tisdag 23 maj 2017

Toughest eller New York marathon???

I vintras sa jag och Magnus att vi skulle vara med i Toughest i år. Jag tränade i Bräntis två gånger och sedan pratade vi inte mer om det.....
Så blev det tal om Blodomloppet. Denna gång var det Magnus som peppade mig att jag självklart skulle vara med. Det var flera från jobbet som skulle anmäla sig och om vi blev ett lag skulle vi ju få en picknickkorg (bara en sån sak!).
Jaha, jag är väl med då sa jag. Det var ju länge kvar innan det var dags.

Det diskuterades sträckor, 1 mil eller 5 km. Springa eller gå, lunka eller lufsa. Folk var peppade och vissa dagar såg det ut som att vi skulle bli ett lag.
Så var det dags för träning. Vi lyckades aldrig få ihop tillfällen som matchade. Så fick någon ont i knäet och någon annan var mer vältränad och skulle springa 1 mil på tid.

Vi slutade prata om Blodomloppet. Det kom upp vid några tillfällen men blev aldrig något bestämt.
Två anmälde sig. Jag och Pernilla bestämde oss för att skippa det hela för ingen av oss hade tränat och det kändes lite surt att betala 250 kr för att vara med om man ändå inte tänkte satsa.
Jag trodde allt var avblåst tills Pernilla för någon dag sedan glatt konstaterade att man ju faktiskt kunde anmäla sig ända fram till startdagen.
Nåja, sa jag....om vi kommer överens om att promenera och du orkar anmäla oss.
I går kväll kom ett sms:


Så idag, med solen i ansiktet, blev det äntligen av. Pernilla värmde upp med en mjukglass i väntan på att jag skulle sluta och iväg bar det.
Vi promenerade, diskuterade livets mysterier, kollade in de fina stugorna och kissade i skogen. Riktigt trevligt med andra ord! Nu jävlar är vi igång.


Kanske det blir både Toughest och Blodomloppet nästa år då. Kanske även Vätternrundan......

Runt sjön = 8 km


PS: Köpte godis på vägen hem! Lite måste man ju unna sig, eller?!

I want somebody

I want someone I can talk to, all night anytime I want to
Who'll be there when I want and won't be there when I don't want him to be
Who understands it's not easy to understand me
Someone who loves me sometimes bugs me sometimes makes me wanna scream
I need my space someone not in my face, I want somebody

I want somebody I can bitch about
I want somebody I cant live without
I want somebody who can make me insane completely crazy
I want someone who's gonna come and mess me up and make me want him way to much
Sometimes hate me sometimes love me
I want somebody, I want somebody

I want someone I can fight with, and then make up all night with
Someone who makes me mad and makes me laugh and has my back through it all
Someone who loves my flaws and loves me 'cause I'm crazy
When I feel ugly they'll still love me they'll still think I'm beautiful
And when I'm a mess they'll still think I'm the best I want somebody, I want somebody

I want somebody I can bitch about
I want somebody I cant live without
I want somebody who can make me insane completely crazy
I want someone who's gonna come and mess me up and make me want him way to much
Sometimes hate me sometimes love me
I want somebody, I want somebody

Someone who knows when to stay away
Knows how to take my breath away
Knows that no one can love me better
What I need is, what I need is

Somebody I can bitch about
Somebody I cant live without
Want someone who's gonna make me insane completely crazy
I want someone who's gonna come and mess me up and make me want him way to much
Sometimes hate me sometimes love me
I want somebody, I want somebody

I want somebody I can bitch about
I want somebody I cant live without
I want somebody who can make me insane completely crazy
I want somebody I can bitch about




måndag 22 maj 2017

Lakkie-Bee och Oddwin

Jag älskar att få bilder från människor som älskar mina figurer! Det värmer i hjärtat med tanke på all tid jag lägger ner på att skapa alla dessa unika och annorlunda figurer.

Här kommer två bilder som Sanna Bråding skickade till mig på sin yngsta son Lakkie-Bee och hans nya kompis Oddwin.



söndag 21 maj 2017

Solig helg med grillning

En solig helg är till ända. Björkarna har börjat slå ut och jag har *peppar peppar* inte känt av speciellt mycket pollen...än i alla fall.

Jag har jobbat hela helgen och inte hunnit njuta så mycket av vädret men idag blev det i alla fall grillat till middag och sedan spelade vi Cluedo.


Men det slutade med att mitt lag totalt splittrades. En 10 åring som börjat komma in i tonåren vägrade plötsligt att vara med och läste istället Kalle Anka pocket, och min 4 åriga lagkompis bytte lag mitt under spelat.
Typiskt!
Men det var mysigt att sitta ute på gården och äta! Nu behöver det bara bli liiite varmare så man inte behöver ha fleecefilt runt sig.

Två dagar kvar att jobba på min 8 dagars sträcka och sedan lite ledigt. Skönt!

lördag 20 maj 2017

Håll avståndet snälla du!

Det här med att stå för nära inpå när man pratar med någon man inte känner kan vara snudd på obehagligt.  Igår råkade jag ut för det på jobbet när en kvinna plötsligt ställde sig alldeles för nära och började berätta för mig om allt hon tyckte att vi borde tänka på och åtgärda.
Jag försökte diskret ta ett steg tillbaka men hon var väldigt påstridig.

Vissa verkar inte ha känsla för den personliga gränsen. Vad beror det på?
Det är ju inte så att det är bekvämt. Man känner sig snarare ganska naken och utsatt. Är det någon mer som känner igen sig?

Ett tillfälle i vintras dök det upp en kvinna som började stryka mig på ryggen medan hon skulle ha hjälp att hitta något på datorn. Det var steget värre, men jag förstod på hennes sätt att prata och vara att hon inte var riktigt frisk. Så det var liksom en annan sak.
Men håll avståndet snälla du!


fredag 19 maj 2017

Peppa peppa!

Jag försöker att dagligen peppa mig, bygga upp mig och hitta saker som får mig i fas, mentalt!
På väg till och från jobbet spelar jag samma låt - högt!


"Jag ska aldrig ta skit igen
Jag ska bara vara mig själv
Ba, ba, bara få va mig själv
Jag ska bara vara mig själv
Ba, ba, vill bara få va mig själv"






torsdag 18 maj 2017

Den tatuerade änkan

Jag har blivit lite sugen på en tatuering, men jag velar fram och tillbaka. Ska jag, ska jag inte. Coolt, men tänk om jag ångrar mig. Ska den vara svart eller i färg? Vart ska man ha den, ska den synas eller inte, tänk om det gör svinont....ja, införstår dilemmat.

När vet man om man bestämt sig? Känns det rätt i magen eller vad?

Första gången jag kände att jag skulle kunna tänka mig att ha en tatuering var när jag snubblade även denna på instagram. Det var i vintras. Jag har tänk på den sen dess.


Men samtidigt kan det vara fint med en text, nåt bra som peppar en i livet.
Jag har hittat några texter jag skulle kunna tänka mig, i en handstil
Typ denna.....Que la force soit avec too - may the force be with you



Eller dessa texter, dock inte i dessa typsnitt!

Be beautiful in your own way 

Once upon a time



Funderingarna fortsätter........to be continued