torsdag 23 maj 2013

Jag lyssnade på ABBA och matade grisar

Jag tillbringade stora delar av somrarna i Åmsele, från det att jag var nyfödd tills jag var i sena tonåren.
Min mormor och morfar bodde där och där fanns paradiset!

Jag och någon av grisarna

Jag ville alltid följa dit, även när jag blev äldre och mina kompisar skulle hitta på andra saker. Hos mormor och morfar fick man göra allt. Renovera cyklar, springa runt i den torra tallskogen, pimpla gädda, lära sig att ro eka och fiska abborre.

Min pappa på sjön

Här fick jag dra fram en massa grejer och leka kiosk, och leka Ronja Rövardotter och skrika sitt vårskrik i skogen.
Här begravde jag en sparvhök och letade bäverstubbar vid dammen.
Här fick jag mata grisar och bowla i köket.

Jag och mormor har matat grisarna

Här cyklade jag runt på mormors cykel och lyssnade på mina ABBA band. Här satt vi vid vägkanten med fika och hejdade på löparna i Vindelälvsloppet.
Mormor hade alltid kakor hemma, och när man vaknade på morgonen hörde man slamret av kaffekoppar på nedervåningen. Morfar körde traktorn ute och det plingade i varningsljusen när tåget skulle passera.

Jag i mormors trädgård

Det var där jag lärde mig att det var fult att räcka finger åt tågen som passerade. Det var på sjön nedanför som jag och min pappa trampade upp ett stort meddelande till tomten, som han skulle se när han kom med släden.
Här retades min morfar med mig tills mormor röt åt honom. Här hade jag mitt nattlinne med orangea loppor på. Här fanns lekstugan och alla gamla kläder som luktade malmedel.
Här växte jag upp!

Det var sorg när min mormor och morfar blev för gamla för att orka med det stora huset.
Han som köpte huset efter dem var inte där hela året. Jag tror faktiskt inte att han var där mycket alls.
Huset började förfalla, trädgården som mormor hade gjort så fin vissnade och växte igen.
Det var inte roligt alls att se. Det gjorde ont!

Förfallet och igenväxt

 Min syster tittar in i lagården



Sen bestämde han sig för att sälja huset. Det låg ute till försäljning och jag fick återigen en chans att genom mäklarens bilder gå genom rummen och minnas.
Helt seriöst så ville jag köpa huset. Göra det till familjens igen. Få tillbaka alla stunder, alla minnen och alla upplevelser.
Men så blev det ju inte. Någonstans djupt inne så visste jag att det inte skulle vara möjligt att få tillbaka det som varit.
De som köpte huset bor i England. De har börjat renovera och fixa till det under de perioder de varit där, för att om ett åt kunna flytta dit permanent.
Äntligen liv i huset. Mina föräldrar och min syster har varit och hälsat på och de har berättat vad de ska göra och varit så glada över att få se bilder från förr.
Jag har lite svårt för förändring som sagt. De har planerat att riiva lagård och lekstuga och bygga upp en bastu och gäststuga. Inte riktigt det jag ville höra, men vad har jag att säga till om....
Jag är säker på att det kommer bli bra. Fint men ovant för mig!
Hoppas att den familjen får det lika bra som jag haft det där, med alla underbara minnen.

1 kommentar:

  1. Det är fantastiskt att läsa om dina upplevelser från förr, som ger dej varma minnen och positiva känslor.De som inte längre finns med oss, ville ge trygghet omsorg och glädje som skulle bidra till, goda varma och trygga minnen. Det är genom minnen som våra nära, kära ändå lever vidare.Vi saknar dom så mycket, önskar att dom vore här. Platserna kan vi besöka även om det inte ser ut som då, men i vårt inre vet vi hur det såg ut.
    Plocka fram minnen, saknad, glädje och använd allt i livet.
    Det är livet/Kram Ewa

    SvaraRadera

Jag blir jätteglad om du vill skriva en rad, eller två! Jag svarar på kommentarerna i min egen blogg, så glöm inte bort att återkomma!