Man har en känsla för den personliga sfären runt om, och tycker att det är obehagligt när någon kommer för nära.
Om det inte är någon man vill kyssa såklart.
Jag har drabbats av ett par sådana människor. Som inte förstår när de gått för långt eller när de är för påflugna och närgångna.
De förstår inte signalerna från folk som vill hålla ett avstånd, som inte är kompis med dem eller ens vill vara det.
Jag har levt med vetskapen om dessa människor under hela min uppväxt, kunnat skratta lite åt det när jag hört berättas om hur de är och vad de gör. De har av olika anledningar, slump eller annat, dykt upp på ett flertal semesterresor vi varit på med familjen. De tycker att det är jätteroligt...vi tycker det är lite mindre kul.
Men nu har de helt plötsligt lärt känna mig! Jag känner fortfarande inte dem annat än till namn och utseende.
Men tydligen är de är bästa kompis med mig och min sambo nu. Det känns snudd på obehagligt eftersom de väntar på att folk ska vända på sig på mitt jobb för att se om det är jag. De ska stå och prata länge och högt trots att jag har kunder och annat att göra.
De står så nära att det bara skiljer någon dm mellan våra ansikten och tar jag ett steg tillbaka så tar de ett steg mot mig.
Det är glada och trevliga människor men jag tycker inte om hur de får mig att känna. En obehagskänsla, liksom en irritation i kroppen efter att de dykt upp.
Vad är det de inte förstår?
Kanske borde skrika som Felix Herngren i Solsidan - Schas Ove schas!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Jag blir jätteglad om du vill skriva en rad, eller två! Jag svarar på kommentarerna i min egen blogg, så glöm inte bort att återkomma!