Vart tog det egna ansvaret vägen?

Jag har så svårt att förstå all ilska och alla fula ord som skrivs om människor på nätet. Varför allt detta hat mot andra människor? Vad har det blivit för värld vi lever i?

När jag ser vissa inlägg på facebook och instagram och sedan läser i kommentarsfälten så blir jag rent ut sagt mörkrädd. Det har liksom blivit ett forum för elaka kommentarer om exempelvis kändisar som gjort, reagerat på eller sagt. Då strömmar orden in om vilka äckliga människor de är eller hur dumma i huvudet de är. Vart har filtret tagit vägen, varför känner man att man måste skriva sådana saker? Undra just om de mår bättre när de har fått visa lite missunnsamhet…

Självklart får alla tycka vad de vill, men varför uttrycka det i personliga påhopp?

Jag har även reagerat på att det inte längre tycks finnas något eget ansvar. Då tänker jag främst på all ilska som riktas mot regeringen och Anders Tegnell i pandemifrågan. Det är väl knappast deras fel att någon blir sjuk? 

Har vi blivit så lata att vi inte kan tänka själv? Vi är väl ändå vuxna människor. Tänk själv för tusan! Håll avstånd och tänk inte bara egoistiskt ”jag vill minsann sitta med mina vänner på restaurang och äta god mat” eller ”nu har jag semester och ska givetvis ha rätten att resa till Gotland och njuta”. Alla vill ha det som vanligt men just nu är det inte så, det är bara att acceptera! 

Du kan inte skylla på Tegnell för att du blir sjuk om du inte gjort ditt bästa för att undvika smitta, så klart inte annars heller.

Att beslut och riktlinjer dragits upp som i slutändan hade kunnat göras annorlunda och bättre är fakta, men beslut tas utifrån det man vet och tror är bäst just då. Tänk bara på alla gånger du själv klandrat dig i efterhand och tänkt att det där borde jag ha undvikit eller gjort på ett annat sätt. Det är lätt att vara efterklok med facit i hand. Beslutet togs utifrån det du trodde var bäst just då.

Det pågår nog med skit i världen just nu så kan vi inte försöka vara lite snälla mot varandra istället för att kasta skit.

Helg!

Min syster med familj kommer ikväll för att fira midsommar och min syster födelsedag här i helgen. Vi har inte setts mer än vid ett tillfälle sedan i mars, detsamma gäller mina föräldrar som kommer över dagen imorgon (midsommarafton), Det ska bli så kul!

Imorgon är det som sagt midsommarafton och det ser ut att bli både sol och varmt! Jag ska i helgen passa på att nyttja min systers kunskap av växtlighet och få hjälp med den totalt försummade trädgården. Vi har inte haft tid och ork att tänka på den med allt byggeri och dränering som varit under sista tiden.

Hoppas hon inte känner att jag utnyttjar henne!
De ska tälta på gården eftersom både T och S är lite känsliga för katterna,, men M ville sova uppe så jag har bäddat iordning till henne på övervåningen. Hon lär ha både hund och katter i sängen om hon tillåter det.

I övrigt så händer det inte så mycket förutom jobb på dagtid och byggeri på kvällstid.

Trevlig midsommar på er alla!

We made it to the end!! (trots Ninas låsning I ljumsken)

Jag har alltid sagt att jag är mer av en praktiker än en teoretiker. Det stämmer nog fortfarande. Jag uppskattar och förstår mer av att göra praktisk saker än teoretiska saker. En sak som inte stämmer är att jag inte kan plugga.
Jag var så less på mitt arbete i kundservice och beslutade mig för att utbilda mig till ett bristyrke - medicinsk sekreterare. Kursen var på halvdistans med tre studieorter, Luleå, Östersund och Visby - LÖV.
När jag hade gjort intagningsprovet och kom in ringde jag min mamma och grät - jag var så glad!
2 år har gått och det har inneburit (förutom studieskulder), gråa hår, nya vänner, panik och bekräftelse att jag kan mer än jag någonsin trodde.

Idag tar jag examen - Covid-19 examen - via nätet. Kanske inte samma känsla som om det vore live, men jag har ändå klarat det. Jag har fått bästa betyg i alla uppgifte jag lämnat in och jag har svårt att förstå att jag verkligen gjort det. Jag som inte ens kunde plugga!

