torsdag 12 september 2013

Pillertrillaren

Det är märkligt det här med kroppar. Vi uppskattar dem inte alltid till fullo. Jag tror att många, liksom jag, ofta ser på sina kroppar och bara hakar upp sig på allt som är fel. Man ser allt man ogillar och vill ändra på.
Din kropp är ditt redskap och den ska fungera och hålla tills den dagen du dör.
Jag är allt som oftast missnöjd med min kropp, både hur den ser ut och hur den funkar.
Jag har opererat axel, handled, fötter....en del av dessa funkar nu som de ska, andra inte.
Jag har oftast ont någonstans, men jag har lärt mig leva med det. Jag står ut, det är inte så farligt. Det hade kunnat vara mycket värre.

En sak som jag däremot länge känt är någon slags konstig inre oro. En känsla av att stå vid sidan av och bara titta på - i mitt eget liv.
Jag har känt mig omotiverad, trött och frånvarande. Under ett samtal har jag kunnat sitta och lyssna, men min blick har inte fokuserat sig på personen som pratar utan den har sakta sökts sig bort i fjärran.

I början av sommaren fick jag konstaterat att jag har en ämnesomsättningssjukdom och fick utskrivet Levaxin. Jag hade hört talas om den medicinen för jag känner flera som äter den.
Läkaren skrev ut en låg dos för att se hur resultatet skulle bli, och efter ca 2 månader var jag tillbaka och tog nya prover.
Dessa visade en förbättring, men inte tillräckligt bra så jag fick en högre dos.


Detta lilla piller har förändrat mitt liv. Tänk om jag hade vetat hur bra jag kunde må jämfört med hur jag mått. Jag har ingen aning om hur länge jag haft detta problem. Kanske flera år.
Skillnaden är markant. Jag känner mig närvarande. Min inre stress är nästan borta. Jag kan fokusera, jag känner mig gladare och mer motiverad.
Och framför allt, jag orkar ta tag i saker och göra saker. Det känns som högsta vinsten på lotteri!
Tidigare år har känslan för hösten och den långa mörka årstiden som följer gett mig lite panik. Hur ska jag orka med den.


Men i år känner jag inte så. Jag ska tända ljus, ta långa promenader och köpa en ny snygg mössa!
Ville bara säga det, att ett litet piller förändrat mitt liv....och att jag älskar hösten!

3 kommentarer:

  1. Härligt! Känner flera som har detta och när de fått medicin har de känt sig precis så, som sig själva :)

    Lemon curd-grottorna är underbara!

    Ha en fin torsdag och njut av hösten <3 Jennie

    SvaraRadera
  2. Tack för att du skrev detta inlägg. idag är min andra dag med Levaxin och om jag ska vara ärlig har jag varit lite nervös för att ta dessa tabletter. De ska ju tas livet ut. Men min kropp angriper min sköldkörtel så det är ju himla bra att det finns medicin som hjälper. har också börjat på lägsta dosen o ska på återbesök om en månad. känner mig mer fokuserad o "alert" men gissar att det kanske bara är önsketänkande? inte kan väl 2 små tabletter hjälpa så fort? o kan de det så vågar man kanske hoppas på en ljusare framtid.....
    ps jag älskar också hösten...tack för en fin blogg!
    Linda

    SvaraRadera
  3. Hej Linda! Vad glad jag blir att det jag skriver kan hjälpa någon annan. Jag tyckte också att jag kände av tabletterna ganska snart men jag vet inte hur lång tid det tar innan man har full effekt. För mig var nog mycket av "den bra känslan" att få veta vad som faktiskt var fel på mig. Att få ett namn på det och se att det inte bara var inbillning.
    Hoppas att du snart mår bättre för det kommer du att göra!! Kram Malin

    SvaraRadera

Jag blir jätteglad om du vill skriva en rad, eller två! Jag svarar på kommentarerna i min egen blogg, så glöm inte bort att återkomma!