torsdag 22 mars 2018

Jag och Steven

Jag har länge undrat hur vår kontakt började. Jag har frågat honom men han kommer inte heller ihåg.
Vet inte exakt vilket år det här var, men det var i alla fall efter 1993, eftersom det var det året som Schindler´s List släpptes.

Jag gick videoubildning på Kalix Folkhögskola när det en kväll ringde på mobilen. Mannen som presenterade sig som Lucien berättade om Steven Spielbergs projekt med att dokumentera alla förintelsens överlevandes upplevelser på film var igång och att de nu skulle börja i Sverige.
Han undrade om jag var intresserad av att vara med och jobba som volontär.


Steven Spielberg är ju det magiska ordet för en filmnörd som jag så klart som f*n att jag var intresserad!
Lucien som då jobbade som steward på SAS och även jobbade med foto och film kom och hälsade på vid några tillfällen hemma hos mina föräldrar i Luleå. Vid första tillfället hade jag lyckats misslyckas med en extremt rinnig kladdkaka som var tvungen att förvaras i frysen tills den skulle skäras och sedan genast åka tillbaka in i kylan igen.
Lucien älskade den. Han pratade om den där kladdkakan varje gång vi hade kontakt.

I slutändan hade jag inte möjlighet att tillbringa tid nere i södra Sverige under långa perioder utan någon lön, så det blev inget av det för min del.
Men jag är glad över att projektet blev av och att allt dokumenteras och sparas.
Men jag funderar fortfarande - än i dag -  på hur mitt namn kom upp på tapeten.

Läs mer här: https://sfi.usc.edu

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Jag blir jätteglad om du vill skriva en rad, eller två! Jag svarar på kommentarerna i min egen blogg, så glöm inte bort att återkomma!