Bli vän med mig

Som jag skrev i ett tidigare inlägg så har jag undvikit att stå framför kameran i många många år. Jag har avskytt hur jag ser ut. Jag har känt mig som ett vrak, en spillra av den person som jag egentligen är och känt mig som.
Min spegelbild har visat en helt annan person än den jag är. Den har visat en person med ledsna ögon utan minsta glimt av ljus. En person som helt och hållet tappat bort sig själv.

Jag har en lång väg att gå än, men jag har klättrat upp ur gropen. Just nu ligger jag bara utmattad och flämtar av ansträngning. Nästa steg blir att bygga upp mig själv inifrån. Hitta glädjen i livet och hitta de saker som jag brinner för. Gamla och nya saker som ska ge mig energi och glädje. Saker som bygger min personlighet.

Jag tappar lätt bort mig själv. Jag går in i andra och lägger all fokus på dem, medan jag själv och mina intressen hamnar i skymundan. Antagligen är det ett sätt att passa in, hålla fast vid de jag tycker om. Ett sätt att inte bli bortvald eller hamna utanför. Av rädsla för att inte bli omtyckt!
Jag vet inte om dessa erfarenheter gett mig någon styrka för framtiden. Jag hoppas verkligen det.
Jag vill inte upprepa samma misstag om och om igen.
Jag vill inte ha ett förhållande med någon som bryter ner mig och får mig att tappa bort mig själv. Jag vill kunna vara så pass stark att jag kan stå upp för mina åsikter, intressen och tankar.

Jag tänker inte låta någon krossa mig igen, inte bryta ner mig, inte slå mig, inte få mig att känna att jag inte är tillräckligt bra.
Jag vill kunna lita fullt ut på det folk säger till mig, utan misstro och misstankar.
Jag vill inte längre vara den som hukande kryper undan och passar upp.
Jag vill vara stolt över mig själv!

I höstas började jag utmana mig själv att ställa mig på andra sidan av kameran. Sluta gömma mig i bakgrunden!
Jag la upp bilder på instagram men kände varje gång att "vad ska folk tänka och tycka?".

Nu skiter jag i vad folk tycker! Om de inte tycker om det, so what! Jag gör det för mig, ett sätt att våga ta plats och utvecklas. Ett sätt att kunna se på mig själv utan att ha de kritiska glasögonen på. Vänja mig! Jag är minst lika bra som alla andra!