Vem där?

Kommer ni ihåg det här spelet, Vem där?

Min lillasyster hade det. Spelet gick ut på att man skulle välja ut en figur, och motspelaren skulle lista ut vem - genom att ställa frågor som t.ex. Är det en han? Har hon mörkt hår? Är hon glad?
Och för varje svar kunde man utesluta vissa bilder och så fällde man ner dem. I slutändan så hade man förhoppningsvis rätt person kvar.

Vi brukar leka den leken i bilen ibland, om vi åker långt. Man tänker på en person och den andra får ställa ja och nej frågor tills de kommer på vem man tänkt på.

Nu är jag lite nyfiken på er!
Det är uppenbart några som läser min blogg, i alla fall om jag ska lita på statistiken. Min besöksräknare i högermarinalen har flippat ut, men när jag kollar i statistiken på instrumentpanelen så visar den i alla fall på 105 822 st.
Om det är en person som är inne många gånger eller flera som tittar in då och då vet jag inte. Och det skulle uppenbart vara spännande att veta. Det är kanske fler än de som visar sig synligt via kommentarer,
Med risk för att inte en enda ska lämna ett avtryck så vågar jag mig nu på ett försök! Snälla - gör er synliga!

1. Vem är du? Var bor du?

2. Hur hittade du hit? Har du läst min blogg länge?

3. Har du en egen blogg, isåfall får du gärna länka

4. Varför läser du min blogg? Är det något du vill att jag skriver mer om? Mindre om?

5. Äger du en lunafigur?

Som sagt, det vore himla roligt att få hitta till er, men också få veta om det är någon mer än min mamma som läser den...
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------


Do you remember the game Guess who?
My sister had this boardgame. You picked a person and the opponent should try to find out who you picked out by asking questions.
Is it a boy? Does she have dark hair? Is she happy?
With each answer you could eliminate persons and finally have one person left, hopefully the right one.

We use to play a version of that game on roadtrips. Think of a person and the others could ask yes and no questions until they know who it is!

Now I want to know about you! I´m curious!
I realise that I have a couple of readers, at least if I should trust the statistics. The counter on the right side is not working but if I look at the settings the number is 105 822.
I have no idea if it is one person that visit my blog several times or if it´s more than one.
I really would like to know who you are,

I´m a bit worried that not a single one will leave a comment, but please do!


1. Who are you? Where do you live?

2. How did you find my blog? For how long have you been reading it?

3. If you have a blog, please link

4. Why do you read my blog? Are there anything you would like to know more or less about?

5. Are you an owner of a lunadoll?

As I said, it would be great to know if there´s any one except my mother that reads my blog.... 

Med utsikt över Afrika

Förra julen fick familjen en gemensam julklapp. En resa till Spanien, tillsammas allihopa.
Tanken var att vi skulle åka förra vår/sommaren men eftersom Tove var gravid med Siri då så bestämde vi att vi skulle åka nu i år i stället.

Så nu börjar man onekligen längta lite.
Vi ska åka till stället vi varit på två gånger tidigare, Torreblanca Marina. Sist vi var där var 1994 så jag kan tänka mig att palmerna på gården blivit lite högre, och att många hus hunnit växa upp.

Mats kom med idén om att vi skulle hyra en bil och åka till Gibraltar. Det ser jag riktigt mycket fram emot.
Jag satt och tittade på bilder därifrån. Det ser ut som att en jätte släppt en kolossal sten mitt i, som bildar Gibraltarklippan.

Sen är det tydligen massor med apor där uppe - och jag älskar ju apor!!

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Last Christmas the family got a gift together. A trip to Spain. Since my sister was pregnant during the beginning of the year we decided to go this year instead.
Do I need to say that it´s going to be great!!
We´ve been to Torreblanca Marina twice but it´s been a long time now, 1994. So I guess a lot has changed.

Mats came up with the idea of going to Gibraltar. I´m looking forward to that. 

Nu ska ni få lära er lite...

Först och främst - tack!
Tack för alla uppmuntrande ord angående min gårdsbutik. Jag behövde få höra dem! Det känns rätt bra nu när jag vant mig vid tanken, och jag hoppas att det i förlängningen ska ge mig ett lugn och mer tid för familjen.
Igår fick vi reklam från Ving, och det var en fras i reklamen som var väldigt tänkvärd, i alla fall för mig!

