antal koppar varje dag. Kanske inte så bra, om jag tänker efter...


Ibland träffar jag en och annan arbetskamrat och sitter ner en stund för djupa diskussioner om livets alla hemligheter. Det är dock mest jag som sköter snacket.


Här är den stora fabrikens hjärta. Symaskinen och alla strumpor. Jag önskar att jag var ordningsam men det är jag inte. Dock kommer det stunder när jag sorterar upp i kaoset.


Platsen där figurerna föds. I den röda soffan. Här stoppas figurerna, sys ihop och dekoreras till de unika kreationer de slutligen blir.


Lagret, i dessa praktiska förvaringsväskor har jag lagret till min webshop. 


Varje väska är uppmärkt med namnen på figurerna de innehåller och styrkt när de beställs. Det är så jag håller ordning på grejerna!

Nu ska jag ta en kopp kaffe och slutföra baksidan på målarboken. på måndag skickar jag in materialet för provtryck. 
Hej då!

torsdag 25 september 2014

Ett gästinlägg från Anna Martin

För några dagar sedan fick jag kontakt med en underbar kvinna från Halland, vid namn Anna Martin.
I och med att hon beställde två lunafigurer och sedan la ut ett par fina bilder på instagram så hörde jag med henne om hon skulle vara intresserad av att gästblogga hos mig, vilket hon turligt nog var.
Så här kommer ett inlägg från henne:

Bild från Annas instagram (sweettreatswithlove)

Alla borde ha en Lunafigur!

Familjen har fått två medlemmar till. Vi är nu mera stolta ägare av Dillon och Teodor två små charmtroll från Luna Dsign.
Jag, mamma Anna, blev förälskad i Lunafigurerna första gången sommaren 2014 när jag såg en bild på en lunafigur på Instagram. Jag surfade in på Malins webbsida och blogg, vips var vi fast, hela familjen. Min dotter hade under denna period det jobbigt då hon bytt till ny skola samt gick under utredning för barnreumatism, kanske var det ingen slump att jag hittade Lunafigurerna………
Att vara annorlunda kan vara tufft när du är barn, än mer tufft när du nyss blivit tonåring med allt vad det innebär samt ha en sjukdom du inte kan rå för. Lunafigurerna bringar glädje och kärlek och visar att det är fräckt och bra att vara unik. En figur som alla kan glädjas av både stora och små, gammal som ung och för ett ögonblick får du känna dig speciell för ingen har en likadan figur. Det fina med lunafigurerna är att alla ÄR annorlunda, alla har sina egna personligheter precis som i verkliga livet och våra barn älskar sina figurer. 
Min äldsta dotter skrek av lycka när hon såg Dillon på sin säng, nu har hon ordnat en egen säng åt honom i en av sina stora skrivbordslådor och fixat så att han har fått ljus i form av en liten ljusslinga från IKEA. 


Hon har till och med ringt sina två bästa kompisar och tipsat dem om Lunafigurerna och igår satt de länge i telefon och tittade i webshopen, allt jag hörde var: ÅÅÅÅååh, wow, titta! Men gud så söta……….3 tjejer på 12år som pratar i telefon :-).


Min yngsta dotter har gett Teodor en kofta som hon hittade i sin docklåda, det är ju kallt nu på hösten, klart han ska ha kläder! 


Hon och ”Teo” som hon kallar honom för är oskiljaktiga, de älskar att titta på tv ihop och spela Bolibompa på datorn men mysigast är det att läsa sagor tillsammans.



Vem vet, kanske Dillon och Teodor får kompisar så småningom då vi vuxna faktiskt blivit lite sugna på var sin :-).

/ Anna Martin

Besök hennes blogg Sweet treats with love här

Tack Anna för att du ville blogga här hos mig!!

måndag 22 september 2014

Hockey för hela slanten

Jag gillar inte ens sport, ändå är det hockey för hela slanten här just nu.
Jag fick beställt två Luleå Hockeyfigurer som nu är färdiga. Och då dimper det ner en MoDo beställning.


 Jag har dock fått mest SAIK beställningar under tiden jag sytt Sport-Lunor. Det och Luleå så klart.
Dock en och annan HV71, Leksand, MoDo och AIK har det blivit.


söndag 21 september 2014

Perfektion framför skärmen

Jag och min mamma diskuterade häromdagen fenomenet med alla vackra bilder på instagram, facebook, bloggar och alla andra ställen där dagens människor, inklusive jag själv, visar upp sina liv.

Jag tycker det är lite tråkigt att det så många gånger är det tillrättalagda och i många fall förbättrade verkligheten som man väljer att visar upp, istället för den äkta och ibland lite sunkiga verkligheten.
Visst, det är klart att man inte alltid vill visa upp sina ombäddade sängar och sitt flottiga hår men det skulle vara uppfriskande att se lite mera sådant. Jag tror det skulle fila kanterna av det dåliga samvetet och jakten på det ouppnåeliga, i alla fall hos mig själv.
Varför gillar folk att se osminkade kändisar i skvallerpressen om inte för att inse att de är precis likadana som vi vanliga dödliga?

