torsdag 24 september 2020

En riktig skitkväll

 Igår kväll medan Mats och hans pappa höll på att gräva upp avloppsröret till skittunnan (ja, det har gått hål i det) så var jag ute och testade min kamera lite. Lite nya finesser och inställningar och så.

Jag satt nere på gräset på baksidan och fotade en gul stol när Maja kom ner. Hon kom på att hon skulle stå på stolen och balansera, så jag fotade henne. Tänkte inte så mycket på att gräsmattan som är ojämn och en stol som knappt är anpassad att sitta på inte var sådan bra kombination med ett barn på ett ben.

Hon vände sig om och så plötsligt tippade stolen och hon ramlade. Eftersom det ibland är rädslan som gör att barn gråter häftigt så visste vi inte så mycket mer än att hon landat på vänsterarmen. Jag reagerade dock på att hon direkt efter fallet var väldigt vit på huden i armvecket. Vi satte oss på verandan och försökte kyla ner armen med en påse fryst spenat invirad i en kökshandduk. Hon hade armen liggande på en kudde.

När jag såg att hon hade frossa och det märktes att hon hade ont. Från strax ovanför armbågen och ner till handleden. Efter ett samtal till 1177 åkte hon och Mats in till akuten. Det visade sig efter många timmars väntan och röntgen att hon hade en spricka i spiralbenet och sent på kvällen kom hon hem med armen gipsad från strax nedanför axel till handled.

Resten av året ska vi bara sitta stilla på varsin stol och inte göra något alls. Förhoppningsvis blir 2021 ett bättre år för oss alla.



fredag 18 september 2020

Ekvationen som inte riktigt går ihop

106 figurer ligger för närvarande ute i webshopen. Just nu sitter jag och redigerar 5 st bilder på figurer som ska ut i shopen så snart jag är klar. Det innebär 111 st figurer.

Räknar jag att det tar mig cirka 6-7 timmar att göra en figur innebär det att det ligger ungefär 777 timmars arbete med att bara sy dem. Räkna därtill till den tid det tar för mig att fotografera, redigera och lägga upp dem i butiken så blir ett antal timmar till. 

777 timmar delat på 24 timmar om dygnet innebär att det rätt och slätt inneburit 32,37 dygn i bara tillverkningen. 

Jag tar 395 kr för en unik handsydd figur som inte ser ut som alla andra "leksaker" som massproduceras i fabrik till låga kostnader. Det innebär att jag får i snitt 56 kr i timlön när jag sitter och syr dessa.

I priset är inte ens materialkostnaden inräknad samt den tid det tar för mig att köra 4 mil för att inhandla detta material inne i stan.

Som många andra som sysslar med hantverk har jag flera gånger fått höra att mina produkter är dyra. Men då har dessa personer jämfört detta med mjukdjur som går att köpa för 39 kr på Ikea. Djur och leksaker som alla spottas ut i en fabrik i ett rasande tempo. Klart det går att pressa priserna!

Jag sitter och sliter vid min symaskin, jag får förhårdnader på mina fingrar av nålen, jag klipper, syr och skapar något unikt. Något som inte alla andra har. Mina figurer är en del av mig själv och ett sätt att göra något med min kreativitet.

1 oktober kommer Västerbottens museum att gå ut med slutgiltigt beslut om det blir någon julmarknad på Gammlia i år. Jag tror verkligen inte att det kommer bli det. Det känns bra eftersom vi måste hålla avstånd men samtidigt har det varit en stor del av min försäljning varje år. 


Bilden ni ser fick jag skickad till mig från min vän Amber i Australien. Hon jobbar som fotograf och har här fixat i sin sons rum. Detta är en av mina tidigare figurer och en av tre som jag skickade till henne för ett fotoprojekt hon gjorde för en tidning.



onsdag 9 september 2020

Ute och raggar

 Igår smet Kiwi ut. Jo, hon får vara ute men nu är hon i löpen och drog som en avlöning. Jag har inte sett skymten av henne sedan igår förmiddag.

Jag satt ute till sent igår, frös och ropade, lockade och gjorde allt för att hon skulle komma tillbaka. Idag har jag gått längs med vägen och ropat.

Hoppas verkligen inte att hon blivit påkörd av någon bil, för folk kör som galningar längs vägen många gånger. Sen vore det inte heller så bra om hon kom hem och var gravid. Jag har varit med om det två gånger förr, dock inte med henne.

Nåväl, hon kommer väl när hon varit ute och raggat färdigt.

fredag 21 augusti 2020

Hjälp mig!

Alla vänner där ute, skulle ni vilja hjälpa mig att sprida ordet om LunaDsign?! Det skulle göra mig ytterst tacksam. Dela bilden på er Facebook, blogg och Instagram. Tusen tack på förhand!

torsdag 20 augusti 2020

Luna´s instagramkonto

 Jag är nu gipsfri sedan i måndags och det känns som att energin och kreativiteten har börjat komma tillbaka.

Igår kväll bestämde jag mig för att skapa ett till instagramkonto, enbart för Luna Dsign. Jag hoppas verkligen att ni vill följa mig och mitt arbete där. Jag heter @lunadsign.se där.

Än så länge finns det inte så många bilder men det kommer fyllas på så fort som möjligt. Ni får hemskt gärna dela kontot med andra.


torsdag 13 augusti 2020

Det dåliga samvetet

Att vara oförmögen att fungera fullt ut ör frustrerande. Under de här veckorna so jag suttit med benen i högläge har tagit mer på mig ä jag kunde förstå.

Jag känner mig dålig i frågan om det sommarjobb jag hade hoppat kunde leda till ett fortsatt jobb, jag känner mig dålig här hemma i fråga om att jag int inte bidra i den omfattning jag brukar.

Det känns allmänt sjit på alla fronter,,,,

Jag vet att jag känner mig extra nere just nu men jag saknar att vara flexibel och kunna göra allt otvunget. Det känns mer som jag är en börda än en tillgång just nu....


Augusti

Den här sommaren....vad ska man säga?! Eller hela 202  för att vara exakt. Det har varit ett skitår så långt, men jag hoppas det snart vänder.

Covid-19, brutna ben, frustration, social isolering och distansering....det finns inte ord som kan beskriva det. Det känns som att jag tappat fokus och har ingen lust längre. Lust till att vara kreativ fastän jag vill vara det. Jag har ett mönsterjobb som ligger och väntar men jag har inte kommit vidare. Kreativiteten finns inte.

De första veckorna av min "invaliditet" tänkte jag att jag har värsta chansen att bara sitta och skapa. Det har tyvärr inte visat sig igen. Nu är det en vecka kvar innan jag tar bort gipset för gott, och vad innebär det? Läkaren sa att det tar cirka ett år innan man är helt tillbaka på banan. Tungt!

Förra veckan var min äldsta systerdotter på besök från torsdag till söndag. Jag var rädd att hon skulle tycka att jag var tråkig eftersom jag var så orörlig. Vi softade, byggde pussel på tid och bara umgicks. Det var underbart!

Jag hade börjat fixa Eriks rum innan jag bröt benet. Nu blev det avslutat av resten av familjen. Golvet i dessa två rum var totalt sneda vilket innebar att Mats var tvungen att bygga upp delar av golvet och flytspackla för att det skulle bli rakt. 

Nu har han även lagt dit ett nytt golv. Vilken skillnad! Två nya rum blev det!