Det är som att ingenting känns på riktigt. Det känns precis som att jag kommer att flytta tillbaka till Luleå inom kort och allt kommer att återgå till det normala. Det vanliga! Så som jag vill ha det.
Jag vill inte flytta in i ett nytt hem. Det känns som att jag får lite smått panik när jag tänker på det. På att inte åka tillbaka "hem".
Jag tillåter mig inte att gå för långt in i den känslan för då känns det som att jag förlorar greppet om mig själv. Då tror jag att jag faller på riktigt.
Det är jobbigt att se bilder hemifrån. Jag saknar det så sjukt mycket!
Försök att ha fokus på framtiden istället för det som är mitt framför ögonen. Det är så jag måste tänka just nu. Men jag hoppas så på att allt ska bli annorlunda än vad det är just nu.
Säg bara - kom hem!
❤️❤️❤️
SvaraRadera