Jag uppskattar absolut fina och arrangerade bilder och vet att de i många fall ger inspiration och tankar på hur man själv skulle vilja ha det och vad man kan förändra och förbättra.
Men ser det verkligen ut så hemma hos er? Är det alltid rent och bortplockat, välorganiserat och supertrendigt.
I många fall ser det ut som att man tittar i en inredningstidning. Vissa verkar ha både tid, pengar och möjlighet att förändra hela hemmet när de ledsnat på skostället eller byrån. Istället för att byta till sommargardiner så byter man ut hela bohaget och har alltid det den senaste trenden säger är inne och trendigt.

I många fall känns det som att hela själen och personligheten i hemmet försvinner. Det blir liksom som hos alla andra.
Jag har sett bilder från hus som  olika bekanta till mig ska sälja (och jag vet att man givetvis skalar bort en hel del grejer och vill att det ska se rent och överskådligt ut) och de ser så fina men ack så opersonliga ut.
Var är själen?
Jag älskar gamla hus, med lite vinklar och vrår. Jag uppskattar blandningen mellan gammalt och nytt och lite skavanker här och där, för det är ju däri som det personliga och själen sitter.
Jag vill att folk som kommer hem till mig ska se vilken stil och personlighet vi som bor här har. Jag gillar absolut att köpa inredningsgrejer och förändra men varför köpa hela konceptet?

Allt detta för mig osökt in på verkligheten framför dataskärmen. På facebook ser man många gånger folk som skriver privata kärlekshälsningar till sin respektive - för alla att se och kommentera. Åh, så gulligt!! Varför? Skicka det direkt till din partner eller säg det personligen.
Alla som skriver om den "bästaste" "underbaraste" "älsklingarna" "snyggaste" och allt vad det står...va????
Träffade den bästaste Nancy Seinfeld idag....jaha, finns det fler än en?
Uttrycker ni er lika översvallande när ni träffar personen i fråga på stan?
Varför känns det som att allt behöver vara så perfekt? Säg som det är istället, eller låt bli!


Framför skärmen:
Sitter nerkrupen i soffan under en filt och läser poesi. Brasan sprakar och jag har det så skönt. Myyyys!


Bakom skärmen:
Sitter i mina sunkiga mjukbrallor och ser på youtube i ensamheten. Borde städa men jag ids inte bry mig.


Framför skärmen:
Njuter av höstens sprakande färger. Tog en promenad med älsklingen och gick in på det mysiga antikvariatet och köpte fina böcker!


Bakom skärmen:
Ingen idé att sopa bron för det kommer ändå bara nya löv. Mattan slängde jag ut för att katten kräktes på den och min man har inte flyttat trappstegen efter att han rensade gamla ruttna löv från häng-rännan. Suck!


Framför skärmen:
Nybakta bullar och ett supergott ekologiskt grönt te ute i kylan. Min näsa är så gulligt röd och kall nu.


Bakom skärmen:
Trycker en djupfrusen köpesmuffin. Det ilar i tänderna. Satan vad det ilar!

Sanningen vs osanningen.
Hur ser det ut hos de flesta? Vad väljer folk att visa utåt? Vilket av alternativen ger folk i allmänhet mest prestationsångest?
Varför väljer folk att fiska gillanden och uppskattning runt sina utseenden och sina liv på nätet?
Jag tror jag vet..

lördag 20 september 2014

Rise and shine

Nu kommer jag att få alla småbarnsföräldrar emot mig när jag säger att jag tycker att det är så skönt att stiga upp tidigt, även på helgen.
Nu är det ju så klart självvalt, vilket är stor skillnad. När jag måste kliva upp, för att någon annan bestämt det så är jag inte alls lika positivt inställd på det.

Det är i alla fall en disig och stilla lördagsmorgon. På schemat ståt två Luleå Hockeyfigurer och skallror.
Det som är toppen med att sitta och "handarbeta" är att det går bra att göra annat samtidigt. Som att se en film eller lyssna på ljudböcker.


Min kompis Marina tipsade mig redan förra sommaren om Storytel. Och jag måste säga att jag plöjer nästan en bok om dagen i snitt när jag sitter och jobbar.
Just nu lyssnar jag på Rymd utan stjärnor av Jonas Moström. Det är en serie kriminalare som utspelar sig i Sundsvall.
Det är lite extra roligt att höra om en stad man faktiskt bott i och känner till de olika platserna som handlingen utspelar sig i.
Det här inlägget är inte sponsrat av Storytel.
Jag har hittills inte blivit tillfrågad av företags som vill sponsra mig. Kanske skulle ett stödstrumpsföretag vara nåt, eller något kaffeföretag...Hör av er!

Jag fick lite tips och tankar runt framsidan på målarboken så jag har gjort lite olika alternativ men känner mig inte speciellt nöjd med dem. Det känns lite platt.

Nu ska jag bänka mig med nålen och tråden. Ha en fin lördag ute i landet och världen!
Bilderna kommer från den senaste leveransen till Juliet.