Hur blev det så mycket grejer?

Giv mig styrka!
Jag blir helt matt av att titta på allt som står lagrat i garaget. Det är kartonger och grejer från golv till tak och täcker nästan ett dubbelgarage.
Tanken på att allt detta ska in i en bil, köras ner 28 mil och sedan bäras upp för en trappa och in i en lägenhet. Sen ska allt på plats.
Att flytta är ett digert jobb. Jag är så tacksam över all hjälp jag får i och med den här flytten. Det är en motvillig flytt och ett motvilligt uppbrott så bara det är ett stort hinder att ta sig över.
Men jag har familj och vänner som lånar ut bilar och flyttbilar, kommer hjälpa till att bära upp och få i ordning så det kommer att gå bra. Men det är trots allt utmattande att se allt i en stor röra och veta att allt måste tas omhand.

Vad man inte ser på den här bilden är de staplade kartongerna som fyller halva garaget på båda sidorna.

Resan hem till Luleå (ja Luleå är mitt hem - i själv och hjärta - och jag vill komma tillbaka).
Jag fick låna mina föräldrars bil som rymmer lite mera last än min mini, och körde norrut i ösregnet.
Det var regn nästan hela vägen.

Att komma hem/tillbaka till huset var en märklig känsla. Det kändes som hemma, dock lite tomt eftersom vi delat upp grejerna. Men soffan var densamma, och där tillbringade jag kvällen med Pälsen på magen och en skål med glass.
Vi pratade en massa om livet i allmänhet, om jobben, om vad som hänt sen vi sist träffades. Vi pratar ju i telefon varje dag så det mesta vet man ju, men det finns alltid ångor som kan utvecklas och pratas mer om.

Nu idag har jag gjort adress och flyttändringar och sådant där pappersarbete som måste göras för att all post ska komma rätt.

Jag vet inte om Danne kommer hit med flyttbilen i kväll så vi kan börja lyfta in grejer och se om allting ryms. Jag hoppas att det inte ska behövas något kompletterande fordon.

Tack alla ni som hälsar till mig och skriver fina ord om att ni tänker på mig och skickar styrka. Jag uppskattar det enormt mycket! Kram på er!