Ska det vara perfekt?

Det finns oerhört många inredningstidningar och vackra, inspirerande inredningsbloggar. Bildena är perfekt ljussatta, ordande, skarpa och konstnärligt arrangerade.

Det ger mig inspiration att läsa dessa bloggar. Jag hittar saker jag tycker är fina, jag planerar hur jag vill göra om hemma, ser fina möbler.

Jag drömmer mig bort till ett liv där allt är perfekt. Mitt hem är alltid städat och fräscht. Var sak på sin plats precis som jag vill ha det. Sängen är oklanderligt bäddad, tidningarna ligger i arrangerade högar på bra ställen. Allt är genomtänkt.

Min verklighet ser inte ut så. I mitt liv har jag varken tid ork eller inspiration att ha det så som jag skulle önska.

Men kravet på mig finns där ändå. Det är ingen annan som har det kravet på mig, bara jag själv.

Jag vill ha det som i inredningstidningarna. Jag vill att folk ska tänka att de där människorna har det så fräscht och fint hemma.

Kraven på att lyckas ha det så skapar en stress och får mig att känna mig rätt dålig som inte klarar av det.

Jag vet att det är fixat och trixat på dessa bilder. Att de som bor där och tagit bilden antagligen dragit ihop allt krafs utanför bilden. Men ändå....det är bilden jag ser - och det är så jag vill ha det.

Javisst, det syns att det bor människor i vårat hus. Och tre katter. Och vi är nog inte slarvigare och sluskigare än någon annan. 

Jag fick idag ett tack från en stressad vän som skrev så här "Tack för att du skriver om fler sidor av livet i din blogg!

Ja, kanske man inte behöver ha det så perfekt?!