We made it to the end!! (trots Ninas låsning I ljumsken)

Jag har alltid sagt att jag är mer av en praktiker än en teoretiker. Det stämmer nog fortfarande. Jag uppskattar och förstår mer av att göra praktisk saker än teoretiska saker. En sak som inte stämmer är att jag inte kan plugga.
Jag var så less på mitt arbete i kundservice och beslutade mig för att utbilda mig till ett bristyrke - medicinsk sekreterare. Kursen var på halvdistans med tre studieorter, Luleå, Östersund och Visby - LÖV.
När jag hade gjort intagningsprovet och kom in ringde jag min mamma och grät - jag var så glad!
2 år har gått och det har inneburit (förutom studieskulder), gråa hår, nya vänner, panik och bekräftelse att jag kan mer än jag någonsin trodde.

Idag tar jag examen - Covid-19 examen - via nätet. Kanske inte samma känsla som om det vore live, men jag har ändå klarat det. Jag har fått bästa betyg i alla uppgifte jag lämnat in och jag har svårt att förstå att jag verkligen gjort det. Jag som inte ens kunde plugga!

Trots en massa privata förändringar som skett under dessa två år har jag ändå klarar det - med vissa dippar. Tack Nina för ditt stöd, tack för att jag kunnat bryta ihop och grina, tack för peppen, tack för alla hårda ord som jag behövt i vissa stunder, tack för allt!

Nina, min samarbetspartner och uppsamlare av spillor. Jag avgudar din kraft och din ork! Tack för att vi brutit samman i olika perioder så att det alltid har funnits någon där att samla upp resterna av en människa som vill för mycket. Tack för din vänskap. Vi har kunnat, kan och fortsatt kommer kunna prata om allt - glädje, oro, sorg och framgångar.
Tack för att just du blev min vän! I adore you, from the moment I saw your red ponytail in the row infront of me!

Hur många gånger vi än har tvekat att vi skulle klara det här så tar vi mot alla odds examen idag!
Grattis till oss! Jag älskar dig!