Klarvaken och med bankande hjärta låg jag stilla och lyssnade. Mats sov och hade inte hört något alls.
Det har varit jättemycket inbrott i Boden med omnejd den senaste tiden så att det skulle vara inbrottstjuvar är inte någon osannolikhet.
Men inget mer hände. Det var tyst.
Jag vågade inte somna om. Vände mig försiktigt mot fönstret för att se om någon stod och tittade in men såg ingen.
Väntade på att få höra en dörr knarra, ett fönster krossas, fotsteg komma mot sovrummet.
Jag har sett alldeles för många C.S.I avsnitt där familjer blivit bundna, våldtagna och dödade och det var det enda som rörde sig i mitt huvud. Vad kommer hända?!
Jag vet inte hur länge jag låg och väntade. Jag vågade knappt andas. Jag var både kissnödig och törstig men skulle aldrig kliva upp i det läget.
Jag ville inte somna om. Hellre vara vaken och se personerna komma in i rummet än att vakna tvärt av att någon står vid min säng.
Men hur det än var måste jag ha somnat om. Vaknade av att jag hörde Kotte krafsa på ytterdörren. Gjorde en snabb överläggning med mig själv om jag skulle våga mig upp eller inte men gick till sist upp och öppnade.
Då såg jag ett blockljus ligga på bron. Ett ljus som hade stått på bänken bredvid ljuslyktorna.
Insåg att det måste varit någon av katterna som puttat ner det och att det gett ett ljud som liknade en knackning på dörren.
Skit att jag ska vara så mörkrädd och min hjärna ska vara så snabb på att hitta de värsta tänkbara orsakerna till ljud som hörs.
Jag tror jag måste skaffa en vakthund!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Jag blir jätteglad om du vill skriva en rad, eller två! Jag svarar på kommentarerna i min egen blogg, så glöm inte bort att återkomma!