Är du en talker eller en doer?

Ibland kan jag bli så jävla less på hur jag är. Jag tycker inte om vissa tendenser hos mig själv. En av dessa är att jag har så svårt att fullfölja något.
Jag får idéer, börjar och sedan är det som att jag tappar motivationen och lågan, trots att jag vill.
Det kan säkert bero på lathet, bekvämlighet och att saker blir komplicerade och jobbiga.

Det handlar inte bara om en sak, utan det är så här i mycket. Jag är en påbörjare men inte en slutförare.
Jag bloggade tidigare om planerna på blodomloppet förra året. Jag var verkligen peppad på att vara med tillsammans med Pernilla och de andra som visade intresse på jobbet.
Men vad blev det av träningen....ingenting naturligtvis. Först tyckte jag att jag hade all tid i världen, sen kom det "en massa saker emellan" och så var det dags för loppet. Det vore ju rent idiotiskt att tro att jag skulle orka springa när jag inte hade tagit ett steg utöver det jag vanligtvis gör en vanlig dag.

Varför kommer jag då in på blodomloppet igen? Jo, för att idag berättade Pernilla att hon anmält sig.
Ska du inte vara med? kom hennes följdfråga.
Klart jag ska sa jag då! I bakhuvudet skrek all min visshet att det ju självklart kommer skita sig.
Men NÄ - jag ska tamigjävulen vara med i år. Och jag ska vara i så pass bra form att jag tar mig runt dessa 5 km utan att vilja att någon tar mig av daga.

Det är så själva fan om jag inte ska klara av att slutföra något i mitt liv. I år är det jag som springer - i regn eller solsken - jag springer! Om så någon ska springa bakom mig med knölpåk så ska jag runt banan! Det finns inga genvägar! PUNKT SLUT
Nu måste jag nog lägga mig i soffan ett tag.....