fredag 10 maj 2019

Mönster

Nu är mönsterrapporterna inlämnade och godkända. Safarimönstret jag gjorde är på fabrik och kläderna sys upp i detta nu. Det är så spännande!!

Så här ser mönstren ut!





torsdag 9 maj 2019

Hjärta, hjärna och samvete - en illa vald kombination

Livet pågår och ibland är det svårt att stanna upp och bara njuta. De senaste veckorna har jag känt mig oerhört stressad, till den punkt då jag vaknat på natten och haft svårt att somna om.

* Mitt hjärta säger - Fixa hemma, det är det du vill. Umgås med familjen.
* Min hjärna säger - Ägna dig åt skolan. Fixa hemma. Njut av livet. Ta det lugnt. Gör undan alla
   måsten.
* Mitt samvete säger - om du gör ditt får du dåligt samvete för datt. Jag räcker inte till på alla ställen.

Det går liksom inte ihop. Jag har sagt ja till vissa, lovat andra, fixat en del, gråtit över annat, kämpat igenom delar och under tiden försökt hålla ihop. Med hjälp av tunnelseende och fokus, men med magvärk och sömnsvårigheter som resultat.
Jag har känt mig spretig, vilket är det sista jag vill. Jag vill kunna njuta, och det har jag också gjort emellanåt. Men det dåliga samvetet och stressen över saker har alltid funnits där.

Den här terminen har skolan varit katastrofal. Jag har tagit mig igenom den med VG men mitt hjärta och min motivation har saknats. Det har mer handlat om att göra undan det.
Flera lärare inklusive kursledaren har sagt upp sig och det har drabbat oss som studenter genom att schemat och all planering har blivit upp och nedvänd. Det är inte bra för varken psyket eller gnistan.

Efter en dags sammanbrott, ett låååångt samtal med Nina i telefonen så kändes det bättre. Vi fick ventilera lite, få en kontroll över vad som faktiskt skulle göras och när. Dessutom fick jag under veckan undan de surdegar som under våren legat och jäst - mina mönsterrapporter till Stina.
Hemsidan fick jag fart på häromdagen och nu känner jag äntligen att jag kan andas ut och bli normal igen.


Som grädden på moset fick jag hjälp av en fysioterapeut med att räta till mitt sneda bäcken som med tiden gjort att jag känt mig mer som en tegelsten än en människa.
Livet är rätt najs ändå!!

måndag 8 april 2019

Vänskap

Tiden bara rinner iväg och all tid går åt till annat.
Det är många idag och förra fredagen satt jag och Evelina i en relativt tom lägenhet, på varsin picknickfilt och pratade minnen.



Det är svårt att i efterhand komma ihåg hur man träffades och blev vänner. Jag vet ju att vi träffades på jobbet men hur kommer det sig att vi firade vår anställning hemma hos mig med rosévin? Det kommer ingen av oss ihåg. Men hur som helst så ville vi fira/sörja min flytt söderut där allting började.


Pizza och kebabtallrik, vin och tända ljus. Vänskap och minnen som kommer att bestå trots flytt!


lördag 23 mars 2019

Helgen

Vi trodde att helgen skulle innebära slutet på flytten men vi fick lämna några få grejer i lägenheten som inte fick plats.

  
Igår kväll myste vi till det på golvet med Prisonbreak innan vi blev allt för trötta.

 
Sen är förrådet fortfarande orört.


Men en hel del fick plats och är nu inpackad i huset. Fortsättning följer om två veckor - då är allt hitflyttat.
Jag känner mig rätt sliten nu om jag ska vara ärlig. Dagar och åtaganden flyter ihop till en massa.
I fredags fick jag klart med anmälan till Åsele marknad (förhoppningsvis kommer jag med). Webshopen är på god väg att bli klar och förhoppningsvis en mönsterrapport till nya klädkollektionen.
Nu är vi på plats i Sidensjö och ska grilla ute för första gången i år. Så härligt!!


Tack till Jonas och Cebastian som hjälpte till att bära idag.

fredag 15 mars 2019

Processen

Tystnaden på bloggen beror på att jag i princip inte gör annat än att packa ihop lägenheten, är ute på praktik på veckorna och packar upp i huset på kvällarna.
Det är en process att flytta. Det tar både tid och energi. Men det kommer att bli så bra när det är klart och allt finns på en och samma plats.

I lägenheten är det bara kaos, nerpackning kombinerat med tömning av rum och städning.



Vi kör flyttlass helgvis. Nu i helgen jobbar jag och tar med det jag får plats med i bilen tillbaka. Det mesta som rör kartonger och småprylar är redan flyttade så nästa helg borde vi få med allt resterande i möbelväg.

I huset har vi närmast fått ordning på vardagsrummet. Det är skrämmande påminnande om vardagsrummet i lägenheten. Rätt cool känsla.



Vi packar upp, rumsterar om och fixar.


