Spökjakten

In i skogen på småvägar åkte vi. Letade efter huset som Malin berättat om. Förväntningarna var stora. När vi närmade oss platsen såg vi att de hade röjt skog. Stora kalhyggen bredde ut sig och Malin blev orolig för att huset inte skulle finnas kvar.
Det var några år sedan hon sist var där, så mycket kunde ha hänt. Men vi hoppades i alla fall. Vi höll nästan på att missa den lilla vägen in till gården eftersom skogen hade vuxit sig så tät.
Besvikelsen var stor när hon upptäckte att själva boningshuset var rivet. Där det en gång stått fanns det bara en massa blåklockor och brännässlor.

Ladugården stod kvar, om än förfallen. Och ett mindre hus som antagligen varit bagarstuga och hem för drängar och pigor. Gamla rostiga lantbruksmaskiner stod ute i skogen.

Det var sjukt mycket mygg och brännässlor och jag hade inte långbyxor på mig vilket jag snabbt insåg var väldigt orutinerat.
Vi kunde i alla fall komma in i det mindre huset och gick runt och kollade. Det hade hunnit bli lite mörkt ute vilket gjorde det svårt att fota inomhus.

Malin gick igenom gamla tidningar som låg kringspridda på golvet i ett av rummet. Historien bakom huset är att det bodde en familj här, en man och hans fru och tre barn. Mannen hade ihjäl sina barn i huset och skulle även döda sin fru som lyckades ta sig därifrån. Dessvärre gick hon ner sig i myren en bit från huset och drunknade. Han tog även sitt eget liv inne i huset.
Varför allt detta skedde vet jag inte. Jag skulle väldigt gärna vilja veta mer!

Malin påstod att det var någon som petade henne i sidan när vi var uppe på vinden. Och det var inte jag!!

Nu ska vi leta reda på fler "spökhus" att besöka.