PANIC ROOM

Jag kan ha nämnt för min kära att jag tycker att vi borde skaffa oss ett "panic room" utifall vi skulle få inbrott, bli jagade av galningar eller bara vill känna oss trygga när det är mörkt och en massa otäcka människor är ute och gör dumheter.

Ni vet väl vad ett panic room är?! Det är ett "rum i rummet" som man kan låsa in sig i.
Där har man allt man kan behöva. Kameraövervakning, telefon, mat, sovplats. Allt för att kunna överleva om nåt skulle hända. Det bör kanske tilläggas att det finns liknande rum för att skydda sig från tornados.
Dessa kallas "tornado shelters" och är nergrävda under marken. Där ska du kunna vara säker om en tornado drar iväg med ditt hus.

Men tillbaka till mitt panic room...ni har kanske sett filmen med Jodi Foster. I det läget var det väldigt bra med ett sådant rum.
Vi har tyvärr inte plats med ett av det slaget här hemma.

I morse hade vi däremot ett panic room. Klockan var 8.05 och jag skulle börja jobba 8.30...2 mil bort. Skulle bara gå på toa innan jag skulle åka. När jag skulle låsa upp toadörren så var det stopp. Det gick inte att vrida nyckeln. Mats hade inte åkt, som tur var, så jag upplyste honom om att dörren gått i baklås.
Han försökte låsa upp med en nyckel från utsidan. Det gick inte. Han försökte skruva isär låset. Det gick inte.
Det hela slutade med att jag fick klättra ut genom fönstret och knacka på ytterdörren. Om han inte hade varit hemma så hade jag stått där, många timmar, i bara T-shirt och strumpor (ja, byxor med så klart)
Innan vi åkte så sa han:
Du ville ju ha ett panic room....
Ja, svarade jag. Det var verkligen ett PANIC room.
Sen skrattade jag så jag grät, i 2 mil. Och jag kom inte ens för sent till jobbet.
En toppenbra start på dagen om ni frågar mig!

PS, när jag kom hem hade han fått borra sönder dörren för att kunna öppna den - what a man!