Ärlighet uppskattas, hur jobbigt det än blir i just det läget. Det är liksom ingen idé att hitta på något som känns bra för stunden. Något som glädjer en person eller förhindrar att en person blir ledsen om sanningen ändå sipprar fram i alla sprickor.
Vissa saker inser jag att jag kanske skulle haft svårare att hantera i ett skört tillstånd. Men det är ännu svårare att förstå varför någon i efterhand fortsätter hävda att lögnen är sanningen när hundratals saker pekar på motsatsen. När det finns bevis för att det som sägs är osanning....varför inte då bara säga....förlåt...jag inser att jag betett mig korkat och idiotiskt. Men så här är det.....och så säga som det är.
Varför ska det vara så svårt att vara ärlig och uppriktig när man det att det är vad personen ber om?
Hej Malin! Jag hållet verkligen med dig...vad är vitsen med att fortsätta med en lögn...det blir ju lättare för den man ljugit för att kunna gå vidare om man får veta sanningen, även om de gör väldigt ont till en början. Styrkekramar till dig!
SvaraRadera