I feel sad.....

Jag känner mig ärligt sagt lite låg och ledsen just nu. Skolan har pågått i drygt en månad och jag har hamnat i en jättehärlig klass.
Det har varit kämpigt att ställa om sig från arbete till studier. Jag är ovan att studera och har väldigt höga krav på mig själv så den här månaden har varit kantad av stress och prestationsångest. Men det känns som att vi alla är på samma linje och vi kan diskutera med varandra när det kör ihop sig.

Jag går ju en utbildning på halvdistans, vilket innebär att jag är i Luleå några dagar ungefär var tredje vecka. Luleå är min hemstad och det har känts naturligt att åka tillbaka dit. Visst är det lite jobbigt att behöva pendla 26 mil enkel väg så pass ofta men det går ändå bra. Jag får ju dessutom chans att träffa vänner som jag har kvar där.
Sarah och Freddy är så snälla och liter mig sova över och det är jag grymt tacksam över. Men det känns ju samtidigt som att jag inte vill utnyttja deras gästfrihet allt för mycket.

När jag var i Luleå och skrev provet för utbildningen frågade kursledaren varför jag inte hade sökt utbildningen i Umeå. Jag blev lite ställd eftersom jag inte hade koll på att Lernia faktiskt hade utbildningen där denna termin. Jag visste att universitetet körde den men eftersom jag inte hade allmän högskolebehörighet kändes det inte aktuellt att söka dit.

Hur som helst, jag kom in i Luleå. Vi är en klass som sitter på tre ställen i Sverige, förutom Luleå sitter ett gäng i Östersund och ett annat i Visby.
Första skoldagen informerades det om LIA, som är våra praktikperioder då vi ska vara ute på arbetsplatser och lära oss jobbet. 3 perioder som är ca 6-7 veckor långa om jag inte minns helt fel.
Eftersom Luleå hör till Norrbotten så är det där de ser till att ordna praktiken. Alla ska i den mån det är möjligt få en plats så nära hemmet som det går. Dock kan det bli nån mils pendling i värsta fall.
Jag blev naturligtvis orolig för hur det ska bli för mig, eftersom jag bor i Västerbotten och vi inte själv får ordna praktikplatser (allt ska gå genom en samordnare).

I går skickade jag frågan till vår kursledare och fick till svar:

När det gäller LIA i Västerbotten så har vi svårt att få platser där då regionen har "egna" utbildningar som prioriteras i första hand. Inom LÖV har vi platser i  ​Norrbotten.

Med det svaret tappade jag styrfart och kände att det låste sig i mig. Ska det vara helt omöjligt att ordna? Det handlar om en ynka plats.
Jag frågade om jag inte kunde kontakta Västerbottens samordnare för att själv höra om de kunde hjälpa mig, alternativt ordna plats själv. Fick då till svar att jag skulle ringa henne kl 16 idag.

Så nu sitter jag här...6 timmar med en klump i magen...och väntar på att klockan ska bli 16.
Innebär det här att jag måste hoppa av utbildningen? Jag har inte ekonomisk möjlighet att betala dubbla hyror för att bo 3 perioder på 6-7 veckor i Norrbotten. Det finns inte på kartan!

Det blir kanske så att jag får dra på mig blåtröjan igen och ställa mig bakom disken och lyssna på alla arga kunder. Känns rent ut sagt piss!