Dagens sorg

Iförrgår ringde min syster och frågade om jag var förkyld eftersom jag var täppt i näsan. Jo kanske lite, svarade jag....men jag har grinat lite också...
Jaha, sa hon....vad är dagens sorg?

Förstår ni i vilket tillstånd man befinner sig när man får en sådan fråga - vad är dagens sorg?! Det var skämtsamt frågat och vi skrattade åt det, men det finns ju faktiskt sanning bakom det.
Det är mycket olika sorger i livet just nu. Hela det här året har jag gått på nålar och egentligen ganska länge innan dess, jag har nog bara inte varit medveten om det. Det var bara de sista 9 månaderna som det blev så påtagligt.

Jag har alltid varit en person med mycket empati och lätt för att känna och sätta mig in i andras situation. Min mamma sa vid ett tillfälle när jag var yngre att jag skulle kunna ta jobb som gråterska, ni vet - de som fanns i antikens Grekland och i Romariket. De var anställda för att gråta vid människors begravningar.

Idag skulle jag definitivt göra ett bra jobb om jag anställdes som det.

Jag och min syster skojade om att jag skulle kunna kunna kunna ha en podcast där folk får skicka in och berätta om sina sorger. Jag skulle kunna komma med råd (för det kan jag faktiskt fortfarande göra) och så skulle jag kunna gråta för dem....Det låter sjukt att skämta om det men ibland måste man faktiskt göra det....