Hej,
jag heter Malin och jag är domedagsprofet. Eller egentligen inte, men jag har lite av det i mig. Inte så att jag står längs vägarna med plakat och skriker - "slutet är nära" men tankarna på vad som kan hända finns där.
En mening som används flitigt i mitt huvud är TÄNK OM....
Och så gräver jag ner mig i elände och tankar på att tänk om det hände, eller det, eller det...
Jag tror att om man skulle mäta min tankeverksamhet så skulle en stor del av mina tankar vara rätt negativa.
De handlar om rädslor över vad som kan hända, tankar på allt det jag inte borde ha gjort, på sånt jag anser mig misslyckats med, på hur jag skulle vilja att saker var men inte är, på livets orättvisor....ja det är mycket.
Det tar mycket tankeverksamhet och energi. Det förpestar min vardag kan man säga.
Nu har jag en idé som jag lärde mig när jag såg på Criminal Minds. Det finns något som heter aversionsterapi. Det är när ett negativt beteende kopplas samman med en obehaglig upplevelse.
Det var en kvinna som hade ett gummiband runt handleden och varje gång hon tänkte negativa tankar (i hennes fall var det dock traumatiska upplevelser - går liksom inte att jämföra) så snärtade hon till med gummibandet över handleden.
Det blir som en påminnelse att bryta tankarna i ett stadie innan man har kommit till att man är dödssjuk, ozonlagret försvunnit helt och man står utan vänner och familj.
Djupa tankar det här, eller hur. Och djupa tankar kräver ordentliga åtgärder. Vi testar väl...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Jag blir jätteglad om du vill skriva en rad, eller två! Jag svarar på kommentarerna i min egen blogg, så glöm inte bort att återkomma!