Förlåtelse

Jag har förändrats mycket det senaste åren, speciellt det senaste året.
När man går igenom livsavgörande förändringar är det mycket som dör inom en. Och mycket nytt som föds.
Jag vill inte längre vara den person jag var då. Men jag vill inte heller vara den person jag är idag.
Allt för mycket står fortfarande och väger. Allt för mycket känns fortfarande skört, trasigt och alldeles fel.

Jag känner mig ensam, trots att jag har familj och vänner runt omkring mig. Så fort jag tänker på allt det här blir jag otroligt ledsen.
Så mycket är fortfarande som en stor svart härva inom mig. En härva likt ett trassligt garnnystan som måste börja nystas upp för att jag ska få en rätsida på livet.
Vissa dagar känner jag hopp, en glimt av en livsgnista, en drivkraft framåt medan andra dagar känns som ett hopplöst stort svart hål.

Jag försöker att inte tänka så mycket. Oroa mig för framtiden och att inte känna hopplöshet och panik över allt jag borde och vill.

Jag är rädd att det ska vara så här för alltid trots att jag vet, för det vet jag, att jag kommer kunna se tillbaka på mitt liv som det är idag och känna tacksamhet för att jag kommit vidare.

Någonstans har alla människor en förväntan på hur livet ska bli. På hur man vill att det ska se ut. Mitt liv ser inte alls ut så som jag vill att det ska vara.

Igår tog min mamma med mig på ett föredrag med underbara Kjell Enhager. Han kunde verkligen tala så det gick rakt in i mig. Jag blev både glad och ledsen på samma gång.
En sak som han sa, bland alla andra tänkvärda saker, var att trots att man inte kan förlåta en person för det den gjort mot en så kan man skänka den personen en god tanke.
Och det tänkte jag göra nu.

Till den det berör:
Du har sårat mig så djupt. Svikit mig, knäckt mig och trampat på mig. Du har gjort att jag tappat tron på livet och fått mig att tvivla på mig själv och min egen förmåga till att duga.
Du har bedragit mig och fått mig att gråta mer tårar än jag trodde var möjligt.
Men.....
Du har faktiskt fina sidor också. Du har många gånger menat väl, varit stöttande och peppande. Du har trott på mig när jag inte själv gjort det.
Du har varit snäll mot mig och en gång i tiden kanske du älskade mig.
Jag kommer aldrig acceptera eller glömma det du gjort mot mig men jag förlåter dig.

Jag vill inte gå omkring och känna mig bitter och arg längre.
Jag vill släppa det och kunna börja om. Jag vill börja om på noll och "levla upp" (som Kjell Enhager sa).
Jag släpper min ilska mot dig nu och hoppas att du, liksom jag kan få ett underbart liv.
Nu är det jag som är nummer ett. Jag ska försöka satsa på mig själv, unna mig det jag vill göra och utvecklas till en gladare och starkare människa. PUNKT!

Forgiveness is letting go of the past!