Jag fanns där, höll henne i famnen när hon somnade in. Mina tårar blötte ner hennes päls och mitt hjärta gick sönder. Det kändes som att jag svek henne när det inte fanns något jag kunde göra för att hjälpa henne.
Man får inte vara egoist i sådana lägen. Jag kan inte tänka på mig och vad jag vill utan måste tänka på vad som är bäst för henne.
Hon var sjuk, hade svårt att andas och kunde inte äta ordentligt. Det är precis som veterinären sa till mig (vilka för övrigt var underbara - tack alla ni på Vettris!) - som djurägare har man ett ansvar att göra det som är bäst för djuren. I det här fallet fanns det inget någon kunde göra annorlunda.
Min älskade Kotte - du kommer få leka med Luna nu.... Du får må bra igen och busa så mycket du vill!
Glöm mig inte... för jag kommer aldrig glömma dig! Du gav mig så mycket kärlek!!
Tack!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Jag blir jätteglad om du vill skriva en rad, eller två! Jag svarar på kommentarerna i min egen blogg, så glöm inte bort att återkomma!