tisdag 11 december 2018

Jag kommer inte till helvetet!!

Klockan är 05.54 och jag snubblar ut i hallen med datorn i högsta hugg.
- Sarah! Saaaarah!! Han hade inte cancer ju!!!
Sarah står i köket och brer mackor, tittar på mig som om jag vore ett spöke!
- Va?
- Kolla här, säger jag och håller upp datorn. Han hade inte cancer!

Vi satt och såg Nobelfesten igår och kommenterade folk. Jag påpekade just honom och då sa Sarah att han hade cancer. Jag fick dåligt samvete och insåg att jag kommer hamna i helvetet....
Men.....det gör jag ju inte längre. Han vara bara en rebell, en etikettsbrytare som tyckte det var kallt!
Puh! Nu kan jag andas ut!

Anledningen till att jag är vaken den här tiden, när jag faktiskt inte behöver det, är att min mobil så snällt valt att uppdatera under natten.
Jag kommer inte ihåg min pinkod och har edan gjort ett försök att öppna den i ett sömntillstånd mitt i natten.
Eftersom jag inte vet om min väckarklocka kommer ringa så har jag efter upptäckten sovit rätt uselt. Jag vill ju inte komma försent till skolan.

Så man kan säga att det var en bra och en dålig nyhet, ingen cancer men en låst mobil!

fredag 7 december 2018

10 minuter

10 minuter till tentan startar. Det blir skönt att få undan den och sedan kunna fokusera på helgen och julmarknaden.
Sakerna är framplockade så ikväll när vi kommer till Umeå ska jag lasta in allt i bilen. Men först ska vi på Pinchos och äta middag. Maja är superpeppad efter att jag berättat att man får popcorn vid bordet och det är påfågelfjädrar, papegojor och hattlampor som dekoration.

Men först av allt tenta! Wish me luck!
Och förresten....glöm inte Gammlia, 11-16 på lördag och söndag!!

fredag 30 november 2018

Lätt när det är rätt


Nu förstår jag hur det ska kännas när allt är rätt. När varenda liten detalj hamnar på rätt plats och gör allt så enkelt. Allt fungerar, allt känns så oerhört bra!
Träffa barn - funkar hur bra som helst!
Träffa alla föräldrar - inga problem!
Para ihop katter och hund - simpelt!
Prata om allt - en sån självklarhet!

Det är så lätt när det är rätt! Jag har aldrig känt mig så lugn och tillfreds inombords tidigare. Ingen stress, ingen oro bara skönt!

onsdag 14 november 2018

The missing piece

Man vet inte vad man har saknat förrän man hittat det. Det är sant!
Plötsligt var han där....ögonen som bara brände sig in i mina. Det är kanske löjligt att säga men jag kunde verkligen inte sluta tänka på honom.


Sen kom ett meddelande. Mitt hjärta stannade. Han skrev till mig....till mig!!! Det kändes helt ofattbart, så overkligt!
Nu kan jag verkligen inte sluta tänka på honom. Det första jag tänker på när jag vaknar och det sista jag tänker på innan jag somnar. Och däremellan pratar vi. Som vi pratar!
Jag har aldrig känt så här tidigare, att man hittar någon som stämmer in så bra på alla sätt och vis.
Det var meningen att vi skulle träffas nu. Allt som hänt tidigare har bara varit vägen hit. Vägen till honom! Min saknade pusselbit som jag så länge letat efter!


måndag 12 november 2018

Men hallå!!!!

Det har funnit en lukt...eller snarare en odör....möjligtvis en stank i mitt kök. Min syster påpekade detta i förrgår och jag hade inte känt det. Kanske hade min näsa vant sig eller så har jag dåligt luktsinne (vilket kan vara rätt praktiskt i vissa situationer).
När jag igår kom hem från mina föräldrar kände jag själv lukten. Så jag har tillbringat mycket tid med att gå runt och sniffa som en blodhund. Kollar blomkrukor, disktrasa, avlopp, sopor, eventuell gammal mat - ja allt tänkbart. Men jag kunde inte lokalisera den. Beredde mig på en helsanering av delar av köket, som möjligtvis kunde vara drabbat.

På kvällen hällde jag klorin i diskhon i förhoppning om att det skulle försvinna under natten. Det gjorde det inte.
Men jag hade morgonlektion, uppgifter och sådant som skulle göras innan jag kunde på mig saneringdräkten.
Sitter i godan ro och lyssnar på Jims lektion i endokrinologi. Vid en 5 minuters bensträckare tog jag ut alla sopkärl och diskade ut dem. Torkade under diskon, ni vet där plankan är och all möjlig skit kan samlas. Men det var inte mkt där. Inget som luktade i alla fall.
Tillbaka till lektionen och just när det blev som mest spännande med akromegali och annat så gick strömmen. Hela området blev kolsvart!
Så där blev jag sittande och stirrade in i en svart skärm.
Efter att ha ringt och kollat om det var strömavbrott i andra delar av stan satte jag mig i vardagsrummet och tände ett ljus. 


