tisdag 30 augusti 2016

En klapp på axeln och ett tack....

Jag älskar quotes och jag hittar så många bra som passar in på hur jag känner, eller hur/vad jag borde känna och fokusera min energi på.

Jag har insett att jag är rätt dum, rent av korkad. Jag har hela mitt liv fokuserat på andra, försökt få andra att lyckas, må bra, bli peppade och komma vidare.


Har jag inte gjort det så har jag oroat mig över vad andra ska tycka om mig.
När det är gjort finns det inte så mycket kvar att lägga på mig själv i fråga om motivation, pepp och drivkraft framåt.
Det känns som att jag hela tiden har levt genom andra istället för genom mig själv. Förverkligat mig själv kanske är ett finare ord för det hela...


Jag har mått bra av en klapp på axeln när jag peppat någon, ett tack, en kram och ett leende. Det har räckt för att jag ska känna att jag gjort något bra. Eller det har jag i alla fall trott har räckt.
Men jag har ständigt sökt efter något, längtat och känt att det är något som saknas. Ett tomrum inom mig som måste fyllas med något.


Kanske saknar jag uppmärksamheten från mig själv. Jag är så uppe i att fokusera på alla andra att jag glömmer bort mig själv.
Jag är bara en stackare som suktar efter uppmärksamhet och kärlek. En person som behöver stöd, pepp och motivation.

Jag måste försöka ändra på det. Jag måste det!!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Jag blir jätteglad om du vill skriva en rad, eller två! Jag svarar på kommentarerna i min egen blogg, så glöm inte bort att återkomma!