Trots en massa privata förändringar som skett under dessa två år har jag ändå klarar det - med vissa dippar. Tack Nina för ditt stöd, tack för att jag kunnat bryta ihop och grina, tack för peppen, tack för alla hårda ord som jag behövt i vissa stunder, tack för allt!

Nina, min samarbetspartner och uppsamlare av spillor. Jag avgudar din kraft och din ork! Tack för att vi brutit samman i olika perioder så att det alltid har funnits någon där att samla upp resterna av en människa som vill för mycket. Tack för din vänskap. Vi har kunnat, kan och fortsatt kommer kunna prata om allt - glädje, oro, sorg och framgångar.
Tack för att just du blev min vän! I adore you, from the moment I saw your red ponytail in the row infront of me!

Hur många gånger vi än har tvekat att vi skulle klara det här så tar vi mot alla odds examen idag!
Grattis till oss! Jag älskar dig!

Runda former - ett helvete

Jag hade ett gammalt bord från indiska med mosaik i vitt. Det har stått ute på bron sommar som vinter och har väl varit utsatt av väderomslag. Därför lossnade mosaiken. Då tänkte jag att det enklaste vore att ta bort denna och foga om. Men den befintliga mosaiken blev i det stora hela pulveriserad. Så jag fick tänka om. 

Min mamma hade massa mosaik sparad så jag fick ta det av henne.

Jag började med att ta bort allt fog och sedan flytspacklade jag botten. 

När det var klart och torrt försökte jag mig på att göra mönster vilket fick mig på extremt dåligt humör eftersom det var svårt, främst med tanke på att bordet var runt.

Efter ett tag fick jag tips av min syster att dela in bordet i sektioner. Inte heller det fungerade. 

Då gav jag upp och gjorde mönstret hipp som happ...resultatet blev väl så där men det får duga.

Kakel och klinkersättare är inget för mitt tålamod och jag är hänförd över de tempel som är dekorerade med enbart mosaik!

Katatstofarbete

Han är trött men arbetar ändå på. Jag kan inte göra något för att hjälpa. Allt manuellt arbete ör för tungt och lite onödigt. Sista dagen vi har grävskopan och han kommer nyttja timmarna fullt ut.
Jag tycker det är jobbigt att inte kunna bidra men just nu kan jag inte det, vilket gör att det kryper i kroppen.

Framsidan av huset ser just nu ut som ett katastrofarbete men vi vet att det blir fint i slutändan. Vi måste tänka på det nu. Hur slutresultatet blir.

Mitt fågelhus träffades av en stor sten!

Jag var ute och flyttade lite plantor och då började det hagla. I den stunden undrade jag allvarligt varför vi bor i norra delen av världen.

Nu har jag en tredagarsvecka som börjar imorgon. Mån-ons är de sista praktikdagarna för att ta igen de timmar jag missat pga av feber.  Sen blir det en sista kraftansträngning att göra presentationen av vårt examensarbete. Den 27:e är jag fri!

Trevlig helg!

Idag skulle egentligen varit sista dagen på praktiken men jag kommer vara där måndag-onsdag för att ta igen missade timmar.
Efter det är det sista djupandningen med förberedelser inför presentationerna av examensarbetet och så poff! har två år avslutats. Den 27 maj är jag därmed en fri människa med rätt att börja beta av studieskulden till CSN.

Idag fredag har grävskopa hyrts och Mats, hans bror Tommy och pappa Paul har börjat gräva upp gården. Det ser rent ut sagt förjävligt ut, men tanken är ju att det blir fint och bra i slutändan. Men inte är det roligt att lägga pengar på sånt man gräver ner! Fy!

Jamen helg då, och det innebär ju grävande, igen-grävande, jämnande av tomt och imorgon grillfest med grannarna. Förhoppningsvis går det att använda ytterdörren utan att dräpa sig vid den tiden på eftermiddagen/kvällen.

Demolering av bron

I helgen revs bron på framsidan. Det ser väldigt märkligt ut när det bara är en dörr mitt på väggen, med provisoriska trappsteg.

Till helgen ska det grävas upp på framsidan för att dränera och efter det är gjort kan vi börja bygga den nya bron. Eller det blir mer av en veranda. Där ska vi sitta i varsin gungstol, iklädda hängselbyxor med ett halmstrå i munnen och spela banjo.

Så här såg det ut under demoleringen och efteråt.