Jag fick en förfrågan av en kvinna på jobbet om jag gjorde snuttefiltar. Jag svarade att jag inte gjort några innan, men att jag absolut kunde försöka.
E har 2 st likadana snuttefiltar som alltid ska vara med när han ska sova. Jag hade dessa som mall men gjorde den à la Luna. Filten är tillverkad av flanelltyg och har små lappar runt om. Huvudet är i Lunastil. I morgon ska jag ta med de två jag sytt (en med och en utan lavoar) så får vi se om det är något hon är intresserad av.
I morse vaknande jag 05.50. Gjorde min vanliga morgonrutin på nätet med att kolla Facebook, instagram, expressen och min mail.
I mailkorgen låg ett mail från förlaget att allt jag skickat in såg bra ut. Detta innebär att jag antaligligen inte behöver tänka mer på att behöva ändra eller åtgärda något mer - det är otroligt skönt!
Det ska vara plusgrader hela veckan och jag hoppas att så mycket snö som möjligt smälter bort. I helgen har grusvägen som går förbi vårt hus varit helt bar. Det var så härligt igår när vi kånkade ryggsäck, ved och stolar längs vägen och begav oss upp i skogen till ett "berg" som M hade hittat.
Aningen jobbigt var det att ta sig upp eftersom snön inte bär på alla ställen. Desto bättre var det på vägen ner när det gick att åka på rumpan stora delar.
Vi tog oss i alla fall upp på en avsats där vi slog läger, grillade pinnbröd, potatis, korv och köttbullar och drack varm choklad. Det var en skön dag!
Igår var jag och testade mig för Covid-19. På en parkeringsplats satt jag och topsade näsa, hals och spott för att lämna över det till en kvinna med gripklo (en sedan som man plockar skräp med från gatan).
Idag kom svaret, negativt. Jag var inte smittad vilket kändes som en lättnad även om det hade känts skönt att "göra bort det" - så länge man inte skulle bli jättesjuk.
Dessa dagar hemma hann jag i iallafall slutföra de sista sidorna av boken. De är godkända av författaren så nu ska jag bara se hur jag på bästa sätt överför illustrationerna till bokförlaget.
Det känns som en lättnad att ha gjort klart jobbet. Nu återstår bara att invänta den verkliga boken och hoppas att det kommer gå bra för den.
Onsdag var jag på intervju. Fredag fick jag veta att jag fått jobbet. Tisdag kastades jag in för att ersätta en av av de två sekreterarna som var sjuk. Onsdag blev den andra sekreteraren slut vilket innebar att jag var ensam i receptionen och ensam med allt annat som skulle göras, post, diktat mm.
Jag har haft tur att andra hälsocentraler gått in och hjälpt mig eftersom jag inte hunnit få behörighet till allting än. Det bure ven rivstart kan man lugnt säga, men jag klarade det trots allt.
En fördel är att jag varit på stället förut, när jag hade min andra praktik, och att jag hunnit få lite kontakt med alla som jobbar där. De har varit helt otroliga och jag har fått så mycket uppmuntran, startande och pepprig så ni förstår inte. Jag trivs jättebra!
Helgen innebar massiv tvätt, städning och jobb med boken. Jag upptäcker hur mycket jag hunnit få undan under dagar jag varit arbetslös, men som nu blir liggande. Dock har jag fått komma hem till lagad middag vilket är en tvärtomupplevelse från hur det varit under tiden jag varit hemma.
Jag har varit rätt slut i helgen. Jag är inte van att träffa så mycket folk dagligen så det gör att jag blir lite slut. Igår somnade jag klockan 21.
Dagen har varit fokuserad på boken och jag har fått godkänt på i princip två uppslag, men några små justeringar. Då är det bara två uppslag kvar och sedan är jag i hamn.
Igår kunde jag ta det första riktiga andetaget sedan 5 juli. All inre stress som har belägrat min kropp under 8 månader kunde försvinna och jag kände mig helt lugn inombords, som att magen var fylld med bomull.
Igår fick jag veta att jag fått jobbet som jag var på anställningsintervju för i onsdags. Redan efter intervjun kändes det så bra, men jag var rädd att hoppas på för mycket och kraschlanda om jag inte fick det. Hela vägen hem från Bredbyn var mitt mantra "hoppas inte på för mycket".
Ända sedan min sjukskrivning upphörde och jag inte längre fick sjukpenning har jag haft dåligt samvete för allt som måste köpas. Varenda liten sak har känts jobbig eftersom jag pga av mitt företag inte var berättigad till A-kassa. Det är en sjukt jobbig känsla att inte kunna bidra till hushållet lika mycket när det kommer till det ekonomiska. Jag har känt mig som en parasit.
Men, igår ringde alltså chefen upp mig och berättade att de väldigt gärna ville att jag skulle få jobbet som medicinsk sekreterare på hälsocentralen i Bredbyn när Kicki går i pension. Det var där jag hade min andra praktikperiod och jag trivdes jättebra. Det är liten, mysig och familjär arbetsplats.
