Sån är jag!

Förr i tiden, när jag jobbade på McDonalds så älskade jag att jobba frukost för då fick jag i lugn och ro sköta hela frontlinjen själv. Det var inte speciellt mycket kunder den tiden på morgonen och jag kunna pyssla på med att fylla upp muggar, pommesförpackningar, cones, juice och dippsåser.
Jag kan fortfarande göra det i drömmarna vissa nätter.
Det var liksom min grej! Att allt skulle vara välfyllt och fint.
En gång när jag fyllde år och befann mig i Stockholm fick jag ett mms med en filmsekvens från de som jobbade där de visade hur fint de hade fyllt upp! Det värmde i hjärtat ;)

Nu när jag jobbar på Biltema så har jag fått nya "intressen". Nu är det inte dippsåser utan batterier, tändstift och små ledlampor som gäller.
Jag älskar småförpackningar och kan bli alldeles kär i vissa. Som en gång när jag hittade en miniförpackning buljongtärningar på en asiatisk butik. Jag vet, det låter helt sjukt. Men jag är lite knäpp!

Jag skulle hellre vilja packa upp tuggummin och små luktsudd och såna saker i stället för stora länkarmar och fula kartonger med lyktglas.

På jobbet brukar vissa jag jobbar med, som vet att jag har den här "skadan", gömma undan tändstiften som kommer med leveransen på ett speciellt "hemligt" ställe när de vet att jag jobbar. Så att ingen annan ska hinna packa upp dem. Tack Magnus och Lars!!

Jag kan stå i kundservice och se batterierna i kassalinjen och det kliar i fingrarna efter att få gå och rätta till raderna, fylla hålen och fixa till. Jag kan längta efter varuplock, speciellt när det är penslar, hem och teknikgrejer och sånt som man bara får stå och hänga upp...en efter en efter en.
I julas stod vi och vek presentkort och förpackade i små plastfickor på kartonger - lovely! Det är då jag njuter!

Jag vet inte om det här är ett tecken på att det är något allvarligt fel på mig eller om jag bara är lite eljest. Men vad ska jag göra - jag är den jag är och så länge jag får göra det jag tycker är roligt så är jag glad för det!