Let´s break up!

Jag vet att jag gör så många fel i mitt liv. Folk som bryr sig om mig påpekar det och jag lyssnar, förstår och inser.
Att göra en förändring i livet är inte alltid lätt. Speciellt när energin inte finns där.

Det pratas om trötthet. Det finns alltid trötthet. Vårtrötthet, hösttrötthet, vintertrötthet.....
Just nu befinner jag mig i en period av extrem trötthet. Det känns som att det inte spelar någon roll hur mycket jag sover, tröttheten finns där i alla fall. Det är stressande att känna så och det blir liksom en krypande känsla i kroppen för att något känns så fel.
Jag har verkligen inte orken, även om viljan finns där. Viljan att ta tag i saker och inte skjuta upp allt till imorgon, då det förhoppningsvis ska kännas bättre.

Jag känner mig konstant stressad, oavsett jag har något att göra eller inte. Ibland är det stressande att inte ha något att göra så hur man än vänder och vrider på det blir det inte bra.

Alla säger att det är bra att röra på sig, promenera och vara ute i dagsljus. Jag var ute och gick en halvtimme på lunchen i förrgår och igår var jag iväg och tränade. Det var en skön känsla efteråt om än jag blev trött, en sömnig trötthet. Men det kändes i alla fall skönt i kroppen. Stresskänslan försvann om än ingen energi fanns där. Men det kommer väl förhoppningsvis när man fått in rutinen.
Jag ska ta mig iväg på en långpromenad idag också.

Jag försöker verkligen att tänka på det här med att ta det lite lugnt, att inte jaga upp mig och stressa, men på jobbet är det svårt. Det är folk som sliter i en från olika håll och man ska hjälpa alla...helst först och jävligt snabbt. Jag blir påverkad av att folk i allmänhet har så bråttom och lite tålamod när det kommer till att vänta på sin tur. Man ska hålla så många bollar i luften samtidigt och det är intryck och påverkan från alla håll.
Igår innan jag gick hem kändes det som att något blev fel i huvudet på mig. Det var precis som att den enklaste uppgiften inte gick att få till. Saker som jag gör hundratals gånger varje dag tog en evighet. Det är en skrämmande känsla när det känns som att det inte fungerar alls.

I morgon åker jag till Luleå över dagen för att försöka prestera på ett prov inför en utbildning jag sökt till. Det känns som att jag åker dit och gör det bästa utifrån hur det är just nu. Mer kan jag inte göra. Går det så går det.