Vissa människor verkar tro att om man jobbar i en specifik butik så är det vi som är anställda där som tillverkar grejerna, därmed är det också vårt fel om det inte fungerar.
Nog har jag som kund blivit frustrerad ibland, om saker har krånglat eller varor inte finns eller fungerar. Men jag anklagar aldrig personen framför mig. Det hjälper ju liksom inte.
Många historier finns att berätta om kunder som stått och skrikit åt personalen, kastat itusågade batteriet mot dem, hotat med att dra saker till sin spets.
"Kunder" som blivit påkomna med dumheter inne på affären har vid stängningstid cirkulerat på personalparkeringen....
Det kan emellanåt vara lite obehagligt och man kan känna sig utsatt. Häromdagen kom det in ett ungt par för att köpa en mobilladdare. De var höga som hus och riktigt obehagliga. Jag hoppas för deras och alla andra i trafiken att de inte kört bil dit. Fy tusan!
Men det är inte bara elände. Det finns riktiga ljuspunkter i mitt jobb. Ett vänligt ord, en tacksam kund och folk som vågar vara lättsamma, skämtsamma och förstående.
Härom dagen skulle jag snabbt ta en kopp kaffe med mig till kassan. Jag hann inte längre än att trycka på knappen så såg jag att det närmade sig kunder till min kassa. Jag lämnade min mugg i automaten och efter en stund så kommer det en kund och lämnar den till mig där jag sitter.
En sådan sak gör mig glad och tacksam!
Samma dag gick en farbror bort med ett torn med kundkorgar när jag hade mycket folk i min kassa. Tacksam igen!!
På onsdag börjar jag "mitt nya jobb" på jobbet. Där jag kommer stå är där man får ta emot de mest missnöjda kunderna. Hjälp! Jag hoppas att jag kan hålla huvudet kallt och inte ta åt mig.
Jag förstår inte att negativa kunder har en förmåga att stanna kvar i mitt medvetande mer än de positiva!
Giv mig styrka!