Idag är det - 22,6 grader men inte gör det mig nåt! För idag kommer Mats hem från Thailand! Det ska bli så skönt att slippa vara ensam och bara ha katterna och sina jobbiga tankar att dela dagen med.
Ser fram emot att få se alla bilder!
Jag har känt mig som en succulent utan vatten när han varit borta....rent fysiskt alltså!

När han är borta....

När han kommer hem

Lite allmän kunskap om växtceller:
En växtcell har en vakuol, som är en vätskefylld blåsa med olika salter och syror lösta i vatten. Vakuolerna i en växts alla celler är viktiga för att den ska behålla strukturen. Om växten är uttorkad innehåller vakuolerna inte så mycket vatten, vilket leder till att växten sjunker ihop och ser vissen ut.

Så då vet ni!

Ett stort beslut!

Så här är det....jag har tänkt på det länge men nu måste jag slutligen erkänna för mig själv att det inte funkar.
Jag kommer att stänga min gårdsbutik. Inte än, jag ska försöka sälja ut det jag har först.
Det känns jättetråkigt men jag känner att jag måste.

Jag är en person med höga krav på mig själv. Jag vill uppnå så mycket och jag mår dåligt av personliga misslyckanden.
Jag hade en dröm med butiken. Jag såg framför mig hur det skulle funka så bra, jag skulle kunna sluta mitt vanliga jobb och bara göra det jag ville göra helst av allt - mitt eget företag.

Min syster påpekade för mig att man inte kan starta ett imperium på en gång. Och det har hon rätt i. Jag vill för mycket, jag gör för mycket och jag orkar inte med allt.
Jag har en konstant inneboende stress som äter upp mig inifrån.

I morse insåg jag att om jag jobbar en timme med något rent fysiskt, så jobbar jag tre timmar i huvudet med allt annat. Hur jag ska hinna, hur jag ska lägga upp allt, vad jag vill göra och vad jag måste göra.
Jag blir så stressad bara av att skriva detta att jag blir illamående.

Jag har knappt någon fritid eftersom jag ständigt känner mig uppjagad och stressad över mitt företag. Jag får inte ut det jag vill av butiken, men måste ändå finnas till hands, marknadsföra och sälja.
Samtidigt så känns det som en stor besvikelse och misslyckande att ge upp redan.

Men jag har en massa saker emot mig:

* Butiken ligger fel - för långt från civilisationen.

* Vi bor på ett ställe där folk stänger in sig under den kalla delen av året, vilket är en stor del här uppe.

* Jag jobbar 75% på ett annat ställe, med kvälls och helgjobb vilket gör det svårt med regelbundna öppettider.

Jag måste göra det här för att inte gå under. Jag måste ta mig tid för mig själv, att ta hand om mig själv och få må bra, att minska stressen, att få njuta av familjelivet och hitta på saker som laddar mina batterier.
I dagsläge jobbar jag med mitt företag 90 % av min vakna tid.
Resterande 10 % ska jag hinna leva....
Till och med jag ser att det inte funkar!

Givetvis kommer jag fortsätta med Luna Dsign, men det blir via nätet.

Hoppas jag tar tar rätt beslut...

Sinnet spelar spratt

Det är märkligt hur ens sinne kan variera från en dag till en annan. De senaste två dagarna har jag känt mig tung i sinnet, låg, ledsen, orkeslös.
Idag känner jag inget av det.
Och ändå har inget förändrats över natten....märkligt! En människas hjärna och psyke är en gåta!

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
It´s amazing how the mind works. It changes from one day to another. The last two days I´ve been feeling a little blue.
But today - nothing like that!
And nothing´s changed  during the night....strange. The human brain and psyche is an enigma!

Färgskalor till bröllopet

Jag tror att det kommer att bli något i stil med frostigt. Eftersom det förhoppningsvis kommer vara en vacker kall och frostig nyårsafton.
Jag tycker om de kalla vita, grå nyanserna man ser på vintern. Det går från vitt till svart.
Jag älskar björkstammar!

Och som färgklick (om man nu kan kalla det för färgklick) vill jag ha gammal smutsrosa.

Några nya vänner