Djupa, lugna andetag är det som gäller nu!
Kommentarerna som jag fick på instagram gjorde mig så glad. Det är så roligt att få veta att mina skapelser är uppskattade.
Igår kom äntligen beslutet om boken. Det har känts så avlägset men nu har vi fått veta att illustrationerna ska vara färdiga i mitten/slutet på april för att boken ska hinna komma ut i juni. Nu är det verkligen en verklighet och det ökar motivationen för mig att färdigställa bilderna.
Det blir ett digert jobb, men det ska gå!
Det kan vara att jag är slarvig, eller att det har ändrat sen hel massa efter att Tictail lades ner, men just nu håller jag på att försöka fakturera människor som köpt figurer och annat från min webshop
Tictail blev Abicart - det skulle gå att importera shopen men för mig fungerade det inte, kanske var det jag som inte förstod hur man skulle göra. Sedan var jag tvungen att avsluta och skapa ett nytt Klarnakonto - det tog ett antal månader att få inloggningen till detta (överbelastning tydligen).
Tidigare har all fakturering skett via Klarna men detta fick jag veta i går inte längre var ett faktum, så nu sitter jag med fakturor från början av 2020 som inte skickats. Ja, kanske vill skylla på Klarna men det kan delvis bero på mig.....FU*K. Inte lätt att inse att man kan ha gjort fel själv.
För mig är pengar i dagsläget mycket värt. Jag får inga jobb, jag har väntat sedan september på att veta om jag är berättigad till A-kassa pga att jag tjänar några hundralappar bitvis under året genom mitt företag. Varje månad dimper Unionens räkningar ner, A-kassa och fackavgift - som jag betalat i åratal. Varje gång jag ska betala dessa tar det emot - liksom, vad får jag ut av detta? Jag skickar bara pengar till de som skulle hjälpa mig när det skiter sig.
Vill inte gnälla men emellanåt finner jag ingen stor vits med att kliva upp på morgonen, Förstår att vi är många som mår dåligt i dessa tider och jag tar mig ändå samman, för att öppna mailen och få svaret..Tack för att du sökt tjänsten, men vi har valt att gå vidare med en annan,..
99% av jobben som ligger ute är specificerade jobb, läkare, sjuksköterskor, svetsare, VVS´are. Jag söker de jobb som finns för oss "icke utbildade" både i Övik och Umeå. I många fall får jag inte ens svar att tjänsten gått till annan sökande.
Personal avskedas, friställs, permitteras. Men jag ska enligt Arbetsförmedlingen ändå uppfylla ett visst antal ansökningar per månad för att inte förlora A-kassan (som jag inte ens vet om jag får efter 5 månader). Är det rimligt? Jag tycker inte det. Men om de vill att jag ska söka jobb bara för att....så visst. Jag tar tid från andra när jag söker jobb som specialistöverläkare på thoraxkliniken eller som advokat på kammarrätten. So be it - jag måste komma upp i mitt månatliga antal ansökningar!
Tycker det är rent ut sagt pissigt - speciellt i dessa tider!
Varför startar vi inte året med en klass 3 varning? Är det nu jag skulle ha varit en prepper på riktigt?
Idag toppas nyheterna på både Expressen och Aftonbladet av "snösmockan" som slår till mot Ångermanland. En klass 3 varning har utfärdats, den första på mer än 10 år.
Det som vore det värsta är inte att bli insnöade utan att vi inte har någon värme om strömmen går. Som tur är har Mats pappa ett el-aggregat som vi kan låna, så han är på väg dit nu för att hämta det.
Förutom det har vi laddat alla powerbanks, ficklampor och hällt upp vatten, kokat vatten till termosar och letat fram alla ljus vi har.
Internet är oerhört segt så jag passade på att ladda ner två ljudböcker från Storytel ifall man får tillbringa tid utan ström under täcket.
Aldrig förr har jag varit så ointresserad, uppgiven och känt sån meningslöshet över julen. Jag brukar gilla denna högtid men i år är det annorlunda. Vi ska inte ens äta julmat - vi kommer köra plankstek och ostbricka. Det blir bara vi två. Det känns konstigt att inte fira med någon annan, men allt med 2020 är ju fucked up! Dock är julkalendern bra i år och apelsinerna är väldigt goda just nu!
Som jag sagt flera gånger så blev det ingen julmarknad i år, min största inkomstkälla under året. Jag anmälde mig till två julmarknader online men det känns inte som att det gett något.
Det är en svår tid nu, för alla. Man får hålla i pengarna, men jag är oerhört tacksam över att det ändå finns ett intresse för det jag gör. Eftersom jag fortfarande står utan A-kassa (sedan september) så har jag INGEN som helst inkomst förutom det jag kan sälja i mitt företag. Så tack alla ni som köpt av mig - ni anar inte hur mycket det betyder!