Det var knäpptyst, regnade och var grått ute. Jag kunde inte plugga, hade lite batteri i mobilen och hade ingen aning om hur länge detta skulle pågå.
Lätt irriterad bestämde jag mig för att tända alla ljus jag hade i lägenheten och fortsätta sanera - trots mörkret.
Precis när jag fått fart på alla ljus kommer strömmen tillbaka. Känns nästan som om nån vill jävlas med mig.


Lektionen får jag ta i kapp sen. Jag sanerade klart, har t.o.m. torkat bakom spisen. Just nu vet jag inte om det luktar eftersom jag befunnit mig i detta hela dagen. Hoppas!!!

måndag 5 november 2018

Utmaningen

Vissa dagar flyter allt på, andra dagar vet jag inte vad jag ska göra. Idag är en sådan dag.
Vi startade en ny kurs på morgonen, i IT och sedan skickade vi in en uppgift i anatomi/sjukdomslära. När det var gjort satt jag som ett frågetecken....vad skulle jag göra nu.
Nina skulle iväg och träna och jag åkte då iväg för att posta beställningar och köpa mer vadd och vita strumpor.
När man får vissa beställningar och det inte finns strumpor i just dessa färgerna får man ta till det gamla knepet - färga!


Det finns liksom inget annat sätt att göra det på!
I gårkväll fick jag ett önskemål från en liten kille om följande figur:

Ödla med drakvingar och fenor så den kan vara på land, flyga och simma... lite av en flygamfibie...
Ett gult, ett orange öga, ena ögat större 
Färger: lite blixtig, lite eldaktig, röd, svart, randig, prickig, lite luftig = det ser ut som rökmoln... lit
e vit och svart...
Med kattmin..Hur nu det ser ut (mammans fråga)
Öronen, de är som vanliga öron fast ett är hårigare än det andra....
Taggar på ryggen som är vita, svarta och gråa.
Den har ganska vassa klor för att skydda sig med, men den är inte läskig utan jättesöt... 
Den har en svans som är lite randig och prickig.


Ja, det här gör ju verkligen att jag får tänka till! Jag vill ju inte göra någon besviken, och jag försöker alltid göra mitt bästa när det kommer speciella beställningar.
Det är en utmaning som är kul eftersom jag annars syr lite på rutin. Nu måste jag verkligen bena i beskrivningen och se vad jag kan åstadkomma.

lördag 27 oktober 2018

Att skänka sin kropp....

Under den pågående tiden på min utbildning har min mamma ibland frågat om det vi lär oss, för det kan emellanåt verka som att, utifrån de arbeten vi gör, vi ska bli läkare.
Det gör att jag börjat tänka på en lögn jag en gång i tiden drog på ett uteställe, just här i Umeå.
Jag var 18 år och bosatt i Skellefteå. Hade the time of my life och trivdes verkligen med det jag gjorde just då (jobbade på lokal-TV).
Min kompis Madde bodde här i stan och pluggade. Det var valborg och gänget från Luleå plockade upp mig på vägen mor Umeå där vi skulle sova hos Madde.

Det är en valborg jag aldrig ska glömma. I min värld innebar valborg i den åldern av brasa och korvgrillning.
Hur som helst kom vi till lägenheten som hon vid detta tillfälle delade med sin bror. Han var tack och lov inte där den här dagen.
Vad jag kommer ihåg från den här kvällen var att Anette kom på att vi kunde grilla korv i ugnen.  Så hon la på en massa korvskivor på gallret vilket resulterade i att Madde fick ägna kommande dagar åt att skrapa bort inbränt fett i ugnen.
Jag var kär i en kille från Skellefteå som av en händelse befann sig i Umeå just denna dag, varför jag ringde honom och bjöd in till fest.
Innan de kom till oss skulle Madde färga håret. Men när hon lutad över badkaret skulle skölja ur färgen rasade hela duschdraperistången ner i nacken på henne och hon ramlade ner i badkaret. En porslinsfigur ramade ner från ovansidan av badrumsskåpet och spräckte handfatet.
Allt vi andra hörde var ett jäkla liv inifrån toaletten. Jag kunde verkligen inte sluta skratta åt detta, och tro mig jag skrattar fortfarande åt det hundra år senare.

När killarna kom till festen ställdes det fram chips och dip på bordet. Ta chips, erbjöd jag....å dipp!
Vad jag inte visste då var att tjejerna tagit fram en skål cornflakes och en annan med fil.
Det blev aldrig nåt med den killen kan jag säga!

Vidare åkte vi till stan och gick på nåt uteställe....där var det nån smörig kille som....ja, jag kommer inte ihåg om han flirtade med Madde eller mig, men jag försökte imponera på honom och drog till med att jag pluggade till läkare. Jaha, tyckte han....(smått imponerad kanske...)
Ja, sa jag myndigt, just nu håller vi på att obducera, och jag tycker det är såå bra när folk skänker sin kropp till vetenskapen!!


Sen drog jag hem till Skellefteå och gjorde ett reportage om en tant som skrev poesi!