torsdag 24 maj 2018

En utmaning - som jag klarade!

Har Elin pratat med dig frågade Kerstin när hon kom till kundservice för att byta av mig.
Nä...om vaddå frågade jag...
Vi ska bada ikväll...och du har lovat att inte säga nej, svarade hon och såg förväntansfull ut.

Shit....vad fan ska jag säga nu. Resten av dagen försökte jag undvika deras blickar, undvika att möta dem. Förhoppningsvis skulle de glömma.
Det sista Elin ropade åt mig närjag klev ur hissen var.....raka benen! Jag ringer kvart över åtta!!!

Åker hem, tänker att jag kommer inte svara när de ringer.
Tio aver åtta ringer telefonen. Det är Elin. Stänger av signalen. Hon ringer igen.
Meddelande kommer från Kerstin: Svara när vi ringer, tack!

Just det där tacket på slutet gjorde mig lite illa till mods. Tänk om de är sura - på riktigt. Jag är dålig på att hantera sura människor. Och framför allt dåligt samvete.
Min mamma ringer. Jag pratar med henne. Elin skickar meddelanden. Ring, ring, ring!

Jag berättar för min mamma att de jagar mig för att ha ut mig för kvällsbad. Hennes svar är: Men åk iväg! Ring upp henne nu!

Jaha, inte ens av henne fick jag nån uppbackning. Avslutar samtalet, drar på mig baddräkten och ringer upp Elin.
- Är ni seriösa, halvt skriker jag till henne.
Klart vi är ropar både hon och Kerstin i telefonen. Vi byter om nu sen hämtar vi dig.
Jag har redan baddräkten på svara jag lite sammanbitet.


En stund senare kommer ett sms från Elin: Ta med handduk!
Ja, mamma svarar jag.

Blir upplockad och det första jag säger när jag kliver in i baksätet är:
Fan vad jag är pepp! (man kan ju intala sig själv det så blir det lättare)
Jag är också trött svarar Elin bakom ratten.
Pepp, upprepar jag! Jag är pepp!!!

Vi åker till Bölesholmarna. Inte en käft är ute förutom en fiskmås som sitter på stranden.


Av med kläderna och med bara fötter i sanden känns det som att inte en tjälen hunnit gå ur marken. Kerstin var först i. Doppade sig direkt. Elin stod med vatten upp till vaderna och ropade på mig. Jag doppade tårna och skrek som ett litet barn.


Men efter lite ångest och skrik så doppade jag mig i alla fall och jag är så stolt över mig själv. Och mina fina vänner sa att de var så stolta över mig.



Jag är så jävla glad över att de fick iväg mig - det här behövde jag verkligen!!
Älskar er! Ni är bäst!!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Jag blir jätteglad om du vill skriva en rad, eller två! Jag svarar på kommentarerna i min egen blogg, så glöm inte bort att återkomma!