Vi har varit så effektiva i helgen. Kämpat på som tusan innan barnen skulle komma tillbaka. Mats har satt en kvartslist i trappan där vi tidigare fogat. Problemet var att fogen var konstant kladdig och allt damm som fastnade där var omöjligt att torka bort. Det blev jättefint!
Jag har målat bastun/torkrummet (till vissa vänners förtvivlan). Vi har aldrig använt detta till bastu och vi är bägge två är tvåminuters-bastare. Skönt att värma upp sig sen ut och duscha svalt. Inget att behålla med andra ord. Hur som helst, träväggar och tak fick 3 lager färg och golvet flytspacklades. Dörren till tvättstugan var 70-talsbrun och blev nu vit.
I somras, medan jag satt i rullstol råkade min mamma bli inlåst i mitt arbetsrum. Detta på grund av att låskistan i dörren var helt slut. Efter att under lång tid varit väldigt försiktiga med att stänga dörren fick den nu ett handtag och blev även tapetserad med samma tapet som resten av hallen. Superfint blev det!
Proppskåpet doldes bakom en vit låda. Man vänjer sig vid hur det ser ut men det blev stor skillnad.
Sen har vi färdigställt lite smådetaljer som vissa lister som skulle målas samt satt ett element i Eriks rum så måste jag erkänna att vi känner oss väldigt nöjda med resultatet.
Slutligen kom köksbordet som jag målat på plats. Till en början var vi entusiastiska...tills vi insåg hur sjukt stort det var. Det tog upp större delen av köksgolvet.
Efter en del funderingar och diskussioner kom Mats på att vi kunde kapa en av skivorna så den gick jämns med stommen. Faktum var att skivorna gick ut sammanlagt 50 cm utanför bordsstommen. slutresultatet blev i alla fall bra. Ett mer stabilt bord än det vi hade innan.
Vi är inga bastumänniskor någon av oss så istället för att nyttja bastun till att sitta och svettas använder vi bastun som torkrum för tvätten.
Igår blev jag intervjuad över telefon för Tidningen 7. Det är en tidning som delas ut i alla hushåll, iallafall i Öviksområdet.
Reportaget handlar om mina figurer, illustrationer och det jag skapar. Jag vet i dagsläget inte när tidningen kommer publicera detta men jag hoppas att det i förlängningen kommer få mitt lilla företag att nå ut lite här i trakten. Eftersom vi "coronasäkrade" intervjun så måste jag skicka lite bilder till reportern.
Det är roligt att de tycker att mina grejer är intressanta nog att skriva ett reportage om.
Oj vad tiden rinner iväg, det är redan 1:a advent Tycker inte det var länge sedan som jag satt ute på verandan och svettades. Nu sitter jag istället med tjocksockar inne och småfryser.
Mats håller på att lägga en ny golvmatta uppe i hallen och jag sitter nere och försöker beställa julklappar på nätet. Det är en säkerhetsåtgärd jag väljer att göra i år eftersom jag inte vill springa i affärer mer än det som är ytterst nödvändigt. Oerhört smidigt om jag får säga det själv. Man får bara hoppas att klapparna hinner komma i tid. Jag har dock varit noga med att bara köpa från sidor jag vet vilka de är, inga suspekta bluff-företag någon mer gång.
Vi kommer fira jul med barnen helgen innan jul eftersom vi inte har dem över den riktiga julhelgen. Vi får göra ett mysigt julfirande bara vi fyra då istället. På riktiga julafton är det bara jag och Mats så då tänder vi brasan på TV´n, äter nåt gott och kanske har vi köpt lite goda ostar. Det kommer bli en annorlunda jul - att inte fira med några andra familjemedlemmar. Men hellre det än att riskera något.
Idag startade den andra julmarknaden på nätet. Jag misströstar lite, det känns tyvärr inte som att detta är något som kommer ge något för mig. Det går oerhört trögt. Men jag får härda ut och se hur det slutar - jag slipper i alla fall stå utomhus och frysa.
Under ett bra tag cirkulerade det reklam för LED-halsband för katter på Instagram. Det är ett företag som heter Safepaw.se som säljer det.
Jag tycker det lät som en smart idé att köpa tre stycken eftersom vi bor på landet, det är mörkt på kvällarna, vi har tre katter och bilar ibland kör snabbt förbi här.
Jag köpte dessa halsband i början av oktober, betalade 447 kr direkt och någon dag senare fick jag sms-avisering om att köpet var genomfört och leveransen skickades.
Idag är det den 26 november och det har varken kommit något paket i brevlådan ej heller har jag fått någon avi om att hämta ut det på annat ställe. Jag har mailat företaget två gånger, försökt ta kontakt via deras facebooksida men jag får ingen återkoppling.
Jag gick in för att läsa omdömen om företaget och blir förskräckt när jag läser det. Dumt av mig att inte kontrollera bättre.
Det verkar inte bättre än att företaget lever på att bluffa folk. Jag har kollat upp vem som är VD och skickat ett meddelande till honom men inte fått något svar där heller. Om jag klickar på länken som fanns med i min orderbekräftelse så får jag upp denna sida.
