Mina vänner

När jag kom hit till Umeå var jag en trasig person. Jag hade min familj som tog hand om mig, hjälpte mig och stöttade mig tusen gånger om vilket jag såklart älskar dem för.

Så träffade jag er! Alla ni andra underbara vänner! Jag lärde känna er och ni tog också hand om mig!
Ni drog med mig ut, ni inkluderade mig och jag fick chans att lära känna er - och det är jag så himla glad över. Tack så himla mycket!
Jag har gråtit inför er, vi har druckit öl, vi har pratat till långt in på natten. Vi har skrattat, skämtat och slitit ihop.
Jag har lättat mitt hjärta för er och ni har lättat ert för mig.
Jag hade ingen aning om att ni skulle komma att betyda så mycket för mig, att jag skulle hitta så underbara vänner i min nya stad.

Alla ni är så speciella så ni anar inte! Tack för att ni finns! Allihopa!

En av mina vänner flyttade härifrån när jag befann mig i Vietnam. Han skulle göra det han brann för - blåsa glas i Småland. Vi har inte träffats sedan i januari.
Igår kom ett meddelande på Facebook:

Kolla vad han hade gjort till mig - en alldeles egen Lunafigur i glas!

Hur vacker som helst!!! Jag blev så glad att jag började gråta. Tänk, där har han stått i sitt varma glasblåseri och blåst en figur till mig!!!
Fantastiska Sebastian!!! Tack snälla snälla du!