måndag 24 september 2018

Mitt mörker

När jag var lite tyckte jag att min mamma var skittråkig när hon ville dra upp ljuset när vi skulle äta mysmiddag med tända ljus.
Hon ville alltid tända upp fler lampor och det förtog effekten av levande ljus.

Idag är jag där! Nu är det jag som kommit till den punkten då mörkret stör mig. Det stör mig på så sätt att det är svårt att se vad man gör, jag blir trött i ögonen och i kroppen. Det nästan kryper i skinnet på mig när det blir för mörkt.

Självklart tycker jag det är mysigt att släcka ner, tända levande ljus och bara "kose" mig, men annars vill jag ha ljus omkring mig.


Nu har det börjat bli mörkt på kvällen, klockan är 19.47 och det är kolsvart ute. Det känns nästan som att mörkret stänger in mig och ger mig lite panikkänslor. Jag klarar inte av den långa mörka perioden på året. Jag är verkligen konstant trött.

Jag vet inte vart man ska bosätta sig för att få ljus?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Jag blir jätteglad om du vill skriva en rad, eller två! Jag svarar på kommentarerna i min egen blogg, så glöm inte bort att återkomma!