I hallen är trappan, taket och golvlisterna målade.


Väggarna spacklas och kommer målas inom en snar framtid. Har insett att jag är kung på att spackla.



fredag 1 mars 2019

Oorganisation

Jag kom hem till Umeå igår kväll för att packa ihop lägenheten.


Idag har jag packat x antal kartonger och städat ur tömda skåp. När mina föräldrar och systerdöttrar kom förbi med mat från Max insåg jag åter igen att jag inte är speciellt organiserad när det gäller packning...eller kanske nåt överhuvudtaget. Jag har inte skrivit på en enda kartong vad de innehåller, och de har använts vid minst 3 olika flyttar så det står redan en massa på dem. Men...allt ska ju ändå med och uppackningen får ske i ett lugnt tempo. Det är en del att fixa i huset också innan vissa saker är värd att packas upp.

torsdag 21 februari 2019

När livet händer!

De senaste två veckorna har runnit iväg. Praktiken började som jag berättat, förra måndagen. Jag kände mig relativt lugn till sinnet och körde min sträcka mellan Sidensjö och Husum som tar mellan 45-50 minuter.
Ganska skönt att hinna vakna till och kunna ta det lugnt med en ljudbok innan man ska börja jobba. Det finns ju de som bor i storstäder som får pendla längre tid än så!
Det är en rätt liten hälsocentral och stämningen är väldigt familjär. Alla, oavsett titel, pratar och äter tillsammans som en enda stor familj och det tycker jag känns himla bra.
Min första praktikvecka blev dock inte som jag hade tänkt mig då det hände något oerhört tragiskt på tisdagkväll, eller vi fick veta det då.
Min sambos bästa vän hade helt plötsligt gått bort i en hjärnblödning. Det var som att någon slog undan fötterna på Mats och jag visste inte riktigt vad jag skulle ta mig till. Det finns inget som man kan säga i ett sådant läge som gör att minsta lilla känns bättre, det vet jag. Allt jag kunde göra vara att finnas nära, stryka honom på ryggen, hämta papper, låta honom prata, vara så ledsen som han behövde vara. Barnen hämtades av farmor vilket kändes skönt...det var ingen optimal kväll att ha dem där. Så de hade det mycket bättre hos farmor och farfar.
Dagen efter stannade jag hemma, med Mats....bara som ett stöd. En axel att gråta ut mot eller någon som kan säga något eller hjälpa till med att göra något....en kopp te eller vad som helst.


Det var även hans födelsedag och det hela kändes allt annat än festligt. Men jag och barnen knåpade ändå ihop en tårta på kvällen som vi fikade tillsammans.

Resten av veckan har gått upp och ner. Vi var i Umeå under helgen eftersom jag skulle jobba. Jag önskar att jag hade kunnat finnas mer till hands och hjälpa till med allt eftersom det kan vara tungt med två barn som emellanåt tjafsar när man inte är på topp. Men han klarade det, så klart, även om det antagligen var tungt.

I veckan har jag "steppat" upp på praktiken. Börjat skriva diktat, först ett antal som en av handledarna sedan gick igenom, och sedan på egen hand som skickades direkt till läkarna för signering.
Ett misstag som roade handledarna var något som jag själv tyckte var rimligt just i skrivandets stund men som jag sedan skrattade gott åt var när jag hade skrivit, CT: i en journal när det i själva verkat var CT colon dvs Computerized Tomographic Scannic på colon = tarm.
Nåja, de säger " det är så gulligt". Ja, det säger det när jag pratar om en patients registreringsnummer också men menar personnummer. Det kan bli lite oreda i skallen när man jobbar inom två vitt skilda arbetsområden!

Nu har jag tagit helg! Jag är i Umeå och ska börja sortera och organisera lite här hemma inför det kommande flytten. Ja, jag ska flytta. Från stad till by! Från lägenhet till hus!
Jag har aldrig i mitt liv känt mig så säker på en person och vad jag vill med honom. Allt är så självklart! Jag förstår att många tycker "herregud, det går ju så fort". Ja, det går fort MEN det är så rätt. Varför vänta? Varför lägga ut en massa pengar på att betala hyra för en lägenhet jag är i 2-3 helger/ månad? Det är ju där han är som jag vill vara - han får mig att känna mig trygg och lycklig!

Jag har inte sagt upp lägenheten än, men det är bara en tidsfråga. Just nu ska jag sortera ut en massa som jag inte vill/behöver ha kvar och sälja undan det. Pengarna kan jag använda till andra saker, som att göra något kul eller fixa till i nya hemmet. Vi har redan börjat med vardagsrum och hall.


I morgonkväll kommer Mats hit och vi ska ha en mysig helg då vi ska fixa en massa saker och på lördagkväll ska vi promenera hem till Marina och Jocke som bor ett stenkast härifrån. Umgås, dricka nån öl och bara prata! Det var hundra år sedan vi sågs!