Ett år

Det känns att det är ett helt år sedan som min värld började rasa samman. Många små minnen som gör sig påminda och det gör mig rätt låg och ledsen. Det kan vara svårt att förklara eftersom det ofra bara rör sig om en diffus känsla. En doft, en bild, ett ord.

Idag är jag inte ledsen över hur det blev. Idag är jag jag och inte längre en spillra. Jag har vuxit så mycket under det här året och även om jag gått igenom mitt livs värsta år så har det funnits så mycket ljus och kärlek i det.

Människor som stöttat och funnits för mig. Brytt sig, frågat och peppat mig.
Ni vet alla vilka ni är som kommit med uppmuntrande ord, kramar och snälla ord. Jag är er evigt tacksam.

Det här året har både gått fort och varit mitt livs längsta. Den personen jag var den 15 december förra året är så långt ifrån den jag är idag.

Jag lever! Jag försöker att inte oroa mig för allt som hänt och eventuellt kan hända, inte analysera sönder saker. Jag lyckas inte varje dag men jag jobbar på det.
Jag försöker att inte lägga över känslor på förr till det som är nu. Bara för att man gått igenom det en gång innebär det inte att det kommer hända igen.

Idag är jag fri från en massa saker. Jag känner mig så mycket lättare i själen. Jag ser ljuset!